Pappa Fredrik

Ibland förstår man inte riktigt hur människor tänker. Vissa dagar känns tron på människan så otroligt lite. Andra dagar blir man så otroligt besviken på människor som man trodde gott om. Idag är ibland, vissa dagar och andra dagar på en gång.

Ett sms från finaste finaste J där de små orden: I need you, can I come over? I'm going straight to the big fucking underground gav sken av en desperation, en uppgivenhet och att något hade hänt. Ett sms tillbaka med ett ord: Självklart!
Tre minuter senare, den allt för bekanta ringsignalen, två korta  och en lång, och framför mig på trappen en söndergråten Joa. Tomma söndergråtna ögon, randiga kinder och en sovande bebis och en påse bullar i famnen. En lång kram och sedan ett: han har träffat en annan....
Mer behövdes inte. Vi grät, vi åt bullar och drack te. Tillslut somnade hon i kökssoffan med bebisen brevid sig, utmattningens sömn.

Det jag inte förstår är hur kunde han? Hur? Varför? Hur kan människan som jag trodde var så där totalt genomgod bedra sin fru, min bästa vän? Jag är besviken! Men vad gör man? Hur förhåller man sig?
Han är min vän, jag känner honom väl. Vill bara fråga: men älskade J hur mår du? vad är det som händer?
Men jag kan inte, lojaliteten till Joa är för stor. Hon skulle aldrig förlåta mig.

// Sassolino