Ett litet barn
JAg inser, jag är fast i tankarna, tankarna om framtiden.
Jag har så länge trott att vi, jag och Fredrik skulle leva ihop, bli gamla, få se våra barn växa upp och sen bara njuta av livet. Han skulle undervisa sina elever, försöka hitta på bra lösningar till svårundervisade elever osv. JAg skulle jobba med mina cancersjuka barn, bota, tröst, lindra och skriva klart min avhandling osv. JA kanske tom bli professor, eller jag vet inte. Men det vore roligt.
JA nu känns det som om allt bara rasat, som om jag får börja om igen... Jag måste bygga upp en ny bild av mig själv, som den ensamstående mamman med två barn och ett tredje påväg. Inte hålla kvar vid min bild av mig själv som en gift, lycklig och framstående kvinna.
Ja ni har läst rätt, jag är gravid, det lilla trollet är beräknad till den 22:a mars, men jag tror snarare på 1:a april, med tanke på att jag har gått över med både Lukas och Hilja. Men det får tiden utvisa.
Ja på ett sätt är jag överlycklig för det lilla trollet, verkligen det sista av fredrik, ja yhtterligare delar av honom finns kvar i mig... Men på ett sätt smärtar det så dant, jag vet inte riktigt om det var rätt läge.
Ja en sak, jag önskar att jag kunde tacka alla som skriver till mig, men det går inte, inte mer än så här. Genom att säga att allt ni skriver berör mig en massa. Det gör så gott.
Ja en sak ska ni veta, det är ett bra sätt att få ur sig tankar. För ibland är det svårt att prata, för det stockar sig i halsen.....
Ja det ska bli skönt nästa vecka när dagis öppnar och få lämna in Lukas, han måste få se nått annat än sin ledsna mamma och sin lillasyster. Ja det blir tokigt bra, han får träffa en massa barn osv. Ja han måste få leva ett så normalt liv som möjligt. Ja det här ska inte döda honom. Det här ska gå. Mina barn ska få leva så normala liv som möjligt.
Dessutom har jag lyckats snacka mig till fler än bara hans 15h per vecka. Så nu får han gå 24h istället. underbart säger jag. Ja det var inte svårtflirtat kan jag säga.
Fast jag tror ärligen att Fredriks bortgång var anledningen....... ja de kunde väl inte stå emot. Lite tur i allt elände.
Ja, ta hand om varandra.
"This is the closest thing to crazy i've ever been"
// Sara
Long time no see
Länge sen jag skrev, men jag och barnen har varit iväg ett par dagar till deras farmor och farfar. Skönt att komma bort, men ack så konstigt att vara där hos Fredriks föräldrar, utan honom.
Ja tomheten är stor. Men på nått sätt så tror jag att han bara är hemma och jobbar.
Ja jag har fler gånger de senaste dagarna tänkt, ja när fredrik kommer hem då...
Ah Sara ditt ärkepucko inse, han kommer inte tillbaka.
Har pratat ett par gånger med prästen, samma präst som vigde oss, han tyckte att mina tankar kring begravningen var bra. Att mitt musikval var okej. Ja dessutom, han hade ork att prata lite. Han lyckades faktiskt få mig att inse att jag nog kommer klara detta.
Ja jag har verkligen försökt prata med psykologen, men det går inte, jag får inte fram ett ord. Ja jag har funderingar på att ringa A på jobbet, för henne har jag alltid kunnat prata med.
Ja jag upplever verkligen det som så många talat om för mig, att när en familj drabbas av en stor sorg, då förvinner och undviker folk. Ja det anses väl att man sörger bättre själv. Men det tror jag inte, man måste ha någon att prata med. Man måste ha någon som lyssnar.
Ja jag längtar verkligen till jobbet, ja jag hoppas att jag får dagisplats till Hilja snart, så hon får gå nått på dagis...... för i mars blir vi 4....
Men jag förstår inte hur det ska gå, men valet är enkelt, jag kan inte ha ihjäl en människa...
Massor av vackra tankar till er alla
Ain't no sunshine
Äntligen, ja låten alltså. Jag har funderat så länge, jag har funderat så konstigt.
Ja så slog jag på radion och plötsligt spelade de låten!
Ain't no sunshine when he's gone
It's not warm when he's away
Ain't no sunshine when he's gone
He's gone much too long
Any time he goes away
Ain't no sunshine when he's gone
Wonder if he's gone to stay
Ain't no sunshine when he's gone
And this house just ain't no home
Anytime he goes away
I know
He's gone to stay
It's breakin' me up
Anytime he goes away
Gotta leave the young thing alone
There ain't no sunshine when he's gone
Ain't no sunshine when he's gone
It's not warm when he's away
Ain't no sunshine when he's gone
And he's gone much too long
Any time she goes away
Ain't no sunshine when he's gone
I wonder if he's gone to stay
There ain't no sunshine when he's gone
And this house just ain't a home
Any time he goes away
I know
He's gone to stay
It's breaking me up
Any time he goes away
Gotta leave the young thing alone
There ain't no sunshine when he's gone
Ain't no sunshine when he's gone
I wonder if he's gone to stay
Ain't no sunshine when he's gone
And this house just ain't no home
Any time he goes away
Any time he goes away
Men frågna är bara, passar den på begravning, ja J får hotta upp den lite, inte köra Eva Cassidy stuket. Fast iof även denna låt är SÅ förknippad med film. Men endå, J kan göra den till sin grej.
En sak till, tanten har INTE dykt upp än....
J: grattis på födelsedagen
Ta hand om er.
// Sassa
Ilska
Jag förstår mig inte på mig själv (vilken konstig mening?)
Trots att jag läst så mycket psykologi, sorgebearbetning och arbetar med svåra saker, cancer, barn och deras föräldrar så inser jag inte att även jag följer alla mönster och faser i sorgebearbetning.
Men man är väl så blind i sin sorg.
Varför är jag så arg på honom, varför var han tvungen att åka just DÅ! Varför kunde inte han åkt en timma senare????
Förbannat!
Nu har jag fått J att sjunga, hon lät inte så bekväm av sig när hon sa ja, men jag tror att hon faktiskt att hon fixar det.
Ja frågan är bara vad hon ska sjunga, listan kan göras lång. Men det lutar åt Your song...
Ja den säger så mkt om oss, eller jag möjligen You're so beautiful. Men den är sååå förknippad med tele2 reklamen, vilket är tråkigt. För den är så fin och så förknippad med oss. Dessutom har den så stor betydelse i vårt liv.
Ja egentligen har jag lust att be J sjunga tillägnan, jag vet ju hur jävla bra hon sjunger den, men det går inte, hon sjöng den på vårt bröllop. Näe nån mått på tokerierna får det faktiskt vara..
En dag till den stora test dagen....
Men jag är rätt säker på svart.
Men man ska inte ropa hej förrän man över bäcken.
Åh kära barn, ni ska bara veta vilken glädje ni skänker mig, vilken tur att jag har er.
För annars hade jag gått under.
Njut av varandras närhet. och ta vara på livet. Det är för kort för att kasta bort.
Ensamna mamman Sara
En stund på jorden
fast döden är det sannaste som dom vet.
Andra säger lyckan finns i ett ögonblick,
fast dom aldrig hann i fatt de dom fick.
I kärlek och hat, fiende, kamrat,
glädje och sorg, hydda och borg.
Tar vi ett kort på barnen i sommar tid,
när dom dansar, när vi dansar.
En stund på jorden."
Nu är ensamheten här igen, tårarna och ilskan. JAg vill inte vara ensam, det var så uttänkt allt ihop, Han och jag, i all evighet, våra två små barn och kanske tom ett tredje. Ja p-pillrena lades iaf på hyllan i mitten på apri. Än har inget hänt, men jag börjar känna mig lite nervös. Vi lyckades nog pricka rätt bra om man får säga så. Jaja det är ett senare problem. Ja det är iaf ett par dagar kvar. Men jag känner mig svullen och konstig.
Ja vad gör jag om jag är gravid?????
Gråter?
Känner mig älskad????
JA nu är begravningsdatum satt, 24 augusti! En månad kvar, jag hoppas att jag hinner allt jag vill hinna.
En sak till, jag fick en fin låt mailad till mig. Vacker och helt klart aktuell. Då är det bara hon som ska sjunga kvar....
När det otänkbara händer
När ödet ger dig en hand
du aldrig ville se
i något av det som sker
Varför drabbades just du
Du har en lång mörk väg framför dig
Inget hörs och inget syns
Bara frågor inga svar
Du kommer klara det här
Du har en lång mörk väg?
// Sara in the night
Helg
Det var ett tag sen jag skrev, helgen har varit skönt. Solen har lyst, vi har badat och haft picknic.
Nu är det tomt, mamma har åkt hem och barnen sover.
HELVETE!!!!!
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig,
Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig, Jag saknar dig så jävla mycket
En sak!
http://www.youtube.com/watch?v=AG80TxHpEIk
JAg älskar den reklamen!
JAg älskar låten, ja den är tom bättre än Joe Cockers orginal, fast den sitter som ettsad i mitt hjärta.
Ja den spelade Fredrik för mig när han bjöd mig på the den där kvällen efter spexet. Det var en underbar natt, det var då jag fattade hur jävla kär jag var.....
åååååååååååååååååååååååååh förbannat varför????
Jag vill ha tillbaka dig NU!
BUMS PANNKAKA (som lukas brukar säga)
En sak till, jag får så många mail, kommentarer osv. JAg är glad, tacksam och så förundrad över att någon bryr sig om en stackars mammas ensamhet...
Ta hand om varandra
// Sassa
Tankar i kvällsolen
Vi har varit och badat, precis som en alldeles vanlig familj, utan pappa.
Överallt gör hans sig påmind, tillf ruksot, lunch, middag, natten, kvällen i badet och på landet. ggaaaaah!
Sluta, börja lev din förbannade skit!
Jag har funderat på musik, jag kommer inte nån vart alls. Jag vill ha en hel timma eller sju med musik. Ja det beror väl iof på om jag får Joanna att sjunga. Orkar hon så blir det kanske enklare eller?
Om jag kan bestämma míg för vad jag vill att hon ska sjunga... I don't know how to love him, eller Ängeln i rummet, eller nått helt annat...
Ååååh älskade Fredrik, du fina du underbara du älskade du vackra du starka du fina..... hur ska jag någonsin kunna bli den mamma för våra barn som de behöver, hur ska jag någonsin klara av att vara å god som du någonsin var...
Jag känner mig tjatig och ensam. men så är fallet, jag behöver få prata och skriva av mig. JAg behöver få ventliera...
Lukas, min stora pojke, så lik Fredrik, de lockiga håret, sättet att gå och fredriks sätt. Ja ibland gör det ont att se på honom, ständigt påminnas om Fredrik. Fast sen, det kommer vara en trygghet, ett sätt att påminnas hur han såg ut. Jag är glad att mina barn inte fått se sin pappa efter krocken, inte fått se hur han såg ut, så illa slagen, så illa tilltygad och så sjuk. Åååååh de är så små och så ensama. Vad händer om jag dör?????
Nej Sara inte tänka så, inte tänka så, det händer inte........
Lukas hoppade på grannens studsmatta idag, han såg ut som om nån tagit ned månen åt honom, hoppade och hopppade.
Han tittade på mig med sina gröna ögon och sa:
Mamma jag ska hopppa så högt att jag ser pappa, jag ska hoppa och hämta honom åt dig. Så du inte gråter mera...
och stora tårar rullar ned för min kind......
Vi är en natt med en tyst minut
en turkisk film med lyckligt slut
Vi är en båt som slipper kryss
en punkt på din hals jag aldrig kysst
du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag?
Vi är ett virus i en statistik
en sensation utan publik
Vi är ett tåg utan nån räls
som åker liksom hur som helst
du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag?
var inte misstänksam
för vi kan nåt som ingen kan
ibland så når man ända fram
du och jag
är vi ett annat slag
är vi ett undantag
du och jag?
Sara dagen
Sara dagen idag, Mamma förklarade för Lukas att jag hade namnsdag idag, och jag fick en teckning. En vacker prinsessa med gullockigt hår, vacker klänning och krona. Det är du mamma fick jag som förklaring.
Älskade barn...
Jag minns mina barndoms Sara dagar, då åt man våfflor med grädde och hallon, man skrattade och man badade. Men idag det har varken serverats våfflor eller nyplockade hallon.
Det har bara serverats tårar, sorg och ensamhet
Jag har verkligen inte orkat nått, lämnade barnen till mamma och åkte till jobbet en sväng. Gick upp på barn, svart i ögonen, försökte visa mig stark och skriva de där sista journalanteckningarna jag glömt, lägga ihop sakerna på mitt skrivbord osv. Ja det smärtar så att inse att jag inte lär få jobba på ett halvår minst. Åååh jag vill, jag vill tillbaka.
Jag vill sitta med ögonen djupt i röntgen bilder, jämföra tillväxt på tumörer, jag vill göra något annat i livet...
Men nu, jag möttes av en massa varma famnar och ett: vi saknar dig en massa!
Skönt att de finns.
Jag plockade med mig mina böcker om hur man pratar med barn om sorg, om sorgebearbetning se om jag kan komma på nått sätt att prata med Lukas. Men jag vet inte. Eller själv bearbeta sorgen. Ja Ulla-Carin Lindqvist skriver i sin bok ro utan åror, de innersta sorgen kan man bara bearbeta själv.... Vilket är så sant, klok kvinna.
Jag lyssnar på Sofia Karlsson.....
"Säg herr president, om ni har tid att svara
säg kunde ni förklara det onda som har hänt?"
Säg, jag har sockning i hjärnan, jag vill ha mer bra musik att ha på begravningen, hjälp mig?
Dagens: Även mörka nätter fylls ju av en dag....
// Sassa
Begravning
Men jag vågade fråga J om sången igår, hon sa:
Sara, jag vet inte, jag måste tänka först. Ja det är svårt jag vet inte om jag pallar. För jag vill inte göra något halvdant, jag vill inte misslyckas. Ja för Fredrik är värd så mkt mer.
Åh om den människan nångång kunde inse att hon inte kan göra det halvdant, att Fredrik hade älskat allt hon gör. Att han faktiskt är ärad av att hon vill sjunga för honom. Ja hennes röst, det är så underbar.
JAg hoppas bara på att hon inser vilken vacker människa hon är. Den lilla, tunna, smala speta som alltid har en famn, ett ord och en minut över för alla.
Jag förstår inte hur hon lyckas, hinner och orkar.Iof vet ajg att hon inte gör det, hon bryter ihop med jämna mellanrum,men sen, hon går stark ur det. Hon orkar på nått sätt endå....
Ja den vackraste och bästa vän man kan ha, jag är ärad....
En sak till, min mamma, trösten själv. Hon är ute och leker med barnen, hon skrattar med dem, gör utflykter. Dessutom tvingar hon mig till att prata och gråta.
Hon säger till Lukas när han frågar varför jag gråter, att mamma är ledsen för att pappa är död, för att hon saknar honom.
åååh min mamma, hon gör det där som jag inte kan.
"Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas
jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser "
/ Sassa
Begravnings planering
Dagarna rinner ifrån mig, jag hinner inget. Trädgården förfaller, tvätthögarna växer, det svarta i bröstet växer. Jag krymper. Orken tryter.
Varje dag är en kamp. Lukas och Hilja gör kampen enklare
Begravningsplaneringen har börjat. JAg vet inte längre. Jag vill ha en ljus, vacker, glad och oförglömlig begravning. Men frågan är vad han vill ha?
En i tystnad?
Vilket vore skönt
men det är så många som frågar, som bryr sig som förväntar sig en begravning. Som anser att en begravning är ett måste. Ja det är nu man märker vilka de riktiga vännerna är och vilka som byter sida, tittar bort när man ser dem....
Jag vill att J ska sjunga, men orkar hon? Vill hon? Jag vet inte, men denna sång kanske, ja hennes, J alltså, röst är så lik Sofia Karlssons......
"Nu är det slut, nu är det klart
Vi har förverkat en sommar
Allting är stängt, snart är det höst
Vi väntar att taxin skall komma
Fast vi möttes alldeles nyss
är det redan dags att resa
Fast vi möttes alldeles nyss
möts vi i en sista kyss
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Tiden är kort, tiden är ful
Det är den som alltid bedrar oss
Ett andetag, sen var det slut
När sommaren övergav oss
Fast vi möttes alldeles nyss
är det redan dags att resa
Fast vi möttes alldeles nyss
möts vi i en sista kyss
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Sorgsna lakan, sorgsen sol
Sorgsen skugga faller över golvet
och dina sorgsna skor
Men aldrig har du nånsin varit vackrare än då
när du stod kvar i dörren och jag gick därifrån
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
men våran kärlek består
Älskar dig, älskar dig alltid
Älskar dig allt jag förmår
Ingenting vara för evigt
de är bara därför jag går"
Take Care
// Sassa
In my dreams!
Jag vet inte vad jag ska skriva idag, dagen har varit bra, skrattat för första gången sen Fredrik dog.
Lukas förtjänst, han kom på morgonen och väckte mig.
- mamma jag måste berätta en rolig historia
- GÖr det älskade barn
- Mamma, vet du vad det är som är grönt och säger mu?
- Näe!
- en groda med talfel....
hihihi
JAg gör alla fel man kan göra när jag pratar med Lukas om det som har hänt. JAg borde kunna, veta och ha en bra strategi, men inte då.
Det går inte.
Jag vill bara skydda honom mot allt ont i världen...
Nu ska jag nog sova kanske
// Sassa
Natten
Ensam i det stora huset. Barnen sover, farmor Annika sover, katten är ute och jagar möss, grannarna sover, vännerna sover. Det är bara jag vaken......
Jag ältar och ältar. Varför????????
Jag saknar honom så, förbannat
Jag hittade en av hans högar med kläder idag när jag städade (ja huset ser ut som ett bombnedslag), en lapp i fickan med ett par små ord kluddrade:
"Det är som med ostämda saxofoner och kärlek det går inte att dölja "
Älskade Fredrik....
Tomheten gapar som vanligt.
"hur jag önskar att du var här
Vi är endast två förvirrade själar simmande i en fisk skål år efter åt
Springer över samma botten, vad har vi hittat?
Samma gamla räddsla
önskar att du var här"
(pink floyds wish you were here)
Jag och Annika pratade länge om sorg och barn idag. Hon sa: Sara, du måste vara ärlig och visa dina känslor för barnen. Du har alltid sagt: det värsta en förälder kan göra sitt barn är att inte visa känslor.
Du måste låta Lukas se att du är ledsen...
Men älskade Annika, inte jämt, en treåring ska inte vara med om detta.
En treåring ska inte förstå livets allvar......
En treåring ska leka i sandlådan med sin pappa........'
Dagens visdomsord: En vän är en person som kommer när andra försvinner. / Walter Winchell
// Sassa
Lukas
Jag vet inte hur jag ska göra med Lukas....
Jag har alltid på jobbet sagt, låt barnen vara en del av sorgen, de måste få sörga på sitt sätt. De måste få fråga, undra osv. Det hemskaste man kan göra är att inte svara på frågor.
Jag vet, jag har träffat många familjer i sorg, jobbet som barncancerläkare inbjuder till det eller nått.
Men nu, det är helt andra omständigheter. Ett sjukt barn som dör, där finns det chans för föräldrar och syskon på att förbereda sig på sorgen och döden. Man har tid att prata om det, man har en chans att förklara. Men när allt kommer så plötsligt, när han på två röda inte finns mer. Det är DÅ det blir svårt att förklara för det lilla barnet.
Ja men vad ska jag svara när Lukas frågar: mamma, varför vill pappa vara i himlen och inte här med oss??????
För man kan inte säga till en treåring: pappa blev överkörd av en lastbilschaffis som hade druckit för mkt sprit. Hade pappa åkt fem min senare hade han levt....
Näe...
Barn och sorg är svårt, ja han är i det där mellanstadiet verkligen. Så förstående men endå inte. Hilja är så mkt lättare, hon fattar inte. Hon strålar som en sol, skrattar och ler. Hon ger så mkt glädje.
Ja jag måste orka, jag får inte ge upp det här, trots att jag är på god väg. För barnen, för Lukas och Hilja, för hans föräldrar, för mina föräldrar. Tomheten gapar stor, jag känner mig så jävla halv. Allt är bara borta....
En sak till, hans doft kommer att försvinna, jag har satt en av hans tröjor på en stor krambjörn som jag har i sängen när jag sover. Töntigt med den är enda sättet som jag kan sova på......
Förbannt också nu gråter jag igen!
Näe, nu skla jag torka tårarna, ta med mig barnen ut och gunga, solen lyser ju faktiskt, det var så länge sen.
hörs!
// Sassa
Saknad
Jag tror jag börjar med det som hände den där lördagsförmiddagen för en vecka sen. Vi hade vårt första lediga helg tillsammans på år och dar, eller ja det var min första utan jobb. Han hade bestämt sig för att åka till stan och köpa brädor för att kunna snickra ihop trappen ordentligt.
Jag, Lukas och Hilja åt frukost i lugn och ro, gosade och funderade itne så mkt över att det han bli lunch utan att vi hört ett knyst från honom. JAg ringde hans mobil, inget svar.......
Efter en god stund ringde det, jag svarade med en lite halvt hysterisk Hilja i famnen
- Sara G
- Hej jag heter XX och ringer från sjukhuset, får jag be dig att sätta dig ned. JAg satte mig ned på stolen som jag hade brevid mig, la ned Hilja på golvet som slutade skrika
- jag sitter, har det hänt nått?
- är du gift med en Fredrik G?
- Ja, har det hänt nått?
- Ja, vi har honom här i respirator på IVA, han har krockat med bilen. helvete, helvete, helvete for det genom huvudet
- hur mår han? vad har hänt?
- han blev nedmejjad av en lastbil och han är inte vid medvetande, så vi vill att du kommer in genast....
Efter lite knusslande och ett skutt in till grannen och ett: det har hänt en grej, får jag lämna barnen här? Så kom jag fram. Sprang upp till IVA och in.....
Möttes av en ssk tjej, trevlig, hon har jobbat på barn ett tag. Hon visade mig till rätt rum, jag fattade inget, alla slagnar, apparater osv pep, och höllpå.
Hjärtat stannade, jag visste när jag klev in genom dörren att han inte skulle överleva.
2min senare stannade hans hjärta och han slutade andas. Med sin hand i min......
Den vackraste människa här på jorden, den finaste pappan och den underbaraste make man kan tänka sig...
varför????
Varför?
Varför?
Allt var ju så planerat, allt var ju så uttänkt. Vi skulle leva vårt liv, med våra två barn, ja vi har/hade planer på ytterligare ett barn men inte då....
Ett stort svart hål av sorg och saknad är det enda som finns kvar....
// SARA
