Pappa Fredrik

...... min kind mot din kind, min arm omkring din hals,
du och jag tillsammans i vår allra sisata dans
och när du ler mot mig och säger att der bara finns vi två

Åh alla människor runt omkring oss de finns ej längre till
Du vet nog vad jag tänker på och jag anar vad du vill
D¨går vi sakta därifrån, sakta hem till mig.

och världen den må brinna, alla dagar de försvinna
vad gör det oss?
Låt alla de andra slåss,
för vem bryr sig om dem andra när vi vet vi har varandra
Vad för det oss?
Oh vad gör det oss?

Ja frågan är kära Fredrik, vad gjorde det oss egentligen? Att alla andra slogs när vi ahde varandra???
Nu är det inte lika enkelt längre, snarare tvärtom. Det blir bara svårare och svårare för var dag som går, för alla bara bråkar mer och mer med mig.
Inte nog med att den där förbannade försäkringskassan vägrar att betala ut mina dagar (överväger helt klart uppdrag granskning). SUCK! Det får i praktiken ingen större betydelse eftersom jag är sjukskriven, vilket är helt klart mer ekonomiskt för oss. men endå, rätt ska vara rätt.
Det värsta just nu är att BUP inte gör nått alls. De anser att Lukas är klar hos dem, men han äter inte och han slåss fortfarande. Fulltsändigt naturligt och självklart, men han måste få hjälp. Jag kan inte ge honom den hjälpen, jag är inte kompetent nog.
Eftersom även Hilja har börjat att kasta tallriken och maten i golvet, vägrar att äta, slåss och bits. Så har jag pratat med BUP igen, om henne. Vad tror ni de säger???
Ja jooo det är ju fullständigt normalt för en tjej i hennes ålder som börjar på dagis. Men jag tror inte det, sorry, men så god koll har jag endå på mina barn att jag vet att det inte är normalt att bitas och slåss när man är snart 16månader. Nej då är man fortfarande go och gla kexchoklad....
De har inte tillräckligt med tider, så hon är uppsatt på listan, om tre.fyra månader kanske. Vad hjälper det, det går ju inte, inte i en 1årings värld. hon behöver hjälpen nu....

Det är tur att jag har ett så otroligt bra dagis till dem, att personalen förstår, hjälper och gör allt för att jag ska orka. Utan dem hade min värld rasat för länge sen kan jag säga.

Nu ska jag sova, Annika (barnens farmor) sover sött i sin säng, Hilja sover gott i min säng och Lukas i sin. Katten är förhoppningsvis ute och jagar råttor.
Så det är bara jag kvar.


Ta hand om varandra, man inser inte förns efteråt hur bra man hade det. Njut av dagen och glöm inte bort att lämna blod, det behövs

// Er sara

Livet ör fortfarande tungt, tungt och åter tungt. Det går inte som jag vill, orken tryter och jag vet varken ut eller in.
Lukas bråkar och bråkar på dagis, jag är maktlös, Hilja har slutat att äta och de på BUP säger vi har inte tid och jag trugar, hon kniper ihop munnen. JAg tröttnar och gråter. Snälla hjälp mig nu....

Jag lyssnar på Edith Piaf för att framkalla minnen av bra dagar. men det går inte, jag bara gråter och känner mig ensam. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen, efter första spexföreställningen, vi gick hem från festen ihop, vi skulle endå åt samma håll. Han bjöd upp mig på the, slog på en skiva med Edith, Hymne à L'Amour och La Vie En Rose har jag för mig. Vi åt smörgås och och drack the, pratade hela natten.
Ja det var starten på vårt förhållande, så härligt och så underbart. Jag saknar dig så, men framförallt jag saknar den tiden, så enkelt, så oproblematiskt och så självklart.
Lyssna och njut!
(hur fasen lägger man in filmen sådär snyggt så ni kan kika på den här och inte behöver gå via youtube???)
http://www.youtube.com/v/2-sUzR71wpQ&rel=1

ännu ett par dagar spenderade i sängen, jag har knappt tagit mig till och från toa (det är ca 3m) Benen har inte burit, kroppen har inte orkat och psyket har inte vågat. nej det har varit riktigt tungt, en massa tårar. Det har egentligen inte hänt nått speciellt, utan det är mest tungt.

jag måste väl vara ärlig och säga att jag är så satans trött på att vara gravid just nu, hade kunnat göra nästan vadsomhelst för att få slippa. Okej egentligen vet jag precis hur jag ska göra för att de ska titta ut. men det betyder ju ett par veckor på neo och det vill jag inte. Jag vill bara få det överstökat utan en massa trassel. Nej gulliungarna får nog bli kvar ett par veckor till. Det är ju endå typ 8v kvar eller typ bara 6 endå eftersom de sätter igång tvillinggraviditeter vid v 38 här. Vilket är tur och skönt. (för er som inte vill läsa en massa detaljer om magen så kan ni hoppa nästa stycke....)
Eftersom barnen delar moderkaka så är risken ännu större att de kan få förlite näring de sista veckorna. Så därför sätter de i gång det senast v 38. Eftersom trollet och trolla är normalstora (ca 1500g var.... dvs typ 3kg barn i amgen på lilla lilla Sara) så blir det ännu en riskfaktor för att nått ska hända på slutet. Det känns så lustigt egentligen, att alla är så hypernervösa över att föda ett par veckor förtidigt. Självklart finns det stora risker med att födas alldeles för tidigt, det är inte det jag vill säga. Utan de är de där barnen som föds från v 34-35 nånstans, jag tror egentligen att det är mycket bättre att födas så än att gå över. För riskerna är så ofantligt mycket större. Jag har stött på flera exempel där barnet varit friskt och levt i v 39 och sen i v41 har moderkakan slutat att fungera. Så grymt onödigt, eftersom det hade gått att rädda barnet, man hade kunnat undkomma en så mycjket känslor, sviknba förhoppningar osv.  Nej så min grej här i livet, förutom att hitta det ultimata botemedlet mot cancer är att få mödravården i sverige att faktiskt införa rutinultraljud i v 38 för att kunna se ev problem med flöde, storleksberäkna osv. För att sedan kunna uppskatta om man ska sätta igång eller ej. Jag vet, att det bästa är om det kan dra igång av sig själv, jag har fått värkstimulerande båda förlossningarna så jag vet vad jag talar om samt att barnet ofta påverkas mycket av det värkstimulerande. Men hellre värkstimulerande och ett levande barn än en förlossning som startar av sig själv och ett barn som dött pga av att moderkakan har givit upp.  (jag vet, det är ett laddat ämne... och jag har fullt och helt klart för mig de risker som finns med att sätta igång förlossningar, därför borde man göra ett större ultraljud i v 37-38 och sen ett varje vecka om det ser ut som att det behövs. För ofta har man full koll på vilka mammor som ligger i riskgruppen.)

(nu till nått helt annat)
Jag har haft Annika, barnens farmor, här sen i söndagskväll, helt underbart, det har funkat jättebra. Vi har hunnit prata lite och gråta tillsammans. Nått jag verkligen tror att vi behövde. Jag tycker att det känns skönt att hon fattade vadf jag menade när jag sa att jag tycker att det är jobbigt att ha henne där. Ja det gjorde allt så mycket enklare. Nu sover hon gott i soffan i gästrummet och jag känner mig för första gången på riktigt riktigt länge tillfreds och lugn över att hon är här.
Ja Hilja och Lukas verkar trivas med att hon är här med. Fast på nått sätt skär det lite i mammahjärtat när de går och frågar henne om hon inte kan läsa saga istället för att gå till mig. Ja det ska inte vara så....
Men det är ju inte speciellt konstigt egentligen, eller hur??? Säg nu att jag inte alls är knäpp. (hihi)

En sak till, Hilja har börjat röra sin vänstra arm*, lite lite men endå!!Det känns så grymt skönt att det verkar gå åt rätt håll. Ja det måste ju vara beviset på att skenor och gymnastiken funkar. Ja de har tom fattat på dagis att det är jätteviktigt att hon tränar sin arm. Nått jag inte trodde i början ska jag säga.
Ja min gullfia har verkligen blivit specialist på att klara sig med en arm, ibland förundras man av människors anpasssningsförmåga. Så jag pratade med specialistläkaren idag, hon blev glad och tyckte då att vi skulle avvakta med operationen. Jag håller med henne, inte bara för armens skull utan framförallt för Hiljas skull. För att hon ska kunna få all den uppmärksamhet och träning som hon kommer att behöva. Det går inte nu, det är så. Tyvärr älskade hilja liten. Åååh din mamma har så dåligt samvete för det...
Men visst hade specialistteamet föreslagit en operation hade det fått lösas. Men nu behöver jag ju inte fundera över det. Utan bara glädjas åt att hon faktiskt rör på sin hand. Det tyder ju på att det går fram några signaler

Nej nu ska jag ta och sova, titta ut lite, "prata" med min kära om dagen, så som jag alltid har gjort. Berätta lite om barnen om dagen och om hans fantastiska mamma. Ni må tycka att jag är knäpp men det är skönt att sitta på sängkanten, kika ut över grannskapet, se hur det lyser i bästa vännens sovrum, hur månen speglar sig i sjön och mörkrets godhet. Ja sen kommer det dagliga tankeutbytet med Fredrik. Ja det känns då som om även han får vara närvarande i vår dag.
Jag vet att du är här med oss, går runt, står bakom, skrattar och gråter med oss. Tack för det, du ska bara veta hur mycket jag älskar dig och hur mycket jag saknar dig. Du fattas mig, jag är halv utan dig.

* Hilja har en obstetrisk plexus brachialis skada i sin vänstra arm/axel. Det kommer sig av att hon fastnade under förlossningen och de var tvugna att ta henne med sugklocka. Hennes axelparti fastnade i mitt bäcken och den högra axeln tog sig ut först. Detta medför att den vänstra axeln trycktes nedåt och nerverna i de översta halskotorna slets av. Det händer 1 på 1000 förlossningar, men de flesta skador brukar läka ut efter tre månader (ca 75% blir helt bra). Dock inte på Hilja, eftersom hennes nerver är så pass skadade, kommer hon få en bestående rörlighetsinskränkning i sin vänstra arm. Det kommer självklart påverka henne, men hon kommer bli en fena på att använda högerarmen istället, kompenserar s.a.s.

De har övervägt att operera eftersom hon inte alls rört sin arm. Men så har det äntligen börjat rycka lite i handen, hon har använt den riktigt mycket senaste månaden, så då avvaktar man för att kunna se hur mycket hon kommer kunna röra armen. Ev känselbortfall osv.
http://www.plexteam.se för den som är mer intresserad.....

Älskade dagis, ja just nu är de min räddning. jag skulle aldrig klara mina dagar utan er. Aldrig!!
Ja bara det att ni bryr er, frågar och kramar om gör mig så glad. Men i morse, det är beviset på att ni är änglar från himlen. Jag har ibland fått hjälp med att lyfta i barnen i bilen just för att det är så tungt, men på morgonen brukar det gå bra. Lukas brukar knäppa loss sig själv och Hilja brukar inte vara några större problem. men idag. Min kropp strejkade, mina höfter håller på att gå sönder.
Så jag insåg att det fick bli ett kort telefonsamtal till dagis innan vi åkte, be dem om hjälp osv. Se när jag kom stod fröken E där på verandan och hon skuttade genom trädgården, lyfte lätt ur både Lukas och Hilja, kramade om dem och sa: idag ska vi prata om julen, spring in nu. De sprang mina små, hilja så mycket att mössan åkte av och blev liggandes i en lerpöl.
Fröken E: sa:ge mig barnens grejer, jag tar det, åk hem, sov och kom tillbaka till 17......
S: men men de ska ju bara vara till 15..
E: Nehä inte idag, idag rår vi om dem hela dagen, inga problem alls. Du behöver sova, du ser helt förstörd ut.
Jag höll med, baxade in mig i bilen igen och åkte hem till sängen.
Insåg att febern och förkylningen besegrat mitt immunförsvar igen och att det bara var att krypa ned i sängen igen.

Nu ska jag nog förbereda kvällen lite, laga mat, duka och göra allt klart för att det ska funka. Ja det måste man, det går inte annars.

Tack för era namnförslag, btw, jag har funderat endel, det blir nog kanske Elias och Sofia endå.....
híhi.

Kramar till er alla

jag har funderat länge på vad barnen ska heta, det måste bli perfekt, för Fredriks skull.  På nått sätt tycker jag att jag egentligen borde ta flera av de namn som Fredrik tyckte. Men det går inte, det passar mig inte.
JAg har frågat Lukas vad han tyckte, Viggludd sa han. Men det går inte, Viggludd? vad menar ungen? Jag fattar inte....
Jag har skrivit namn på lösa lappar, jag har gjort en lång lista men inget blir bra, allt är fel på nått sätt. Jag har letat efter den där listan som Fredrik skrev innan Lukas föddes, men inte hittat den. Men så idag. när jag la upp en hög papper i en tidskriftsamlare låg den där i bokhyllan. Hans små otydliga kråkfötter, hans snirkliga E:n och konstiga Z:an..... jag saknar dem, hans små lappar överrallt.

Men nu till problemet namn till twinsen. Jag har som princip att alla barnen ska få varsin bokstav och det värsta jag vet är när man döper tvillingar till liknande namn, Teo och Tea, Ville och Vilja, Peter och Petra, Lina och Linus, Malva och Alva... Nej det går inte. Det blir som en individ av dem istället för två.
Men nu till problemet, jag har lekt med namn, jag har bollat och jag har skrivit långan listor. JAg har ett par kombinationer (ni får mer än gärna tycka...) som jag funderar kring.
Först hade jag tankar på Elias och Victoria, men endå inte, Victoria är så långt och så förknippat med en sagoboksfigur för mig (om ett dagis, vet inte vad den heter, boken alltså).
Elias är helt klart egentligen, för det finns på Fredriks lista och i mitt huvud.  Men jag funderar över Samuel, men det är rätt långt egentligen.Eller kanske endå?
Så då är det bara tjejnamnet kvar, för jag vet där långt inne att det är en av varje. Hur? Jo biland vet man bara. Den lugna är pojken, den vilda är flickan....
Jag hade som sagt först tankar på Victora, Fredrika Victoria, men det låter såååå präktigt.
Så jag började fundera lite, det måste påminna om Fredrik, men kanske inte så det är uppenbart. ÅÅÅh hon var ledsen och döpte sina barn efter den döda pappan. Nej....
Snarare för mig ska det påminna om Fredrik. Hade jag gillat namnet Ray eller Charles hade jag döpt pojken till det. Men nu gör jag ju inte det. Men så stod jag där bland alla hans skivor... Öppnade lådan som är märkt med E, bara av en slump och såg det. Namnet....
Edith! Så klart, en av Fredriks favoriter var Edith piaff. Inte så många som vet, inte så många som tänker på, Men för mig är det så uppenbart.
Men frågar ni er, vad är problemet... Hallå, Edith och Elias passar så bra ihop, ta dem. Jo, men de är ju på samma begynnelsebokstav....
Ja sen de andra namnen som jag funderat kring var Siri, Emil, Emma, Edina, Malva, Sofia (det passar så fint ihop med Edith.... om det nu händelsevis skulle bli två tjejer). Ja sen figurerar Fredrika i mitt innre, för det är på nått sätt så nära Fredrik jag kan tänka mig, utan att döpa dem till Fredrik.... Kanske Edith Sofia Fredrika blir bra som kombination.
Men vad sjuttsingen passar ihop med Elias. 
Per Elias???
Hugo Elias Samuel?
Hugo Elias Peter
Peter Elias
Per Elias Samuel '
Peter Elias Samuel....
Förslag????
Nått av Fredriks andranamn??? Haha ja det skulle väl vara Carl ¨då men jag vet inte. Herregud. min kära make hette: Carl Fredrik Tiburtsius.... vem faan döper sin unge till tiburtsius... HAha nej nån mått på tokerierna får det faktiskt vara, för så roligt ska de inte få ha på patent-och registeringsverket...

Nattkramar till er alla

Halleluja vad jag verkligen älskar de där dagisbacillerna, 2 dagar krävdes det innan hela familjen ligger däckad. Lukas har öroninflammation, Hilja snorar och har feber, och jag låter som en strypt gamhals, har feber och huvudvärk like hel. En utsökt kombination måste jag säga.

Dessutom blir det som en ond cirkel, de är gnälliga, jag är trött, önskar att de kundefå vara på dagis ett par timmar för att jag ska hinna sova, städa, handla osv. För det går inte som läget är nu.
Ja det är nästan skrattretande att försöka handla med en 3,5åring och en 1åring. 1åringen vill gå själv, illvrålar om hon måste sitta i kundvagnen. Lukas vill spring aomkring som han vill, vägrar att följa med mig, skriker om han inte får som han vill, trotsar och är sådär 3års besvärlig ni vet.
Kombinationen blir värsta tänkbara måste jag säga. För trycker man ned Hilja i kundvagnen, vilket egentligen är omöjligt då jag helst inte ska lyfta för magens skull, kan jag inte ränna runt efter Lukas eftersom jag inte kan lämna vagnen utan uppsyn. Trycker jag ned båda i vagnen, blir den dels för tung för att köra, det får inte plats nån mat och båda vrålar som stuckna grisar. Får Hilja gå brevid finns det inte en chans att jag hinner med i Lukas tempo.
Ni kan tycka att det låter konstigt. Men tänk er, en smidig 3,5åring, snabb som en vessla, med jordens energi mot en tvillinggravid valross med ben som är elefantstora och med en smidighet som ett kylskåp med ryggskott... Ja ni ser själva, jag har inte en chans.
Lukas orkar jag dessutom inte lyfta så han får gå själv, dvs han kutar iväg även om jag säger: nu håller du i vagnen, så smiter han. Ja tvingar jag honom att hålla mig i handen, vägrar han gå frammåt och sätter sig ner och tjurar och illvrålar.
Har jag båda mina huliganer lösa så hinner de bita 3 tanter i handen, springa ned 4 gubbar, kuta till godis hyllan 11gr och äta godis innan jag ens har fått fatt på en kundvagn. Så det är också helt uteslutet....
Ett delikat i-landsproblem måste jag säga. Förr var den effektivaste lösningen för att få Lukas nått sånär resonlig att göra precis som han gör, dvs sätta sig på golvet och illvråla. Det brukar hjälpa. Men nu, ner kommer jag, men inte upp. Hahaha det är helt omöjligt att handla med mina huliganer.

Men det är tur att jag har så ofantligt underbara grannar och vänner, som inser problemet och antingen tar hand om huliganerna eller handlar åt mig. Utan er skulle jag inte klara mig.

Jag läser trötta farsans blogg, skrattar åt hans tvättråd, och måste erkänna att det inte bara är karlar som tvättar som han, även vissa kvinnor haha. Fast det är inte riktigt lika illa som han besriver det, jag sorterar lite mer, men jag har aldrig förstått varför man måste tvätta orange, gult och ljusgrönt för sig, nej nej in'mät i maskinen, i med tvättmedel och kör på 40grader. Tjollahopp så är allt klart!

Nu ska jag tröka i mig en kanna the, äta en halstablett och trycka i mig en ipren och två alvedon.Det gör susen för den förkylda och trötta mamman,

Massor av kramar till er

Gott nytt år till er alla fantastiska människor!