Pappa Fredrik

Hahahahahaha, så underbart roligt det är att läsa aftonbladet ibland.....
Marmeladen gör dig tjock! Det menar ni inte? Haha det vet väl alla eller? För jag menar, marmeladen består ju endast av socker egentligen. Jag skrattar gott åt det, mer åt tragiken kanske än åt själva marmeladen.

Jag åt faktiskt flera marmeladsmörgåsar till frukost, för att försöka lägga på mig ett par kilon.
Ja tack, det behövs, jag som alltid kämpat mot mina överflödiga kilon, som alltid gått upp 14kg vid åsynen av godis eller ja bara tanken på det får mig att gå upp 10kg, nu går jag inte upp alls. Jag är tunn, utsliten, aldrign hungrig och så trött.
Jag vet att jag måste äta, för att Lukas ska äta. För han gör allt som jag gör.

Nej jag orkar inte tänka mer, bara 7 dagar kvar nu, fy faaan vad jag lider, jag vill inte mera.

Det finns inte så mycket att säga.....

"Nu har jag bestämt mig
Att det är dags att abdikera
Jag orkar inte mycket mera
Nu är det dags att lgga av
Nu har jag bestämt mig
Att plocka ur det sista gaget
Att göra slut på appanaget
Göra det som aldrig blivit av
Det behöver
Inte vara över
Ni frå göra som ni vill
Jag säger lycka till
Jag tänker bara gå och
Dudududududu
Nu har jag bestämt mig
Så det blir ingen Eriksgata
Och andra resor som jag börjat hata
Nu är det dags att checka ut
Nu har jag bestämt mig
Så ni får hitta någon annan
Det verkar som om tiden stannat
För mig är sagan slut
Det behöver
Inte va över
Ni får göra som ni vill
Jag säger lycka till
Jag tänker bara gå och
Dudududududu
Gå omkring och vara fin
Inte glra någonting
Och vattna dan' med lite vin
Och nästan inte existera
Det behöver
Inte vara över
Ni får göra som ni vill
Jag säger lycka till
Jag tänker bara gå och
Dudududududu"

Jag har gjort saker jag inte borde, jag har läst flera bloggar, mammor och pappor som skriver om sina cancersjuka barn. Jag borde inte läsa, jag borde koppla bort. Jag läser om deras sorg, läser deras ord, som är så typiska, som står där i min avhandling. Men endå, jag blir så berörd. Av alla ord och styrka.
Jag tar och gör den till min, sorgen, på nått sätt. Faan det ska jag inte.

Jag längtar tillbaka till jobbet. Jag har egentligen aldrig gillat att vara hemma med barnen, det är inte barnen det är fel på, det är nog avsaknaden av vuxenkontakt, nått att sysselsätta hjärnan med. Men jag har stått ut, på nått sätt. Men nu, det känns så långt till nästa höst när det blir tid för dagis för Hedvig och Elias. Ja nu måste jag vara hemma själv, alla dagarna. JAg vill inte, jag vill jobba. Ja hade Fredrik levt hade han antagligen varit hemma från januari och låtit mig jobba. Hehe

Jag var uppe på jobbet i veckan, hade Hedvig i sjalen och Elias på armen. Jag pratade med mina kollegor, mös och sen skrattade vi gott åt aftonbladets rubrik; Ät Pizza då slipper du kanske hudcancer. Hm....... dessa artiklar alltså.
Ja pizzan gör nog mer skada än nytta. Hehe

annars är det förkylt, virus påstår VC, jag hostar, hostar, hostar och hostar, snorar, och snorar. Suck, suck!   JAg som hade tänkt att vi skulle vara friska hela sommaren. Men det borde vara över snart, tycker jag.
Nu är det snart dax för matning, kaos snarare. Hävvan och Elias ska matas med purré, Lukas och Hilja ska ha nått annat och jag, nej det tar stopp. All mat växer i halsen. Alla ev graviditetskilon från alla barnen är borta, de har runnit av mig, snabbt. Allt bara är borta. JAg är tunnare än någonsin, Fredrik hade inte gillat det, tror jag.
Han brukade påstå att han älskade de där satans kärlekshandtagen, att det inte bara var skinn och ben. Jag har aldrig haft problem med maten, aldrig. jag älskar ju mat, jag älskar det, men så genom ett trollslag. JAg äter knappt, knäckebröd är det enda som går ned lite.

/Sassa  

Jag har inte så mycket att förtälja er. Det händer inte så mycket nytt, dagarna går, ångesten för hans dödsdag ökar exponentiellt för varje dag som går. Jag orkar inte riktigt med det.
Jag tänk för ett år sedan levde vi i tron om att allt skulle vara förevigt och att det skulle vara vi. Men inte då.
Ja på midsommar kände jag mig så himla ensam, tårarna brände under ögonlocken, jag orkade inte ens skratta. Jag kände mig bara svart innuti.
Jag fick en låttext mailad till mig av en god vän, han vet, tror jag, hur det känns, så ni får läsa den ni med. Den är en bra sammanfattning på läget.

"Jag har solen ovanför mig
och vår buss skakar framåt över en bördig slätt.
Med hjälp av en karta, en sliten palör
och lite tur verkar vi hitta rätt,
Ja, jag är påväg emot Qigathse,
en stad bland molnen.
Jag borde faktiskt redan vara där
trots alla bortspolade vägar, fallande stenblock
och alla kineser med skarpladdade gevär.
Jag färdas jämns molnen,
över mäktiga berg i ett oändligt ljus.
JAg ser hjordar av jakar, klättrande odlingar,
ensliga byar av ler byggda hus.
Jag möster pilgrimmer vandrande på sin heliga färd
stolta i sin hållning och blick.
Ja, jag möts av tysta ansikten, av sökande ögon,
av ett lugn men med ett stänk av sorgsenhet.

Det är midsomamrafton i himalaya och jag längtar så efter dig.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig.

Långt framför mig kommer en mager häst dragande på en vagn.
Vi saktar in farten, slår av motorn,
nu hörs vinden som leker i vägens damm.
jag ser en sovande kusk, han rullar makligt förbi, solen värmer där han ligger så nöjd.
Ja, det är lösa tömmar mellan himmel och jord här på fyratusen meters höjd.
Det är midsomamrafton i himalaya och jag längtar så efter dig.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig,.

Jag reser i en annan tid.
JAg färdas på en andlig väg.
Här lyssnar man på jorden, här följer man skuggans gång,
här sjunger munkarna i skymningen.
Jag hör vishetens tidlösa sång.
Nu har jag solen i ryggen, jag hör bullrande skratt.
Vi har nått utkanten av stan. Här är det stojigt,
"välkommen, kom in" ropar en vänligt leende tibetan.
Ja, här firas det ett bröllop sedan flera dagar nu.
Jag bjuds på härsket smör, thé och vin.
Brudens syster vill dansa, vilken spännande invit.
Här nära himmelens alla stjärnor är hon min.
Det är midsomamrafton i himalaya och jag längtar så efter dig.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig"

// Sara

Förlåt för att det var 10 dagar sen jag skrev sist MEN vi har som sagt varit borta ute på en öde ö, sjuka samt utan internet. Nu sitter jag hos grannen och ja där fungerar det, men inte hos oss.
MYCKET MYSTISKT.
  // S

Nu drar vi mot havet, eller ja östersjön, men det är nästan samma sak. Jag , barnen, och barnens farmor och farfar åker till farfar Peters släkthus ute på en liten ö i östersjön. Bad, sol, sommar, njutning ovh inget internet, dålig teckning på mobilen och framförallt inte en jävel som stör.
Förstår ni hur sköööööönt det ska bli. Ja just det, hehe Hedvig och Elias  fyller snart 4 mån,  Häanvvan vända sig från mage  till rygg, Elias kommer nästan runt helt. Häääärligt
Så om det blir tyst ett tag så vet ni.......

// SARA

Just nu känns det verkligen som sommar, int bara värmen, ljuset och det faktum att det är juni. Nej allt annat också, dofterna, maten, skrattet och endå, ensamheten.
Jag blev så himla glad igår, jag måste säga att jag har de finaste grannar man kan ha. Om i inte redan förstått det.
Igår kom A och ringde på dörren, hon hade med sig sina tvillingflickor i släptåg. Vi pratade länge om både det ena och andra. A räcker helt plötsligt över en stor hink och säger: du jag har så sjuuukt mycket rabarber så jag har kokat rabarberkärm, vill du ha???
Jag log som en sol, så nu har jag rabarberkräm för ett helt kompani. Lukas åt med stor frenesi, Hilja åt mest av glassen (som man ska ha till rabarberkräm), jag bara njööööt. Dels av smaken men också av insikten att hon, A, vet om att man ska ha kanel i rabarberkräm, att det smakar så mycket bättre då. Jag fick helt plötsligt flashbacks från min barndoms sommarkvällar. Alla syskonen (då inte alls lika många som nu) sittandes på veranden, tittandes ut över vättern, fräkninga och solbärnda, samt ätandes av mammas rabarberkräm. ÅÅÅh vad härligt det var då, hela livet framför sig och inte en aning om vad som komma skall.

Idag blir det bad, min pappa kommer vid 15 och då fan ska vi åka och bada. Jag håller på att krevera av värmen. nu förstår jag varför mamma och pappa bor precis vid vattnet....
Även att det är SNORKALLT så här års, men vad sjutton, bada måste man ju.

// Sara  

Det gör så ont att se barnen skratta och tumla runt med grannbarnen, alla mina två grannpar sittandes i trädgården med varsin kaffekopp och ätandes farmor Annikas bullar och Lukas kakor. De skrattar, ler mot varandra, kramar sina barn och verkar må så bra.
Jag inser vad det är jag tycker är så jobbigt, det är den där totala ensamheten, de där blickarna, kramarna, skratten buset med barnen. Sen, kunna gå hem ihop, skratta och tänka: faaan vad skönt att vi har varandra, faaan vad skönt att han jag älskar finns här.
Jag inser, jag håller på att bli bitter. JAg vill inte det, jag vill vara sprudlande glad, jag vill älska mitt liv. MEN det kommer aldrig att hända.... inte nu på ett tag.
Alla tröstar mig med att det kommer en dag då jag kommer träffa en ny, att jag kommer bli kär igen. Jag vill inte ha nån ny, ajg vill inte ha ett substitut, jag vill ha Fredrik.
Det gör så ont att inse att jag bara bävar för den 7:e juli. JAG VILLL INTE MER!

Därför får ni en bild från den tid då allt bara var, Hilja låg i magen, Lukas var glad, Fredrik och jag var kära.



Förstår ni? Jag saknar paradiset på jorden just nu.
Men i sommar, det kanske blir en tur dit, till de allra finaste vännernas hus ute i bohuslän, på den lilla ön där tiden står STILLA!!!!  
Jag orkar nog dit, jag orkar nog leva där. Framföprallt för att jag slipper förklara, de förstår, de allra finaste och bästa Joanna och Johan, de har själv sett så mycket, levt igenom så mycket så de tar inget för givet, de vet hur det är att pissa i motvind. Dessutom, deras barn och mina barn trivs ihop. Deras stora tjej är den finaste barnvakt man kan ha.
Jag är glad att de finns i mitt liv. Jag är glad att de bor ett stenkast intill, att de finns där, dygnets alla 24timmar.
Dessutom de finns där för mig och JAG betyder nått för dem.

En sak till som gör så förbannat otn, jag måste strida för en skit sak, för en sak som är min rätt, en sak som jag inte vill strifa för. ajg ska förklara en annan dag....
nu är jag så trött att ögonen går i kors.
KRAMAR  

Min bästa vän påstår att jag har rätt att vara trött. Jag vet inte, men jag är det vilketfall.
Jag känner som om jag hr nått min gräns nu.
Hilja har reagerat jätte starkt på myggbett, svullnat upp riktigt ordentligt, vilket har resuklterat i alldeles för många vändor på allergicentrum, så nu äter hon ännu mer tavegyl, lilla hjärtat.
Sen har Elias och Hedvig krånglat,  vägrat sova, vägrat äta, vägrat vara något annat ställe än i min famn.
Lukas har haft feber och iont i halsen.......
Ja det är inte långt ifrån att jag lämnar in en protest.

I fredags var jag och twinsen på 40års fest, trevligt, men iom att de illvrålade om de var i nån annans famn så blev det inte mycket avlastning för min del. Men det var trevligt.....
Mamma har varit min räddning under helgen, det är trist att hon måste åka hem idag, jag vet inte hur ajg ska klara mig.....

Pia, jo jag spelar horn, var egentligen gift med mitt horn tills dess att jag började jobba, sen har det gått utför med dateerna, träffarna, nu står det mest i ett hörn. Jag har spelat både storband, blåsorkester, symfoniorkester, brasskvintett, studentorkester, blåskvintett, ja you name it. Men jag trivs nog bäst i storband, småensembler och symfoniorkester om jag ska vara ärlig måste jag säga.
// Sara