Uppfostringsråd.....
(ungefär 5 min in i kommer giiiirls)
Teddan!
Jag hittade detta klipp, jag minns det som igår, jag var nio, stod framför TV:n med hopprepet och sjöng (min bror satt bakom och bad mig knipa käft, men det är en annan historia)
Ja sen för att piga upp lite, den mkt mkt pricksäkra Johan Glans.
// Sara- lite uttröttad!
Morgon i fyrbarnsmammans värld.....
Vid 04.00 vaknade Elias och var hungrig, jag insåg att det var likabra att väcka Hedvig med, så de fick mat samtidigt. Vid straxt före fem sov de båda två pch jag tänkte i mitt stilla sinne, guuuuuud vad skönt nu får jag sova. AJAJAJAJAJ vad jag bedrog mig.
Jag vaknade vid 05.15 då stod Hilja vid min sovrumsdörr och vrålade: gaaaagis gaaaaagis. Suck suck, då tänkte jag faktiskt, ungjävel om du bara kan vara frisk så ska du få gå på dagis så mycket du vill.
Sen insåg jag vad jag tänkte, tog min galna 1åring och stoppade tillbaka henne i sängen.
En kvart senare var det samma visa igen........Då lyckas hon väcka Elias, det tar mig nästan en timma att få honom att sova.
Sen vaknade hon klockan sju igen. Eller snarare jag väcktes av hennes vrål, hon stod vid Hedvigs och Elias säng, skakade i spjälsängen och skrek Häääääääviv vakna och petade på Elias. Tror ni inte att både hävvan och elias vaknar. joooo sen var det bara att gå upp och fixa frukost. Ögonen fulla av grus, och två barn som båda knep igen munnen och vägrade äta.
Ja tålamod är en mammas bästa vän...... eller nått. Herregud säger jag bara. Tur att ingen filmar, för det hade kunnat bli riktigt komsikt måste jag säga.
MEN inga kräkningar på 24h.... heja oss heja oss.
Så vi får väl hoppas att det ger sig nu...
// Sara - fullt ös medvetslös
Ja men vad faaan
Alla utom jag är magsjuka..... SUCK SUCK SUCK
Små barn ska inte ha magsjuka.
// Sara
du är allt man kan få, du är bättre än die hard 2
// Sara
She knows
Så ja påskafton var som rena julafton för henne när alla 8 syskonen fortfarande bodde hemma och så. Eller ja de har vi ju inte gjort. utan snarare, alla 6st, för jag och Josh flyttade innan Anna och Eliot kom.
Över kanten
Jag fick en väligt nyttig kommentar till mitt förra inlägg. Jo tack det är sån sant, ibland, är det snarare en nackdel att själv vara läkare, kurator mm, för att man VET i teorin hur det ska vara, hur man ska göra. Ja men grejen som jag och så många fler sa: man kan INTE hålla sig själv i handen, sitta i sitt eget knä, man är blind när det gäller sina egna barn.
Ja visst låter det som att barnläkaren, som skrivit avhandlingar om sorgebearbetning mm, hon borde ju veta preciiiis hur hon ska hanskas med sina traumatiserade barn. Pyttsan, det stämmer inte riktigt, Eller snarare, jo jag vet och jag gör det som jag råder alla andra också göra, tar kontakt med kurator och psykolog.....
MEN endå, gudkraven är där och nafsar mig i hasorna (gisses vad låååångt inne det satt, uttrycket om hasorna, jag fick fungera länge, men jag skyller på förkylningen och amningen). JA det är sällan som jag talar om att jag är barnläkare när jag strider för barnen på olika sätt. Nej jag tar på mig min pantade dumma roll. Ja ni tycker det säkerligen är ytterst patetiskt att barnläkaren ringer sjukvårdsupplysningen..... nej det är det inte, det är fullt normalt. JAg har fler kollegor som gör det för sina egna barns räkning. Man blir som sagt blind.
Ja som svar på kommentaren, jag har funderat på stödfamilj, men jag vet inte riktigt, jag tycker fortfarande att Lukas behöver rutiner, lugn och ro. ja det har nästan börjat fungera här hemma, det fungerar med dagis så jag tror inte att det är en bra idé att introducera det nu. För man märker, han är mammig, vill helst ha alla hemma osv.
Ja sen, ska jag väl erkänna, jag vill inte riktigt, det tilltalar mig inte. Men jag kanske ändrar mig igen. vem vet.
JA egentligen gillar jag påsken, minns förra året, sol och varmt. men nu, nej det är bara kallt och kallt.
Dessutom går tiden bara snabbare och snabbare, insikten om att det bara är dagar kvar till Fredrisk födelsedag gör mig galen, jag vill ine längre. Att det bara är en en dryg månad kvar till jag fyller år. Ja jag ÄLSKAR verkligen maj egentligen, men nu. Det känns som om det har tappat sin tjusning.
Men men
JAg måste berätta nått bra, nått positiv, de äter fort nu, riktigt fort. Ja det är inga 1h matningar längre och ja vi blev av, rätt otippat (eller inte) med matrestriktionerna i torsdags, så nu är det fri ätning som gäller. hehe
ÄÅn så länge fungerar det. Ja i natt sov de faktiskt FEM timmar, fattar ni FEM timmar, jag har inte sovit så länge i sträck de senaste året typ. hehe helt otroligt. TÄnk om det alltid kunde vara så....
// Sara flara
Konklusion!
Over and out!
//S
Ps: snoriga barn, trött mamma och tvillingar med magknip!
Syster duktig
Ja det har varit många tårar idag. Jag hämtade Anna vid tåget vid 19 idag, glad och sådär sprudlande som endast min syster kan vara. Ja vi knödde in oss i bilen, drog iväg hem. Ja första tårarna kom redan i bilen.
Förbannat jag som hade tänkt vara stark och sluta gråta.
Ja man tänker så, styrka och tårar, slutar jag gråta så blir jag stark. men jag har fel, det är just det, avsaknaden av tårar tyder inte på styrka, det är tårarna i sig som är styrkan. Jag visar att jag mår dåligt, jag vågar erkänna att jag mår skit och att tårarna är det enda sättet att hantera det på. Det är styrka att våga visa sig svag, ja styrkan är ibland att våga be om hjälp.
Ja nu ska jag bara förstå det, inte bara säga och resonera kring det.
Fatta hur patetiskt det är, min 22år yngre syster skällde på mig idag, hon bokstavligt skrek åt mig för en stund sen. Hon har rätt, jag ska bara inse det. Ja det är bra med människor som ställer ultimatum ibland..........
Sara, du har kommit till den punkt i livet då du har tvingats inse, du är sårbar, du är skör och framförallt ditt liv kommer se annorlunda ut nu och du behöver hjälp för att orka. Du är ingen jävla superwoman, med super krafer, du är precis lika dan som alla andra, vanliga dödliga. Ja även du behöver sova, äta, kissa och må bra. Du behöver inte orka 24/7, du behöver inte vara så förbannat stark jämt. Nej du får faktiskt lov att vara liten och svag ibland.
Ja förlåt om jag säger det Sara, men du är förbannat självgod och egoistisk, sluta med det, det blir inte bättre. Det är NU du behöver hjälp, kramar och stöd, det är inte om 100år. Så ta emot den hjälp du får, istället för att försöka leka duktig. Inse, det är ditt stora handikapp, du har alltid varit så jävla duktig. Du har glidigt igenom skola, jobb ja allt. Du är duktigheten själv. Men nu handlar det inte om hur duktig du är, du behöver inte bevisa nått, inte för oss, vi är din familj och vi älskar dig oavsett hur du är, oavsett hur duktig du är. VI vill hjälpa dig nu, vi vill vara här hos dig för att det betyder så mycket för oss. Vi vill hjälpa dig.
Ja nu sover alla utom jag..... det blir nog svårt att somna i kväll. Anna har rört om i grytan, men hon har rätt. Jag måste inte vara så förbannat duktig jämt.
Kramar från Sara
ork?
Dessutom har jag inte hjärta nog att ringa till nån av alla de som brukar rycka ut, syskon, föräldrar, fredriks föräldrar. ja nån gång måste jag ju inse att detta är min vardag, att jag måste lära mig att prioritera bland saker.
Dessutom är det första gången jag är trött på dagis. Ja enligt alla riktlinjer och rekomendationer som finns ska man inte ha nötter på dagis. Men igår var det nått barn som hade med sig nötter, trots att alla föräldrar vet om att det finns en hel hög med allergiker, däribland Hilja. Ja så vi tillbringade gårdagen och natten på barn för observation. Hon svullnade upp i ansikten och de trodde hon skulle få svårt att andas. men icke sa nicke, det gick bra endå . Nu är hon glad och lycklig, fick ju åka ambulans *fniss* Det är det enda hon pratar om just nu.
Visst bad de om ursäkt på dagis, var så himla ursäktande, skulle prata med föräldrarna till det illa barnet men endå. Det var det ju det första som gick ut, att det är ett dagis som tar hänsyn till barnens allergier, och därför får ingen ha med sig nötter eller äta nötter till frukost då flera av barnen är mycket allergiska mot just detta.
Nu gick det ju bra, inga problem, men endå tänk om det händer nått mer allvarligt nästa gång.
Ja dessutom, det är dessa små saker som får mig att ge upp, som får mig att tappa livsgnistan och bara ge upp. Det kan tyckas lite. men det är en stor sak för mig.
För vem ska ta hand om de andra när en blir sjuk? Var behövs jag mest?
Ja nu har jag ju tur (eller nått) eftersom jag själv jobbar på barn, så jag vet att man kan förhandla sig till att få en extra säng åt lukas, en åt hävvan och lias och en åt mig. Ja sen iom att de flesta känner mig så vet de ju hur det är. Men endå,
Ja Lukas hade vilketfall trevligt. Vet ni vad han sa när vi skulle åka hem???
- Men mamma varför bor vi inte på ditt jobb oftare
- Varför vill du bo här vännen, är det inte bättre hemma?
- Nej för här finns så kuliga leksaker, får inte dagis komma hit och leka en dag?
Gissa om jag och en av sjuksköterskorna skrattade åt honom. Söta älskade Lukas.
Så klok och omtänksam. Han kröp upp brevis mig i soffan när Hedvig och Elias fick käk nyss, matade mig med macka. Kallade mig för hans lilla bebis hehe. Ja det är så skönt att han har börjat skratta, att han har accepterat att han är storebror och att ja alla de där små små sakerna som en 4åring endå kan göra fögyller min dag så mycket.
Ja ni vet, den där dagen när han säger: mamma kan inte jag duka? eller mamma, jag kan gunga Hedvig så byter du på Elias.
Så förståndig och stor. Ja det finns en fara i det, att han aldrig får vara barn. men jag tror att det är bra med dagis för honom. För ja han skulle nog kunna gå på dagis 24/7. om han fick bestämma.
Nej nu ska jag sova, för om ett par timmar är det matdax igen. Ja om en vecka blir vi förhoppningsvis av med matrestriktionerna. Då behöver jag inte väcka dem var 3:e timma. Tänk, de kanske sover liiite längre nån gång. hehe
// Sara
Barn till salu.
Long time no seee, men jag har inte så mycket tid att sitta framför datorn. Dagarna fylls av mat, dagis lämningar, mera mt åt hävviv och ias, sovtid och ja dater med tvättstugan. Ja sen blir det hämta på dagis och då är kaoset igång igen. Hehe
Just nu är jag bara trött. Jag hade just fått Elias att somna i babysiottern, Hävviv låg i min famn och smackade gott. Lukas satt brevid i soffan kikade på bollibompa. Hilja far upp och ner ur soffan, springer runt.
Så går hon i ett obevakat ögonblivk fram till Elias, petar honom i magen och skriker: häääävviv vaken..........
Vad tror ni händer, joooo Elias vaknar och börjar storskrika. SUCK
Lukas tittar elakt på Hilja och säger: amen nu fick du ju honom att vakna igen, man får ALDRIG se på bollis ifred Jävla skit Hilja. Lukas slår Hilja.
Jag säger åt Lukas, som självklart blir tokförbannad kastar grejer omkring sig och säger att han ska rymma till mormor.
Hilja illvrålar för att Lukas slog honom, Elias illvrålar i rena förskräckelsenoch Hävviv illvrålar hon med, för att maten inte kommer tillräckligt fort.
Är det nån som möjligen vill ha en 17månaders Hilja????? Hon är jäääätte gratis, jag lovar.hehe
Ja nu sover både hävvan och ias, men det var en låååång kamp. Tur att Hilja inte får upp dörren in dit (man har väl sina knep hehe)
Tur att min mamma kommer i morgon, du är VARMT VÄLKOMMEN!!!!!!!
/ Sara
Försäkringskassan....
Fy faaan.
Ni som hängt här ett tag vet ju hur jag har slagits för att få ut Fredriks dagar, för Hilja och Lukas, jag har fortfarande inte fått ut dagarna. Jag började funder aoch ringde för att hör ahur det går. men nej då, ännu inga dagar i sikte. Det lär inte bli några heller.
De är och förblir låsta på honom, om han inte skriver under pappret. Men förfaaaan han är ju död.....
Så återigen, är du säker på det???? Eller ja idag var det mer, jasså, det står inte är, är det säkert.....
Då fick jag nog, bad dem dra åt helvete.
Ja inte nog med detta, det krånglar med twinsens dagar, för jag på hemsidan ser det ut som om jag bara har fått dagar för ett barn, inte de där 180 (?) extra, men jag orkade inte tjata. Jag har inte vågat mig på att försöka överlåta Fredriks pappadagar på min pappa och mamma så jag kan få lite hjälp här hemma utan de är här alldeles av sig själva s.a.s. Utan nån kompensation alls. Samma med Fredriksföräldrar. Men jag funderar på om jag kan ta ut hans dagar och sen sätta över pengarna till dem. Det borde ju funka bättre. För då får de ju iaf pengar...
Ja annars, hedvig har inte kräkts nått mer utan mår bra, har visserligen jordens magknip just nu, trots massage, sempersmagdropper, så nu efterlyser jag alla husmorsknep för att få bort magknipet. Jag äter inte lök, inte mjölkprodukter, eftersom både Lukas och Hilja var kännsliga.
Ja idag fyller mina småpluttar en månad, kan ni förstå hihi det är helt otroligt.
Jag och vilddjuren var på kalas igår, grannarnas tvillingar fyllde 1, jag tänkte att jag bara skulle gå dit en stunde, när vilddjuren här drar igång så brukar det bli mycket mycket intensivt. Men jag blev kvar länge. Dels så fick jag barnvakt hehe, eller ja snarare födelsedagsbarnens stora syster på 16 tog Hävviv och ias (som Hilja kallar dem) i famnen och sen satt hon där hehe. Så jag hade chans att faktiskt gå runt lite, socialisera mig. Tänk, iobland önskar jag att jag hade en extra famn. För Lukas tittade så konstigt på mig när jag satte honom i mitt knä ett tag där. Som ungefär, men vad gör du mamma, där ska ju inte jag sitta, för jag är förstor nu.
Jag kan inte ens.....
skriva nått. Det är mörkt idag, sorgen är tung. Så den perfekte och underbara Jocke Berg får tala för sig själv
"Jag vet att du sover
känner värmen från din hud
bara lukten gör mej svag
men jag vågar inte väcka dej nu
Jag skulle ge dej
allting du pekar på
men bara när du inte hör
vågar jag säga så
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och genomskinlig grå
blir jag
utan dina andetag
Min klocka har stannat
under dina ögonlock
fladdrar drömmarna förbi
inuti är du fjäderlätt och vit
Och utan ett ljud
mitt hjärta i din hand
har jag tappat bort mitt språk
det fastnar i ditt hår
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
när du inte ser på
och färglös som en tår
blir jag
utan dina andetag
Jag kan inte ens gå
utan din luft i mina lungor
jag kan inte ens stå
om du inte ser på
och genomskinlig grå
vad vore jag
utan dina andetag
Vad vore jag
utan dina andetag "
"Jag står här frusen fast, äntligen stilla
Som gravitation, som nåt vasst
Jag ska aldrig göra dig illa igen
Du fastnar perfekt i min polaroid
Du blinkar förskräckt, när jag ställer mig bredvid
Du ryggar tillbaks. när min hand just ska röra
vid din...
Men det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt underbar lag
Perfekt och oförstörbar
som jag...
Ryggen mot väggen till sist
Äntligen slut
En svår situation, ja visst,
har jag drömt om så länge nu
En hand mot min strupe
och andas blir svårt
En hand runt min hals
klämmer allt för hårt
och benen dom bär
inte längre min kropp
Stå...
Det är så det ska vara
Det är så vi vill ha det nu
Det är så det ska vara
Som en perfekt underbar lag
Perfekt och oförstörbar...
som jag..."
Kräks
Usch säger jag bara, det har varit ett helvetiskt dygn. Hedvig, eller Hävvivv som Hilja säger, började kräkas ordentligt i fredags, det fortsatte iger och så åkte sonden på sniskan och jag vågade inte sätta en ny, trots att det egentlkigen inte är så svårt. Men det är sånt man helst inte vill göra på sina egna barn hehe. Fegis Sara.
Så efter lite telefonkonsultation hamnade vi på neo igen, de satte dit nya sonder och satte dropp på Hedvig, för att hon skulle få nån slags näring. Men det hade nog inte behövts, för hon slutade kräkas, undra om det var för att sonden åkt på sne eller nått, och är tillbaka i sitt gamla vanliga jag igen.
Men endå, det är inte skoj när de kräks sådär.
Dessutom, måste jag nog erkänna, alla ingrepp är enkla förutom de kirurgen själv ska genomgå...... Det stämmer även för mig och för barnen, det är pice of cake att sätta en sond på ett okänt barn, men på sitt eget. Ja sen är jag en ÄKTA hönsmamma, pipplig, nej inte riktigt, fel, snarare noggran och orolig, kanske med rätta.
Ja en sak som slagit mig, jag åker ALDRIG förbi där olyckan skedde, jag tar alltid en annan väg, för det går, men det blir alltid lite längre till dagis, men jag kan inte. Det går inte att åka förbi, det smärtar till i hjärtat varje gång, tårarna rinner och jag mår illa. Nej det utsätter jag mig inte för.
Ja han blev ihjälkörd på en sträcka med dålig sikt, smal väg och ja alla kör alldeles för fort. Tror ni inte att de sänkte hastigheten efter olyckan och har planer på att lägga om vägen....
Varför nu?????
//Sara
