Back again!
Hej!
Eller vad man nu säger efter två månader i tystnad. Har inte haft varken kraft eller ork att engagera mig i bloggandet. Allt kring barn, hus, jobb och så har tagit all kraft. Inte på något negativt sätt, jag har snarare levt i min lilla bebisbubbla. Fantastiskt måste jag erkänna. Bebisbubblan innefattar inte bara lilla O utan även den nya forskningsrapporten som börjat ta form i skallen. Har inte fått/gjort riktigt alla analyser ännu men det ser lovande ut. Men nu går det in i den intensivaste fasen när allt ska sammanfogas till en större helhet. Planen på mer forskning finns. Jag tycker ju att det är så fantastiskt spännande att få vara med och utveckla vården i världen/Sverige. Men jag ställer mig återigen frågan, varför gör man detta med småbarn? Jag vet inte, ibland tror jag att jag är sådär urbota korkad som jag inte vill vara. Gabriel påstår att det är min förkärlek för förnyelse som driver mig. Men jag vet inte. Han har i sak rätt, men förnyelsen kanske kunde vänta tills lillfnurpan är mer än 6 månader.
Men nog om detta.....
Vad har hänt sedan senast? Alla ungar har växt, lilla O inte minst. Från att vara en yttepyttebebis till att bli en riktigt go och rund bebis är en intressant utveckling. Så som jag sagt tidigare, hon är lik sin far och sina syskon vilket ju förvisso borde betyda att hon är lik mig med? Hon fyller snart 6månader! Stora tösabiten. Helt otroligt att allt har gått så himla bra med tanke på de odds som fanns från början. Nej usch, jag ska inte tänka på det. Det gör mig bara ledsen.
Men nu kommer den t u f f a månaden. Min och Fredriks födelsedagar, vår bröllopsdag etc. Alltid lika tungt att gå igenom. Förvisso lättare sedan Gabriel kom in i mitt liv, men inte mindre komplicerat!
Jag har dock fått lite frågor (inte här i bloggen utan bland vänner) om jag tänker gifta mig med Gabriel. Jag svarade att vi inte funderat i de banorna än, att vi tar det som det kommer. Sanningen, ja den är banalt enkelt. Jag skulle aldrig klara av att stå där med brudklänning, lova för gud och alla våra vänner att älska honom i all evighet. Nej det är svårt att förklara. Men jag har redan gift mig med en annan en gång. Jag har redan tagit mig igenom bröllopskarusellen en gång och se hur det gick! Eller alltså, jag tror att allt detta handlar om min rädsla för att bli ensam, övergiven och utsatt igen. För att hamna i sorgen. För om (mot all jordens förbannade förmodan) jag och Gabriel skulle gå skilda vägar inbillar jag mig att det är enklare om vi endast är sambos. Jag vet, det är knöligt rättsligt, men det förblir ju knöligt även om vi vore gifta med särkullebarn åt olika håll.
Det mest spännande i kråksången är att Gabriel är inne på exakt samma linje. Jag har redan varit gift en gång och se hur det gick!!! Jag tror vi båda vet att vi är mycket nöjda med sambolivet.
Men så ser jag på Kate och Williamsbröllop på tv. Ser den vackra klänningen, cermonin, hattarna (hihi) och allt. Blir lite sugen frmaförallt på idén att stå upp framför sina nära och kära och lova varandra evig kärlek!
// Sara
Eller vad man nu säger efter två månader i tystnad. Har inte haft varken kraft eller ork att engagera mig i bloggandet. Allt kring barn, hus, jobb och så har tagit all kraft. Inte på något negativt sätt, jag har snarare levt i min lilla bebisbubbla. Fantastiskt måste jag erkänna. Bebisbubblan innefattar inte bara lilla O utan även den nya forskningsrapporten som börjat ta form i skallen. Har inte fått/gjort riktigt alla analyser ännu men det ser lovande ut. Men nu går det in i den intensivaste fasen när allt ska sammanfogas till en större helhet. Planen på mer forskning finns. Jag tycker ju att det är så fantastiskt spännande att få vara med och utveckla vården i världen/Sverige. Men jag ställer mig återigen frågan, varför gör man detta med småbarn? Jag vet inte, ibland tror jag att jag är sådär urbota korkad som jag inte vill vara. Gabriel påstår att det är min förkärlek för förnyelse som driver mig. Men jag vet inte. Han har i sak rätt, men förnyelsen kanske kunde vänta tills lillfnurpan är mer än 6 månader.
Men nog om detta.....
Vad har hänt sedan senast? Alla ungar har växt, lilla O inte minst. Från att vara en yttepyttebebis till att bli en riktigt go och rund bebis är en intressant utveckling. Så som jag sagt tidigare, hon är lik sin far och sina syskon vilket ju förvisso borde betyda att hon är lik mig med? Hon fyller snart 6månader! Stora tösabiten. Helt otroligt att allt har gått så himla bra med tanke på de odds som fanns från början. Nej usch, jag ska inte tänka på det. Det gör mig bara ledsen.
Men nu kommer den t u f f a månaden. Min och Fredriks födelsedagar, vår bröllopsdag etc. Alltid lika tungt att gå igenom. Förvisso lättare sedan Gabriel kom in i mitt liv, men inte mindre komplicerat!
Jag har dock fått lite frågor (inte här i bloggen utan bland vänner) om jag tänker gifta mig med Gabriel. Jag svarade att vi inte funderat i de banorna än, att vi tar det som det kommer. Sanningen, ja den är banalt enkelt. Jag skulle aldrig klara av att stå där med brudklänning, lova för gud och alla våra vänner att älska honom i all evighet. Nej det är svårt att förklara. Men jag har redan gift mig med en annan en gång. Jag har redan tagit mig igenom bröllopskarusellen en gång och se hur det gick! Eller alltså, jag tror att allt detta handlar om min rädsla för att bli ensam, övergiven och utsatt igen. För att hamna i sorgen. För om (mot all jordens förbannade förmodan) jag och Gabriel skulle gå skilda vägar inbillar jag mig att det är enklare om vi endast är sambos. Jag vet, det är knöligt rättsligt, men det förblir ju knöligt även om vi vore gifta med särkullebarn åt olika håll.
Det mest spännande i kråksången är att Gabriel är inne på exakt samma linje. Jag har redan varit gift en gång och se hur det gick!!! Jag tror vi båda vet att vi är mycket nöjda med sambolivet.
Men så ser jag på Kate och Williamsbröllop på tv. Ser den vackra klänningen, cermonin, hattarna (hihi) och allt. Blir lite sugen frmaförallt på idén att stå upp framför sina nära och kära och lova varandra evig kärlek!
// Sara
