Uppdrag barn!
Jag vill bara säga att vattenfall och childhood har dragit igång något mycket mycket viktigt, uppdragbarn.se, vattenfall skänker 20kr för varje blogginlägg till utsatta barn, ett så enkelt sätt att göra nytta. Så bra, så behövligt. Det vet ni, det vet jag.
Annars, tröttheten kommer smygande, ögonen går i kors. Jag vet inte riktigt vad jag heter om jag ska vara ärlig.
// Sara
öl, öl, öl....
Ibland funderar jag på vart barn får allt ifrån. Vi var iväg på en barnkonsert idag, jag, barnens farmor och alla fyra ungarna. Hävvan och elias sov gott under hela föreställningen, tacknämligt.
Vi var och käkade innan, på tacorestaurang, uppskattat från alla håll. Jag frågar Hijla vad hon vill ha:
- chips och öl
- men gumman öl dricker bara vuxna
- Jag vill ha öl!!!!
- men det finns ingen öl
- nej köp öl till mig.
När hon sen inte fick öl började hon illvråla, så hon fick smaka en liten liten klunk av farmors öl, hon skrattade
- däää va gott, mera!
Gissa om jag skämdes....
hahaha skitunge.
Vi var och käkade innan, på tacorestaurang, uppskattat från alla håll. Jag frågar Hijla vad hon vill ha:
- chips och öl
- men gumman öl dricker bara vuxna
- Jag vill ha öl!!!!
- men det finns ingen öl
- nej köp öl till mig.
När hon sen inte fick öl började hon illvråla, så hon fick smaka en liten liten klunk av farmors öl, hon skrattade
- däää va gott, mera!
Gissa om jag skämdes....
hahaha skitunge.
She's amazing, you know!
Lite blandade nyheter från min front, vi är alla, peppar peppar, friska så de fick gå till dagis idag, så själaglada barn har jag aldrig sett. De hoppade, dansade och så. Jag bökar in alla ungar i bilen, lämnar på dagis, åker till stan för att fika med en god vän. Hon med sin jätte mage (tvillingar) och jag med mina huliganer. Vi sitter där, pratar om allt mellan himmel och jord. Plötsligt säger Ewa: men du, Hedvig kröp just iväg runt dörrposten. Jag skrattar och säger att Hedvig inte kryper än så hon måste sett i syne. Ewa fortsätter påstå att Hedvvig krupit iväg. Jag ser mig om, ser Elias sitta och leka med en plaslastbil på golvet och hör Hedvigs fnitter.
Då får jag syn på henne, hon kommer krypandes med min ena sko i munnen, som en liten hund. Så duktig hon är. Hon har övat hela kvällen, Elias tittade på henne en bra stund men han ville inte vara sämre än sin syster så efter maten när jag satte ned honom på golvet kröp han med iväg. Mina stora barn. Det känns så konstigt, bebistiden har bara rusat iväg. Ja poff så var den borta, jag förstår inte. Vad har hänt? Vad har jag gjort egentligen??
Jag pratade med dem på dagis idag och det finns två platser, så första februari börjar vi inskolning. Spännande och skönt. Jag behöver det. men jag ska nog njuta lite av detta först, att vara hemma med bara dem. Att få gosa med dem, att känna doften av en liten liten bebis. För det lär dröja tills det blir, eller snarare om det blir några fler bebisar här.
Men det roligaste, tror jag, jag var på ett seminarium eller vad man nu kallar det igår, det handlade om syskon till sjuka barn, hur man kan resonera, förhålla sig till dem och vad som är viktigt osv. En mycket intressant förmiddag. Eftersom det var endel gästföreläsare och forskare där så blev det engelska som pratades. Nyttigt för min tidigare så fina engelska, den har stagnerat eller nått. Kom knappt på vad äta heter *skratt*
Men när vi fikar sitter en mycket välkänd amerikansk forskare intill mig, vi pratar om familjer, barn osv. När jag berättar att jag är ensam med fyra ungar under fem år tittar han på mig och säger:
- oh dear, do you any pee-time?
- do you think that?
- no
- thats right, pee is overrating, i've no time for my self. So this day is fantastic, i can pee on my own.
- oh, but who is babysitter?
- babysitter, that's also overrate.
- But....
-.......I give them sleepingpills, so they sleep in their bed at home, easy and cheap you know. (han såg lite blek ut)
- What????
- Hahaha no that was a joke, my little sister is babysitter, she's fantastic you know
- Yeah, i understand that, someting else is impossible with a sister like you....
Gissa om jag rodnade.
Efter att jag och en kollega presenterat lite av vår forskning, haft lite frågestund osv går vi och äter. Den amerikanska killen hinner upp mig och min kollega och frågar:
- Sara, how can you do all these things at the same time, and compare it with youre family?
jag ska just säga att det inte går så bra just nu när min kollega säger:
She's amazing you know.
Det har jag levt på både igår och idag. Det har stillat ångest och dövat smärtan, som är så stark. Det är julen som hägrar, visst det är andra julen utan Fredrik, lite enkelare, ajg har varit emd en gång innan. men endå. Jag bävar, för förra året så krachade jag så totalt.
Nej i år ska bli bra.
Vi blir här, alla mina syskon, föräldrar samt Fredriks föräldrar. trångt men härligt. Alla människor jag älskar så mycket.
Då får jag syn på henne, hon kommer krypandes med min ena sko i munnen, som en liten hund. Så duktig hon är. Hon har övat hela kvällen, Elias tittade på henne en bra stund men han ville inte vara sämre än sin syster så efter maten när jag satte ned honom på golvet kröp han med iväg. Mina stora barn. Det känns så konstigt, bebistiden har bara rusat iväg. Ja poff så var den borta, jag förstår inte. Vad har hänt? Vad har jag gjort egentligen??
Jag pratade med dem på dagis idag och det finns två platser, så första februari börjar vi inskolning. Spännande och skönt. Jag behöver det. men jag ska nog njuta lite av detta först, att vara hemma med bara dem. Att få gosa med dem, att känna doften av en liten liten bebis. För det lär dröja tills det blir, eller snarare om det blir några fler bebisar här.
Men det roligaste, tror jag, jag var på ett seminarium eller vad man nu kallar det igår, det handlade om syskon till sjuka barn, hur man kan resonera, förhålla sig till dem och vad som är viktigt osv. En mycket intressant förmiddag. Eftersom det var endel gästföreläsare och forskare där så blev det engelska som pratades. Nyttigt för min tidigare så fina engelska, den har stagnerat eller nått. Kom knappt på vad äta heter *skratt*
Men när vi fikar sitter en mycket välkänd amerikansk forskare intill mig, vi pratar om familjer, barn osv. När jag berättar att jag är ensam med fyra ungar under fem år tittar han på mig och säger:
- oh dear, do you any pee-time?
- do you think that?
- no
- thats right, pee is overrating, i've no time for my self. So this day is fantastic, i can pee on my own.
- oh, but who is babysitter?
- babysitter, that's also overrate.
- But....
-.......I give them sleepingpills, so they sleep in their bed at home, easy and cheap you know. (han såg lite blek ut)
- What????
- Hahaha no that was a joke, my little sister is babysitter, she's fantastic you know
- Yeah, i understand that, someting else is impossible with a sister like you....
Gissa om jag rodnade.
Efter att jag och en kollega presenterat lite av vår forskning, haft lite frågestund osv går vi och äter. Den amerikanska killen hinner upp mig och min kollega och frågar:
- Sara, how can you do all these things at the same time, and compare it with youre family?
jag ska just säga att det inte går så bra just nu när min kollega säger:
She's amazing you know.
Det har jag levt på både igår och idag. Det har stillat ångest och dövat smärtan, som är så stark. Det är julen som hägrar, visst det är andra julen utan Fredrik, lite enkelare, ajg har varit emd en gång innan. men endå. Jag bävar, för förra året så krachade jag så totalt.
Nej i år ska bli bra.
Vi blir här, alla mina syskon, föräldrar samt Fredriks föräldrar. trångt men härligt. Alla människor jag älskar så mycket.
Jobbiga dagar!
En vecka av totalt kaos och så. Alla har vi varit sjuka och jg har legat däckad i influensa eller nått. Mått riktigt skitigt iaf.
Så min stackars mamma har fått vara här och sköta rulliansen. Men nu, är det dax för nya tag. Jippi!!
SÅ lite musik till er och mig
Så min stackars mamma har fått vara här och sköta rulliansen. Men nu, är det dax för nya tag. Jippi!!
SÅ lite musik till er och mig
Musik!
Var på samarbetsdag med jobbet, hävvan och ellis (som Lukas kallar honom) fick följa med, de sov större delen av tiden, Men vi skulle göra samarbetsövningar och helt plötsligt så ska det sjungas och alla tittar på mig, så det enda jag kommer på är kristina kantarell. Gissa om alla skrattade.
"Här är Krinstina Kantarell
Hon är min stuvning i kväll
och där är fårtickorna
dom små rara småflickorna
Här är min stora passion
Det är en snöbollschampinjon
Och där en fin Karl-Johan
En riktigt hederlig svamp.
Här är en oätlig sort
Den ska jag genast slänga bort
Han heter Svavelmusseron
Och är en farlig person. "
"Här är Krinstina Kantarell
Hon är min stuvning i kväll
och där är fårtickorna
dom små rara småflickorna
Här är min stora passion
Det är en snöbollschampinjon
Och där en fin Karl-Johan
En riktigt hederlig svamp.
Här är en oätlig sort
Den ska jag genast slänga bort
Han heter Svavelmusseron
Och är en farlig person. "
Höstsol
JAg tycker så mycket om hösten, färgerna, ljust, löven, doften och luften. Sen alla tjocka halsdukar, mössor, vantar. Jag har en väldigt förkärlek till just halsdukar och sjalar, jag skulle nog kunna säga att jag har alldeles för många, Alltid när jag reser nånstans kommer jag hem med en sjal eller halsduk, långa, fina, gosiga och snygga. Som dessutom ingen annan har.
Jag gåroch suktar på tjocka vintersjalen, men tänker varje dag, nej det är lite tidigt än.... men snart så.
Dessutom fick jag ett stort paket igår, jag öppnade, ett långt brev från Fredriks faster samt en tjock hemstickad sjal, så glad jag blev. Så idag blev det tights, skjorta och yllesjal, hehe
Annars, jag tog mig över kanten på vattnet igår, allt är lite lite bättre idag. Men sen kommer tankarna, tankarna på Fredrik, tankarna på Hiljas 2-årskalas, tankarna på att de aldrig kommer få träffa sin pappa igen....
Det gör så ont.
Lukas frågar varje dag efter pappa, jag försöker förklara att pappa inte finns, att pappa bara finns i hans minne, hjärta och sitter någonstans och tittar på oss. Vi läser mycket böcker, pratar mycket om döden, en dagiskompis till honon skulle få ett syskon, men bebisen dog i magen (v 36 eller nått sånt). Det är som vanligt svårt, svårare att prata om döden än med andras barn, än med dödsjuka barn. MEn han har blivit så stor min lille kille. SÅ förståndig.
De säger på dagis att han är som ett helt annat barn, att han är så omtänksam, aldrig glömmer någon och framförallt tar hand om de andra barnen på ett lite ovanligt sätt. Bra men endå inte. Han skulle behöva vara lite mer egocentrisk tror jag. För att han inte ska bli alldeles för snäll.
Nej nu ska jag stoppa gnällfia och gnäöllpelle i vagnen, bege mig ut på en långpromenad, handla lite och sen hem och ha matkastningstävling med dem.
HA de gott igelkott!
//S
Så länge sen
Det var så länge sen jag öht skrev något, JAg har suttitn hör, titat på skärmen, på den tomma rubriken, på den tomma textrutan, allt jag tänkt skriva har varit som bortblåst. Orden har stakat sig, orden är borta.
Jag som alltid uttryckt mig så bra i ord, allt är borta, bortblåst.
Hur jag än frmulerar mig blir det fånigt, patetiskt och töntigt.
All energi går till att hålla huvudet över vattenytan, har ni varit på vattengympa, gjort en övning där man trampar vatten, sak hålla händerna precis ovanför vattenytan. Ja då vet ni, lägg sen till 100kg bly på vardera fot..........
Det är så det känns, oövervinnerligt, jag dras bara längre och längre ned, jag är följsam, försöker överlista, trampa vatten, inte spjärna emot, men så lagom när jag tagit mig över vattenytan så sjunker jag nedåt igen......
Igår trodde jag att ajg skulle få ett andrum. Min finaste granne ringde i förrgår kväll sa: hej du i morogn åker vi och shoppar. Så det blev det, hennes man tog alla våra ungar, ja Hedvig och Elias fick följa med. Men sen var det bara hon och jag. Vi hade trevligt, skrattade, pratade, åt god mat,
Det blev mycket prat, om vänner, barn och förhållanden, hur man långsamt accepterar döden, hur man kan lära sig leva utan den man älskar fast man fortfarande känner sig halv.
Jag kände igen mig i hennes ord, men endå ionte. Saknaden är enorm nu. Det slår mig varje sekund, han är borta, han finns inte, han kommer alldrig tillbaka. Han är död, Sara, han är död. Ni kommer aldrig träffas igen, han kommer aldrig hålla om dig, aldrig säga: Sara, jag älskar dig.....
Så jag antar att det är därför hans röst hörs inom mig, att jag hör honom prata med mig, hör honom säga: Sara, gråt inte, se det fina vi en gång hade, se allt vackert....
Fredrik, det går inte...........
"Talk to me softly
There is something in your eyes
Don't hang your head in sorrow
And please don't cry
I know how you feel inside I've
I've been there before
Somethin is changin' inside you
And don't you know
Don't you cry tonight
I still love you baby
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight
Give me a whisper
And give me a sign
Give me a kiss before you
tell me goodbye
Don't you take it so hard now
And please don't take it so bad
I'll still be thinkin' of you
And the times we had...baby
And don't you cry tonight
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight
And please remember that I never lied
And please remember
how I felt inside now honey
You gotta make it your own way
But you'll be alright now sugar
You'll feel better tomorrow
Come the morning light now baby
And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry tonight
Baby maybe someday
Don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry"
// Sara
Jag som alltid uttryckt mig så bra i ord, allt är borta, bortblåst.
Hur jag än frmulerar mig blir det fånigt, patetiskt och töntigt.
All energi går till att hålla huvudet över vattenytan, har ni varit på vattengympa, gjort en övning där man trampar vatten, sak hålla händerna precis ovanför vattenytan. Ja då vet ni, lägg sen till 100kg bly på vardera fot..........
Det är så det känns, oövervinnerligt, jag dras bara längre och längre ned, jag är följsam, försöker överlista, trampa vatten, inte spjärna emot, men så lagom när jag tagit mig över vattenytan så sjunker jag nedåt igen......
Igår trodde jag att ajg skulle få ett andrum. Min finaste granne ringde i förrgår kväll sa: hej du i morogn åker vi och shoppar. Så det blev det, hennes man tog alla våra ungar, ja Hedvig och Elias fick följa med. Men sen var det bara hon och jag. Vi hade trevligt, skrattade, pratade, åt god mat,
Det blev mycket prat, om vänner, barn och förhållanden, hur man långsamt accepterar döden, hur man kan lära sig leva utan den man älskar fast man fortfarande känner sig halv.
Jag kände igen mig i hennes ord, men endå ionte. Saknaden är enorm nu. Det slår mig varje sekund, han är borta, han finns inte, han kommer alldrig tillbaka. Han är död, Sara, han är död. Ni kommer aldrig träffas igen, han kommer aldrig hålla om dig, aldrig säga: Sara, jag älskar dig.....
Så jag antar att det är därför hans röst hörs inom mig, att jag hör honom prata med mig, hör honom säga: Sara, gråt inte, se det fina vi en gång hade, se allt vackert....
Fredrik, det går inte...........
"Talk to me softly
There is something in your eyes
Don't hang your head in sorrow
And please don't cry
I know how you feel inside I've
I've been there before
Somethin is changin' inside you
And don't you know
Don't you cry tonight
I still love you baby
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight
Give me a whisper
And give me a sign
Give me a kiss before you
tell me goodbye
Don't you take it so hard now
And please don't take it so bad
I'll still be thinkin' of you
And the times we had...baby
And don't you cry tonight
Don't you cry tonight
Don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry tonight
And please remember that I never lied
And please remember
how I felt inside now honey
You gotta make it your own way
But you'll be alright now sugar
You'll feel better tomorrow
Come the morning light now baby
And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
And don't you cry tonight
There's a heaven above you baby
And don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry tonight
Baby maybe someday
Don't you cry
Don't you ever cry
Don't you cry"
// Sara
