Pappa Fredrik

Visst är det BRA på ett sätt att aftonbladet skriver om barnmisshandel, men en sak gör mig GALEN. Varför skriva så folk kan gotta sig i det, säga: men åååh stackarn och väcka sympatier på nått jävla vänster. NEJ jag blir irriterad. Det handlar inte om. Det kommer att göra ett stort gäng mammor mycket mer rädda och oroliga än vad de redan är, de behöver inte mer, de  tar så väl hand om sina barn, de överbeskyddar dem näst intill, men de verkar inte förstå det. Det är lite som i skolan, de där barnen som har en sån grymt dålig självinsikt, att de faktiskt inte inser hur duktiga de är och bara pressas av att andra kanske har bättre betyg, som aldrig tycker att de räcker till och gör tillräckligt, små försynta söta tjejer.  Säga vad ni vill, men det finns alldeles för många mammor som överbeskyddar sina barn till den grad att är riktiga skitungar, att de sen i längden kommer att må dåligt av det.  Men en sak, man ska INTE pressa sina barn, överös dem med kärlek så kommer folkvettet av sig själv.
Men det jag reagerar mest på i aftonbladets serie är okänsligheten, eller är jag bara nojjig och färgad av mitt liv? Allt som de skriver känns så opersonlig, kallt och ja som om de skrev om vilken kändis, kossa som rymt eller barn som mördats. Allt har samma okänslighet

En sak till, jag tycker att Vårdförbundet är MESAR! kom igen, ni vet att ni kan, ni vet att utan er stannar sverige och framförallt ni vet att ni är värda en lön som är i klass med min. SÅ DET SÅ! Sluta vara så otroligt snälla och söta. Det handlar inte om att vara till lags längre, det handlar om att man ska få betalt för det man gör. Det handlar om att få ett erkännande. Jag är inte imponerad, men jag förstår
SKL är en jävla bromskloss fylld med alldeles för många världsfrånvända människor, som bara sitter på sin jävla häck och gnäller att vården i sverige kostar för mycket trots att de inte har en jävla aning om vad det handlar om, vad vi gör och framförallt vad vi BORDE kosta.
NEJ skrota landstingen, ni kostar bara en massa pengar, jag skulle kunna ge iaf 3barn en så otroligt mycket bättre behandling för en bråkdel av dessa pengar. Mina kära kollegor hade dessutom fått använda ett slaskrör när de tar prover, nu är det ur ekonomisk synvinkel STRÄNGERLIGEN FÖRBJUDET!
Det som borde vara strängerligen förbjudet och är skamligt, rent ut sagt, är att landstingsdirketören har 110000 i lön VARJE månad. HERREGUD säger jag bara. Hon skulle kunna gå ned minst 40000kr i län och fortfarande må rätt bra. Hon skulle på så vis kunna finansiera med in löneminskning minst två stycken sjuksyrror. Anställ iaf två stycken till hos mig. JAg vill ha dem, jag klarar mig inte utan dem. Snälla snälla inse, det är människor det handlar om, inte bottenskrapet.

// Sara -rebellisk och arg  

Hört vid köksbordet här:
- maaaaaammma jag måste faktiskt få säga en sak nu
- vad ängeln min?
- jag tycker faktiskt att Hilja inte är tyst så ofta
- men du, det gör väl inget?
- jo för då får inte Hedvig och Elias nån chans att prata. För du pratar så mycket mamma, jag pratar ju också massa nu, det är så roligt, det kittlar på näsan, men sen pratar ju Hilja mycker massor och då får ju inte Elias och Hedvig en spik i vädret.....
Jag tittar på min fyraåring och skrattar lit
- men du hjärtat, de är för små för att prata
- men sen när de pratar...
- men då får väl jag vara lite tystare då.
- JAAAA för då kan du inte skälla när jag gjort nått jag inte får.

haha det är ganska komiskt med barn och deras sätt att tänka.
i morgon kommer psykologerna hit, de ska först träffa honom på dagis, träffa fröknar osv, en ska vi hem hit, fika och se hans naturliga mijö. Intressant.......
Håll tummarna...
   

Min bror har humor han.
Som beskrivning på låten jag inte hittade namnet på förut fick jag tipset: nattlig gul ost sångarhyllning.
Det tog mig ett par timmar innan jag insåg, moonlight serenade.... såklart!
Dessutom hade han med en låt jag glömt, Roy Ayers Third Eye! Så härligt gung, man blir liksom GLAD av den.

Fast sanningsenligt, jag känner mig inte speciellt glad. Det är tungt. Ajg kan inte sätta fingret på det riktigt, kanske att det snart gått ett år, att det känns som igår och att jag inte kommit en mm längre. Suck. Jag har gått bakåt tror jag. Jag trivs, om jag ska vara ärligt, inte alls i rollen som ensamstående mamma. Jag trivs inte ensam egentligen. Jag vill ha nån form av gemenskap med en annan vuxen, en kram, en kyss. Bara nån son lyssnar på mig och håller om mig.

Suck, att man aldrig lär sig.  
      

Jag slogs när jag kl 04 väckts av att sirenen (Hedvig) satt ingång att det är morsdag, samt att maj har varit en JÄVLA SKITMÅNAD.
Min födelsedag, hans födelsedag, vår bröllopsdag, morsdag och så. Men endå, det har varit en bra månad.

JAg fick en skiva på posten i fredags utan avsändare, utan brev. Ovanpå den hembrända skivan stod det:
Tribute to Sara, the best mother in the world.
Jag slog på skivan, den var fylld av bra musik. Massa Ray charles, Duke Ellington, Glen Miller, Count Basie, lite Frank sinatra osv. Sista spåret var raspigt, en gammal goding, it dont't mean a thing med Ella. Såååååå underbar. jag bara rös, längtade tillbaka till gamla tider, tider i ett storband, tider med bästa vännen framför micken,
tider med Fredrik.
Jag gissar, på handstilen på skivan och på musiken att min käraste bror Josh varit i farten. Tack tack, jag vet att du läser här så.
En fråga, i mitten finns ett långt spår, skulle gissa att det är Count Basie som spelar, med blandade bra storbands låtar, vad heter första låten??? (går nått i stil med laaa lalalaa) En Glen Miller låt tror jag. Jag blir snart galen, jag kommer inte på....
Jag har spelat den själv, en underbar hornstömma.

KRam från Sara

Lukas kom till mig igår, sa: mamma nu när jag kan cykla måste jag kunna läsa. Sen skickar mormor brev till mig som jag vill läsa själv, de innehåller hemlisar.
Jag tittade på honom med förundrade ögon och tänkte: men herregud unge du är bara fyra. Sen slog det mig HAN PRATAR!!!!!
Han har pratat hela dagen igår och idag. Det lossnar nu!
JAg vet jag ska inte ta ut segern i förväg. MEn jag gjorde små test idag, frågade, han svarade. Så jag överöste honom med pussar, kramade honom hår och länge samt grät en tår. Han frågade förståss varför jag grät och pussade på honom.
Jag svarade som det var, att jag är så himla glad att han pratar. Han skrattade och deklarerade att jag är töntig.
Då kunde jag inte hålla mig längre utan stora skrattet bröt ut. Hehe
Lukas bara skakade på huvudet och gick iväg och dansade till electric banana band.

Han har likt jag upptäckt hur bra youtube är. Han har kikat på Electric bananband hela morgon. Jag har sjungit på bananlåten som min mamma alltid sjöng för mig.
"För dom har inga bananer, inga bananer idag
Dom har fågelfrö, våfflor och skära små tofflor
och gurkor av alla slag.
Dom har fula gul tulpaner och vantar till indianer
Men dom har ingen bananer, inga bananer idag."
Jag har försökt hitta vad den heter, men inte lyckats Lukas undrar nämligen vad det är för en konstig sång hans mamma sjunger på....

Haha jag kikar på eurovisionsschalgerfestivalen (jordens längsta ord), herreguuud säger jag. Så kasst. Herreguuuud jag vill bara krevera och måste tragiskt nog inse, schlagern är död.
Det har den varit i flera år, för det var bättre förr.
Lyssna och njut.
Först fina Sofia, fast jag måste erkänna, den är mer förknippad med livet är en schlager....


Så Kicki såklart!


Till denna dansade jag framför spegeln i mitt flickrum.....


Lite Lena....... (det är så sött att man hör hennes småländska!)


Hehe, denna, ojoj, jag tycker fortfarande om den,t rots att Fredrik är förknippad med den...


Så till Pia, är de forttfarande lika lika??? (sorry för bildkvaliten men ungen är ju aldrig still)


// Sara- shclagerbög nr 2

Det har rullat barnsånger på hela dagen, jag har kommit på att Lukas sjunger med.
Just nu går du ska heta med hasse alfredson.....
babalapappa (namnen låter så) VIKTOR! skrålar Lukas i takt med hasse. De blir rött komiskt när han bara vill spela samma låpt om och om igen.

Jag har fått en förfrågan om att hålla lite föreläsninger under hösten för läkarstudenter, det låter trevligt, men vem tar hävvan och elias? Jaja det löööööser sig nog som man säger här.
Det ska vilketfall bli skoj. JAg tycker om att föreläsa.

JAg fick hillevi whals bok kärleksbarnet på posten igår, har läst halva. Men jag kommer nog inte igenom den, jag kom till hälften ungefär där hon skriver nått i stil med: Då tänkte jag, har barn inga rättigheter i denna världen??
Tåååårar från min sida.

Nej mat var det ja...

Jag säger bara, huvudvärk, regn, kinkiga barn, trött mamma, och en massa tårar.
Men men i morgon är det måndag, dax för dagis och lite vardag igen. TACK FÖR DET!!!!

// sara

Vi var hos grannarna igår på fika och leka i trädgården. Jag måste bara få bidra med en bild på min Hililja (som Lukas kallar henne) , trots att jag egentligen inte vill lägga ut bilder på mina barn. Kika in unga dames stil på studsmattan. Hon hoppar sittandes med benen som ett M, jag förstår inte hur det går ihop sig rent anatomiskt. Men uppenbarligen fungerar det kalas.......





// sassa

Tålamod är en småbarnsförälders bästa vän brukar min mamma säga. Klokt, klokt men idag rann det över. Jag blev arg, på Lukas.
Jag brukar inte bli arg när han kniper ihop munnen och puttar tallriken i govlet. Men idag, jag skällde på honom, lhan skrek åt mig och sprang in på sitt rum, vill fortfarande inte ha nån mat.

Barnmisshandel skriker säkert nån, men nej, inte alls, det handlar om att lära sig att man faktiskt får stå för konsekvenserna av sitt handlande. Jag har insett att mitt lockande och pockande inte leder nån vart. Inte leder det nån vart, det blir ju bara värre, men jag orkade inte. Fy vad dum man känner sig när man skriker åt sitt barn sådär. Men eftersom natten var ett helvete utan dess like, samt att det har trilskats, girnats och spottats hela dagen. Ja då tar tålamodet slut.......

Usch.
Borde berätta nått bra nån gång, men det är inte ett nytt på den fronten.
// Sassa

Jag har ingen ork att skriva, har inte speciellt mycket ork alls. Min mamma har varit här under veckan, åkte hem igår, på fredag kommer min pappa, det ska bli trevligt, det var länge sedan vi sågs. Förhoppningsvis blir det bra väder, det har varit skönt med värme och sol måste jag säga, trots att jag har skaffat mig en bondbränna som inte är av denna värld. Men för en rödlätt blekfis som mig går min rödlätta hudton snart över i bleklila igen....

Jag inser verkligen hur mycket jag inte hinner om dagarna, huset ser ut som jag vet inte vad, jag är glad om jag kommer med barnen till dagis i lagom tid.
Men de förstår så bra på dagis, de är verkligen helt underbara, jag vet inte hur jag ska kunna tacka dem. De är min räddning alla dagar ungefär

En sak till, jag har världens goaste ungar, de har verkligen förgyllt en tung dag, med skratt, blöta pussar och en massa kramar.
Jag var på BVC med Hilja härromdagen, det var nån rutinkontroll för allergierna, men eftersom vi har missat 18mån kontrollen så slog de ihop det. De frågar om hon kan säga 10ord, jag flinar lite och säger som det är, att hon kan säga hela meningar. De tror mig inte, förns Hilja kommer gående med ett kramdjur i handen och säger:
Inte pata tanten mea, gå o åka kana* (det finns en plastruschkana på bvc).
Bvc-tanten såg mycket förvånad ut, jag skrattade gott åt henne. hehe Men sån är hon min lilla Hilja. Pratglad och mer vild än tam.

Imorgon är det dax för nytt besök hos psykologerna, vi får väl se vad det ger.....

//Sassa

---

*Hiljas ordlista
pata=prata
tanten=bvc sköterskan
mea=mera
kana=ruschkana

Idag var jag och Lukas och träffade psykologerna jag träffade förra veckan. Lukas sa inte ett knyst, tittade bara förundrat på dem. Men sen skickade de ut mig, jag gick en lång promenad i solen, fick rensat tankarna lite. Då pratade han lite, sa vad han hette, att han har tre syskon, att han tycker om dagis, glass och att cykla. Framgång kanske. Eller jag vet inte. Det gör fortfarande så ont att han inte pratar med mig. Men det kanske är så det ska vara?

En sak till, för att fortsätta på mitt spår om vår förbannade skyldighet att reagera, här är ännu ett exempel på världens grymhet. MEN en stor eloge till de som reagerade, trots att det inte kom fram just då. Men de reagerade vilketfall. Det som får mig att reagera är att mamman fått hjälp från soc, men , varför insåg de inte att flickan misshandlades????
Men det är inte en fråga för mig. Det är en fråga för någon annan.
Mina saker handlar om att orka dagen, om att orka gå upp, få dagarna att gå ihop, att inte falla ner i djupet och sitta på golvet och störtböla. JAg vet, jag borde en massa saker, men det gör bara ont.

Måste får skryta nu, hehe, Lukas kan cykla. han har cyklat upp och ned för uppfarten alldeles själv, han lyckades tom stanna och starta själv. Duktig kille måste jag säga. Det har tagit honom 1 mån och 6 dagar att lära sig cykla. Ja det ser ut som om han inte gjort annat.....

//SARA

Bröllopsdagen, det har inte varit värre än andra dagar, helt otroligt. Men det har nog sin förklaring, dagen har gått i 300knyck. jag höll på att sätt både Hilja och Hedvig vid brevlådan, samt 200kr så nån tar dem. Ungjävlar säger jag bara. De har strulat hela dagen.
Men nu sover de båda två, tack och lov!

Nu har jag stressat lite, tom hunnit duscha, de ni, det slår ni INTE. hehe
 Bästa vännen med man och tvillingar kommer på middag om en kvart. Allt är klart och så för att sättas in i ungen när de kommer.
VIlle bara säga att jag lever eller nått. Att dagen har gått bra endå.

Jag var så sjuuukt nervös när jag klev in genom dörren till dagens träff med psykologerna i barntraumateamet. Jag har inte riktigt kunnat fokusera under dagen. Jag var, naturligtvis, som den småbarnsmamma jag är, sen, jag rusade in med andan i halsen och skakiga händer (nervositet), anmälde mig i receptionen, men kunde knappt mitt personnr. Visste varken ut eller in. Dessutom hade jag glömt mitt eget patientkort, men jag hade alla barnens fyra med mig (hilja har visserligen 3st patientkort men endå). Hon skrattade åt mig i receptionen och bad mig sitta ned.
Et tpar sekunder senare fick jag komma in i mötesrummet, obekväma fåtöljer, sterila väggar, ja som sånna rum brukar vara.

Samtalet med psykologerna var kalasbra. Visst mycket tårar och så men endå dt kom ut så mycket bra. De förstod mitt dilemma med Lukas, de tyckte inte alls att jag överdrev osv. Ja kontentan av det hela blev att jag och Lukas ska åka tid på tisdag nästa vecka. Träffa dem, prata lite, Sen beroende på hur det går, så ska de lägga upp en vidare plan. de vill träffa honom hemma, på dagis, prata med hans fröknar på dagis. Träffa hela familjen. Prata enbart med honom, prata med mig och prata med oss båda.
Dessutom stödde de min tepori om Hiljas matvägran, att den beror på Lukas, eftersom hon äter på dagis.
Sen, det roligaste, jag tyckte att jag kände igen en av dem, men tänkte, jaja jag har väl träffat honom på nått symposium nånstans, eller bara pratat med honom, i jobbetr så att säga. Vi jobbar ju endå i samma landsting hehe. Men så frågade han var han träffat mig. jag sa att jag funderat på samma sak. Vi skrattade lite åt varandra, att världen är liten osv. Men så när jag skulle sätta mig i bilen, kom han gallopperande. Saaaara, jag vet! Du var bästa kompis med min syster när ni gick på lågstadiet. Så klickade det till, min barndomsväns 15år äldre bror...
Jag skrattade och tänkte pjuuuu inget värre. För det är nackdelen med att jobba som jag gör, att han fötterna och händerna i många delar av vården, att det är mig de frågar när de undrar nått. Ja det gör att mablir igen känd. Alla känner apan. Vanligtvis bryr jag mig inte. Men nu, närn det handlar om mina personliga saker, då är det lite jobbigare.

Nu är det bara att överleva morgondagen som gäller. Min och Fredriks 5åriga bröllopsdag. Jag orkar inte tänka på det egentligen, jag vill bara att det ska ta slut. maj var förr en bra och fin månad, först min födelsedag, sen vår bröllopsdag och sen, den 14maj, hans födelsedag. Men nu, det är bara en svart månad! Men en sak är jag säker på vi gjorde rätt som gofte oss den där lördagen för fem år sedan, med vitsippor i kyrkan, solsken, blommande hägg och nyutslagna björkar. Det går faktistk att se tillbaka på med kärlek och ett leende. Ja jag vet inte, men det är lite lite ljusare i mig nu. Solen skiner lite varmare på mig, allt smakar lite bättre, allt luktar lite godare.
Ja det är verkligen så, hela huset är fyltl av babydoft. Jag kan inte förstå att Hedvig och Elias luktar så gott....

Jag måste tacka för alla grattis på födelsedagen. Det blev mot förmodan en bra födelsedag, med tråta tre gånger, skratt, fina paket och framförallt massa massa kramar. precis som man behöver.
Men det finaste var nog, trots allt brevet som låg i brevlådan när jag kom hem. Ett kuvert somv ar fyllt till bredden. JAg öppnade, min systers handskrivna brev trillade ut, en CDskiva och ett kort. Med texten: Det är inte solsken jämt, men alla moln är inte heller grå!!!!!!

Så det får bli dagens lilla fras.
Massa kramar från en TRÖTT sara.

Jag måste bara säga att jag har flyyyyyyyyyyyyyyyyt nu!!! Det är helt otroligt. Igår ringde min husläkare igen. Efter ett långt samtal om mig och Lukas samt mycket tårar blev livet så mycket enklare. Min husläkare tyckte att det var SJÄLVKLART att sjukskriva mig, vilket betyder att jag kan ge bort föräldra-dagar till nån annan. Jag och Annika grät av lycka. Jag ringde min mamma, som sa: jag kommer på måndag. Halleluja!
Så nu är delar av det dåliga samvetet borta. För jag kan ge bort dagarna istället. För det är inte enkelt att ha folk här, man vet att de tar ledigt en extra dag, jobbar in en massa flex osv, samt att de får en rätt belastad ekonomi. Det är borta nu, för jag kan ge dem mina dagar. Förstår ni!!!!!!! Eller ja, snarare, de får ta fredriks dagar. För min husläkare hade pratat med fk, blivit fly förbannade och sagt att de var ett knippe korksakft som inte gav mig fredriks dagar. Så över en natt har jag plötsligt 120 nya fdagar. Inte för att jag bryr mig, men endå. Rätt ska vara rätt

Sen, jag fick ett mail från barntraumateamet. Ett kort och koncist.
Hej Sara
Tack för ditt brev, vi blev mycket berörda av din situation men samtidigt av din glöd för att dina barn ska må bra.
Vi inser att både du och dina barn är i stort behov av hjälp samt att BUP i A borde ha kontaktat oss redan i juli.
Vi har en tid på fredag kl 13.00 kan du komma själv då? Vi förstår om det blir knepigt med så kort varsel med fyra
barn osv. Hör av dig om det fungerar eller ej.
Många många häålsningar från XX och XY, barntraumateamet.

Förstår ni hur bra det här gåååååår?????
Så nu blev lösningen att Annika följer med ner i dag. Vi sticker i kväll, så sover barnen i bilen.
Jag har stora förhoppningar!!!

Dessutom, jag fiock förslag på akupunktur för twinsens kolik, sjölvklart ska det bli. Men det är ett litet senare projekt. Kanske framåt måndag.

Fredrik, jag funderar så på om det är DU som gör att saker och ting börjar ordna upp sig. Eller? Men en sak, det gjorde så ont i hjärtat idag. Annika, Lukas och Hilja kom in och sjöng för mig idag. De hade bricka, paket och gott the. Jag blev glad och så. Men endå, jag saknar dig, din sång och ditt skratt. Det känns så konstigt. Födelsedagar ska man bara spendera med dig. Förstår du?
Nu har jag fått köksförbud av Lukas, det låter som om de har roligt. Ja en sak är säker, Annika är bra för Lukas, han skrattar med henne. Men det var väl inget nytt. En bättre människa får man faktiskt leta efter. Hon är så genomgod. Ser varenda liten grej men är endå inte präktig.
Ja önskar att alla barn i världen hade en sån farmor.

Massa kramar från tant Sara (jag är snart i tantåldern....)