Änglar och demoner
Ja de är oersättliga.
Just nu är jag så katastrofalt trött, ögonen går i kors, hjärtat slår i 320 och båda barnen sover gott i min säng. Så härligt att se dem.
Men demonerna hemsöker mig på natten, ajg drömmer så lustigt. är helt säker på att det har med graviditeten att göra.
Jag var på inskrivningssamtal på MVC idag, det var tungt och jobbigt. Ja inte enkelt att förklara för en helt ny barnmorska hur läget är. Men hon verkar mycket mycket bra.
JAg fick en ul tid bokad om 2v, eftersom hon tyckte att livmodern verkade så mkt större än den borde vara! :-o
hm
annars lukas är förkyld! kunde ni tro nått annat???
Nej alla älskar vi dagisbaciller, hilja är så kinkig. Ge mig ett par extra armar tack!
Lukas tittade upp från sina feberångor på em kanten och säger: mera dåååån mamma....
(dååån= alvedon)
Näe nu ska jag nog laga lite kvällsmat vad kan jag int ekomma på.
Ta hand om varandra och tala om hur mkt ni älskar varandra
// SARA
Begravning
Ja nu är begravningen och minnesstunden över. Ni anar inte hur skönt det känns. Men endå, tomheten har blivit så stor, allt har blivit så mkt värre bara på en natt.
Ja allt blev så definitivt, ajg insåg att han aldrig kommer att komma tillbaka, att jag än hur mkt jag än önskar kommer få krama om honom igen.
Han kommer aldrig hissa Lukas i taket, blåsa Hilja på magen, få hålla i lilltrollet. Han kommer aldrig tillbaka.
För nånstans innom mig har jag hoppats att han ska komma tillbaka, att det är en dröm, att jag kommer vakna upp då han ligger där brevid mig i sängen och säger: godmorgon min älskade, det finns frukost..
Men igår, det var vackert på nått sätt. Ljust och glatt. Ja joanna sjöng underbart vackert, hon fyllde hela kyrkan, nästan så taket lyfte. I'm impressed!
Ja allt det jobbiga, gå fram till kistan osv gick bra. Barnen gick med mig, känns så lustigt att hon går Hilja......
Det var mkt folk i kyrkan, fullsatt, vilket känns konstigt. Att så många människor ville hedra minnet av min Fredrik.
Det var kollegor, elever, gamla och ny vänner, bekanta, folk från bygden osv. Ja en massa blommor osv.
Nu vet han, om lilltrollet, jag satt en stund brevid kistan, där jag vet att han har sitt huvud, pratade lite med honom. Kunde höra honom svara, skratta osv.
Ja när barnen sover tycker jag att jag kan höra hans steg i trappan, hans slammrande i köket osv. Men när jag kollar så finns han inte där.
Ensamheten, tystnaden är så förbannat förlamande.
"Det är något bortom bergen,
bakom blommorna och sången,
Det är något bakom sjärnorna
bakom heta hjärtat mitt
"
// Sara
I morgon är en annan dag!
Dagen har verkligen varit hemsk, jag har börjat fatta att han faktiskt inte kommer tillbaka. Att jag kommer få leva ensam resten av mitt liv. Dels vill jag inte ha nån anna än han och dessutom vem vill ha en småbarnsmamma med flottigt hår som väger säkert 7kg för mkt????
Som dessutom bara gråter. För det är ungefär det enda jag orkar göra.
Mina stackars barn leker på bra om dagarna, men sen när de sover, då tar jag av mig ansiktet och leendet s.a.s och gråter. Jag tror säkert att det är flera liter om dan.
Jag blev så rörd igår , det ringde på dörren straxt efter lunch, utanför stod ett stort gäng elever ur Fredriks klass. De hade med sig blommor och fika. De kom för att prata och berätta hur mkt de tyckte om honom. Han skulle bara veta vilka underbara elever han hade. Jag kunde tom hålla mig utan att gråta.
Ja de lekte lite med barnen, frågade osv, ja det var tom ett par som erbjöd sig att vara barnvakt om jag skulle behöva. åååh gud, jag inser nu hur mkt folk gör för mig. Ja det enda jag gör är att gråta....
Denna förbannade vanmakt, ilska och ensamhet. Jag verkligen hatar den.
I morgon är det dagen D! Begravning, ni måste tänka på mig, lova det. För jag vet inte om jag kommer orka helt igenom utan att bryta ihop totalt.
Ja alla vänner, fastrar, mostrar, kollegor osv kommer. hur i helvete ska jag palla det????
Ja nått av det värsta just nu, hans mamma och pappa är här, helt underbart på ett sätt, men jag har svårt att se dem i ögonen, som om det vore mitt fel att han är död, att jag har stulit honom. Jag som alltid har tyckt så mkt om dem men nu, ujuj jag kan knappt se åt dem.
Ja just nu gör jag det endast för Lukas och Hiljas skull, de måste lära känna sin farmor och farfar även att deras pappa inte lever.
HELVETE vad jag hade velat ha nån att hålla i handen i morgon.
"There's a place for us,
A time and place for us
Hold my hand and we're halfway there.
Hold my hand and I'll take you there
Some day,
Somewhere"
// Sassa
ännu en dag
"If you're lost you can look and you will find me
Time after time
If you fall I will catch you I'll be waiting
Time after time
If you fall I will catch you I'll be waiting
Time after time
Time after time "
Ta hand om varandra
/S
Länge sen
Det var länge sen jag skrev. JAg har inte orkat, inte orkat se mig omrking, inte orkat tänka och framförallt inte orkat med datorer osv.
Jag har varit lååååååångt nere i avgrunden, knappt orkat gå upp på mornarna. JAg har säkert gått ned 3-4kg, inte mig emot egentligen, jag har fortfarande inte blivit av med de 15 extra kilona jag fick med Hilja.
Undra hur många det blir denna gång???
Jag har 2kg kvar från Lukas, 3 från Hilja och ja då borde det bli 4 från denhär lilla krabaten. Hmpf!
JAg har fått en enrom hjäklp de senaste dagarna, haft tid att rå om mig själv och fundera.
Det är 6 dagar kvar till begravningen, jag orkar inte riktigt med allt, jag vill inte längre.
Lukas börjar på dagis på måndag, ska bli skönt för både honom och mig.
JAg vet inte vad jag ska skriva mer, ja möjligen för ev intresserade, min lilla skrutta går jättebra. ooj det är så roligt att se henne.
En sak, glöm inte bort att tala om för varandra hur mkt ni älskar varandra...
"You're so beautiful to me
You're so beautiful to me
You're everyting i hope for,
you're everyting i need
You're so beautiful to me"
Borta
"Tiden är kort, tiden är ful
det är den som alltid bedrar oss
ett andetag, sen var det slut!"
Solen skiner, vi har det bra, på kusten. Ja efter måååånga timamr vid datorn insåg jag att det bästa ställe vi kunde åka till för att få ro var ut till Fredriks föräldrars hus på dalarö.
Där får själen ro, där mår barnen bra, där mår jag bra. Trots att Fredrik egentligen borde vara där.
På ett sätt är det otroligt skönt, ingen känner igen mig, jag kan gå med vagnen med Hilja i, Lukas brevid mig, vi kan ta båten ut och bada.
Annika är ledig, Peter sitter instängd i arbetsrummet och jobbar. Sitter man i trädgården kan man höra de avlägsna pianoklinken, de svaga melodislingorna på trumpet. Ja det piggar upp lite.
Dagarna går långsamt framåt, våndan inför begravningen blir större, det är så mycket att stå i, det är så mycket som ska göras. Det måste bli perfekt.
Ja barnet i magen, det växer, jag känner mig inte ett dugg gravid, möjligen mycket tröttare än vanligt. Men frågan är vad som är vanligt och inte.
En sak till, en såndär barnslig mamma sak, min lilla tjej går utan att man håller i henne. Hon går flera steg. Gisses! Ja Lukas han gick från det att han var 11 mån men Hilja är ännu tidigare, 9,5 mån, lilla gumman. Hon är så söt, mitt älskade lilla barn.
Som aldrig kommer minnas sin far, som blir storasyster alldeles för tidigt egentligen, det kommer vara typ 18 mån mellan dem.
MEn jag får iaf köpa en syskonvagn hihih! Nått roligt måste man ju ha.
Frågan är bara vilken
En sak till, ingen vet om barnet, jag har inte sagt något. Jag tror inte att de läser här, varken fredriks föräldrar eller mina. Gör ni det så får ni en överraskning!
"Älskar dig, älskar dig allt jag förmår
ingenting vara för evigt
men våran kärlek består"
Natt
Jag fryser så om dina händer (ett underbart citat)..
Annars, nätterna är tunga som vanligt, ajg sitter uppe och ugglar, kan inte sov.
Fast i kväll, när båda barnen sov, gjrode jag en såndär skämmabort mig själv grej. Först låg jag en lång stund i badet, hade värmeljus på kanten, lyssnade på underbar musik, hade hårt inpackat och ansiktsmask, nyrakade ben sov. Ja sen har jag suttit i soffan med och druckit te med mashmallows i, syndigt värre. En såndär sak som jag gärna gör, det påminner om studietiden.
Tur att barnen inte ser. Ja de skulle undra vad deras mamma håller på med.
Ja begravningen har tagit form, den är klar, i min hjärna iaf. All musik är bestämd, minnesstunden börjar också ta form, det lilla jag kan bestämma. JA maten är bestämd.
Det känns så skönt.
Ja nu börjar stora packningsarbetet, vi skulle ha åkte iväg alla fyra (fem) på semester på lördag. Men jag har avbokat det, ändrat planerna lite. Vi ska inte som tanken var fört, ut och segla. utan det blir bilsemester genom landet. Sova på vandrarhem, bada, sola, njuta av livet helt enkelt. Men se andra väggar än detta.
Det behöver jag, det behöver barnen och det behöver fredrik.
Lukas ritar teckningar med tre människor på marken, ett hus, en katt osv. Ja en stor sol och ett moln, där det sitter en ängel. Fredrik......
Åh min älskade stora grabb, han är så förståndig.
"Somewhere, some day
We'll find a new way of living,
We'll find a way of forgiving
Somewhere
There's a place for us
Somewhere a place for us
Peace and quiet and open air
Wait for us
Somewhere.
There's a time for us,
Some day a time for us
Time together with time spare,
Time to learn, time to care,
Some day!
Somewhere.
We'll find a new way of living,
We'll find a way of forgiving
Somewhere, Somewhere, Somewhere
There's a place for us,
A time and place for us
Hold my hand and we're halfway there.
Hold my hand and I'll take you there
Some day,
Somewhere
Somewhere! "
