bland skålar och pokaler
Återigen en sömnlös natt. Jag sitter här med lillfnurpan i famnen. Simultankapacitet kallas det tror jag, arv från tiden som ensamstående med tvillingar och en fem-och en tvååring. Men min ensamhet råder inget bot på. Inte ens glögg och pepparkakor! Alla här är fantastiska jag kan inte säga annat men det är svårt när jag är så trött, både fysiskt och psykiskt. Jag vet att ni här rätt om att vägen är lång men jag vill bara gena. Gena till lättnad, lugn och ro men mest till harmoni! Nu borde jag sova lite. Men först får jag be om ursäkt ens alla fel i inlägget min smarta telefon är inte så jäkla smart! Kram
Kommentarer
Trackback
