Nothing to say!

I've nothing to say! But I need to say a lot of things!
Det är precis så det är, inget nytt, inget av värde, men jag behöver säga det. Jag behöver få säga att allt kring Gabriels pojkar, relationen med deras mamma gör mig galen, ledsen och påverkar mig till max. Jag orkar inte riktigt, jag vet inte om han, Gabriel, förstår hur och varför, men det påverkar mig. Tycker att det är tungt. Det har blivit lite lite bättre, hon har börjat acceptera. Men det är fortfarande ansträngt, svårt och ett riktigt litet helvete.

Igår utbröt den sedavanliga lördagsdiskussionen när barnen sov. Jag tycker han viker sig och är för mesig, han tycker att jag inte förstår komplexiteten i det hela. Jo det gör jag, men jag tycker fortfarande att han är för mesig. Han är en vuxen karl som faktiskt kan säga ifrån, som inte behöver lyda minsta vink för hon äger honom inte. Att tycka något, att våga stå upp för sina åsikter är för mig det mest centrala och jag tror att det är det som stör mig mest av allt. Att han inte säger vad han tycker, att han drar sig undan. Hennes beteende är stör jag mig inte på i samma utsträckning, det är så svårt att påverka.
Jag vet att jag ofta har höga krav på människor, de måste passa in i min mall för att bli godkända, du måste stå upp för dina åsikter, du måste våga säga att du inte håller med, du måste våga stå på egna ben, du måste våga gå emot strömmen, du måste göra ditt bästa, du måste ha högt uppsatta mål men framförallt du måste i alla fall försöka!

Jag vet att problemet egentligen är en piss i havet, om man jämför. Men det förbryllar mig, det gör mig galen. Jag  ligger vaken om nätterna och försöker förstå. Så idag när den sedvanliga söndasångesten kom krypande så fick jag spunk. Sa att det nog var bäst att han faktiskt åkte hem till sin ganska dammiga lägenhet, umgicks en vecka med sina grabbar, bara de tre. Jag måste tänka!
Han, ja han tvingas nog att tänka han med. JAg är stenhård, men när något/någon hotar mig då flyr jag. Jag orkar inte riktigt ta tag i det, jag vill inte visa mig svag och framförallt, jag orkar inte gråta mer nu. Så därför, kaos hos familjen G!

// Sassolino

Kommentarer
Postat av: Pia

Hoppas att allt löser sig med Gabriel, pojkar & ex. Att du får tänka i lugn och ro.

Oj vad sorgligt det var att läsa om Fredrik och vad som hände. Sköt om dig!

2009-10-07 @ 08:52:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0