Du får mig aldrig att stå still.......
Veckan har bara svoschat bort. Jag satt i måndags på jobbet, tänkte att när jag kommer ja då ska jag skriva ett långt inlägg. Men det blev inte så. Jag tänkte samma sak hela veckan, inget inlägg. Men nu så hoppas jag att ingen liten unge vaknar eller att någon av månsinas kattungar kommer klivande.
Jag behöver tiden för mig själv. Jag behöver tiden att rensa mina tankar. Jag borde skriva om Gabriel, om exfruar, om barn, katter och allt det där andra. Men jag väljer att skriva om mig. Som vanligt, det börjar bli lite tjatigt. Jag känner mig så egofixerad. Det vore roligt om ni som läser skriver en rad om er själva och om saker ni älskar.
Men så tillbaka till det jag tänkt från början, elller tänkt och tänkt. Jag har bara en massa lösryckta tankar som vanligt. Tankar om semester, långresa eller ja, eh, bara komma bort. Bort från regn, gråa moln, höst, mörker och allt det där. Jag vet att jag har sagt att jag egentligen älskar hösten. Tända ljus, varma halsdukar/sjalar, hemstickade vantar och raggsockar. Men denna höst är det annorlunda. Jag längtar bara bort. Inte bara från det där vanliga utan från jobbet. JAg har stagnerat, jag behöver något nytt.
Jag har många gånger tittat på listan som jag har liggandes på min mail, listan med uppslag till forskningsprojekt. Det maler där i tankarna, jag skulle så gärna vilja. Jag har ju min avhandling gjord, men jag vill fortsätta. Jag har så mycket tankar och inspiration, lustigt nog.
Men så kommer allt det där, allt med Gabriel, Lukas, exfrun, snoriga barn osv. Orkar jag???? Det är ett hästjobb utan dess like, men det är ju det jag vill!!!!
Gabriel ja, vad säger man. Knaggligt har det varit, knackigt och många hårda ord. Mycket tårar och skrik. Men jag vet inte, jag är inte orolig, jag bara vet att vi behöver det. Få ut skiten, rensa upp och bort. Vi behöver egentligen en massa tid bara vi, lära känna varandra sådär outgrundligt bra. Det är det jag saknar mest just nu, det som Fredrik och jag hade. Vi kände varandra så väl och bra, vi behövde sällan säga så mycket, vi visste i alla fall. Den kunskapen finns inte nu. Nyttigt men krävande för mig i alla fall. Jag vet att jag är bra på att läsa människor, men Gabriel, han fungerar inte riktigt som han signalerar. Äsch, jag vet, det är flummigt.
Men jag har alltid vetat. Det är så svårt att förklara. Det handlar om små saker, om spänningar, om vibrationer. Men så kommer det till det där med känslor som blir inblandade då samarbetar inte min hjärna, den använder sig inte av logiken som är så väl utvecklad. Inte av förnuftet, nej den använder sig av känslorna. När de får styra blir jag knasig.....
"Det är midsommarafton i Himalaya.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig. "
// Sara
Hej Sara!
Jag tror att du behöver sörja ifred. Du skriver så vackert om din älskade Fredrik, och era söta barn. När jag skilde mig så blev det kaos i mitt liv, två små barn ny man snabbt och gravid. Mitt ex hitta också en ny snabbt och jag tyckte att hon var helt knasig. Livet var kaos för oss alla, barnen, respektive... Psykologen sa att det tar tre år att komma över en skilsmässa och ja det gjorde det nog. Idag tycker jag om min fds fru. Men jag har vuxit som människa, och det kommer du också att göra när tiden har gjort sitt. Man kan inte påskynda något själv. Det tar den tid det tar, o det måste få göra det. Du är så klok så du fixar detta. Jag har följt din blogg länge, jag läser och gråter, skrattar. Du skriver om livet, din sorg, glädje. Din blogg är så äkta. Du skryter inte om någon grej som du har el köpt. Ta hand om dina barn och låt tiden läka alla sår. Kärleken finns kvar, när du är redo. /Kram
Hej Sara!
Jag tror att du behöver sörja ifred. Du skriver så vackert om din älskade Fredrik, och era söta barn. När jag skilde mig så blev det kaos i mitt liv, två små barn ny man snabbt och gravid. Mitt ex hitta också en ny snabbt och jag tyckte att hon var helt knasig. Livet var kaos för oss alla, barnen, respektive... Psykologen sa att det tar tre år att komma över en skilsmässa och ja det gjorde det nog. Idag tycker jag om min fds fru. Men jag har vuxit som människa, och det kommer du också att göra när tiden har gjort sitt. Man kan inte påskynda något själv. Det tar den tid det tar, o det måste få göra det. Du är så klok så du fixar detta. Jag har följt din blogg länge, jag läser och gråter, skrattar. Du skriver om livet, din sorg, glädje. Din blogg är så äkta. Du skryter inte om någon grej som du har el köpt. Ta hand om dina barn och låt tiden läka alla sår. Kärleken finns kvar, när du är redo. /Kram
Du vet ju redan lite om mig.. Har jag ju läst och skrivit hela tiden. Jag älskar när barnen pratar i sömnen. Det är så mysigt att sitta och lyssna på dom när dom sover.
Jag älskar när jag bara få vara jag. En heldag utan ansvar för mer än mig själv. Att få göra precis vad JAG vill.
Sara, du är verkligen inte något ego och det du skriver det måste du ju få ur dig på något sätt så jag tycker du ska fortsätta blogga. Blogga när du känner för det, det ska inte kännas som ett måste.
Jag har lärt mig väldigt mycket av dig, Sara. Att uppskatta det jag har. Ta vara på tiden. Visa mina nära och kära att de betyder mycket för mig. Att leva dagen som den vore min sista.
Du är stark Sara, starkare än du tror!
Ta hand om dig och barnen!
Kram
Läser emellanåt, men kommenterar sällan.
Du verkar klok och varm och jag håller tummarna för dig.
Jag älskar när alla barnen (triss i flickor en sexåring och tvillingtvååringar) ligger i vår säng en lördagmorgon och gosas. Där och då är sängen hela mitt universum och jag önskar vi kunde stanna där alltid.
Jag älskar mer triviala saker också: ben&Jerryglass, min nya kofta, få se true blood ifred.... :)
Jag har följt dig länge nu, som tidigare talare så har jag också lärt mig en hel del av dig. Att blogga är ett sätt att reda ut tankar, det är din blogg och du skriver det du vill, inget ego i det :)
Jag älskar min lilla 2-åriga dotter och min sambo, vårat hus och våran katt! När vi är färdiga med saker är jag lycklig men vägen dit är också rolig (och jobbig ibland).
Jag tycker inte att det är fel att vara ego och skriva om sig själv. Jante bor inte här. Det är viktigt att du tar hand om dig själv i allt det här. Skriv när du känner för det, och skriv även såna där skrytiga inlägg om hur bra du är! Alla är bra, man måste få skryta lite om vad man är bra på och vad man lyckas med.
Jag är alldeles för dålig på att vara här nu. Jag försöker att inte tänka på saker jag måste göra -sen- eller saker jag kan skjuta upp till imorgon. Jag mår bra av att kunna jobba, men inte för länge, för då försvinner hela dagen och barnen är väldigt trötta när vi kommer hem. Halvdag är bäst, då är vi pigga allihop. Egentligen vill jag inte "hitta på" massa saker, jag är mer en hemmamänniska som gör saker när jag känner för det. Jag scrappar en del, det är ett bra sätt för mig att koppla av. Jag försöker låta barnen vara delaktiga i pysslet, men det är inte alltid det finns tålamod till det. Det är viktigt för mig att kunna vara nära familjen, att kunna krama dem när jag vill...
Jag säger som Linda. Jag har lärt mig otroligt mycket av att läsa din blogg, jag har följt den sen starten även om jag inte kollar varje dag så går jag in med jämna mellanrum och läser ikapp. Blogga för din egen skull! Och glöm inte att ta hand om dig och barnen!!
KRAM Anna
