Skrivpuff 179: att förändra
Bloggtorka, idétorka, krafttorka ja allt har varit så tort! men så fick jag idéer, skrivpuffar, ja det är bra skit det.
När jag var barn hade jag en dröm om att kunna förändra världen till det bättre. Jag ville åka till Afrika, jobba för läkare utan gränser, vaccinera barn, förlösa gravida kvinnor, dela ut kondomer, ge bromsmediciner för HIV. Men så blev det inte. Jag fastnade, jag blev kvar hemma. Men frågan är om det inte är så att jag har gjort en större förändring på barn. Det är inte bara sorg och tragik. Det finns så mycket glädje, så mycket som faktiskt går bra. Där kan jag förändra, eller i alla fall hjälpa till att förändra. Men även i de fall där det egentligen är kört, där cancern kommer att vinna. Ja där kan jag förändra, för jag kan finnas där, lyssna, ge det bästa utifrån situationen. På något sätt, kan inte förklara, är det den förändringen som känns bäst.
Jag har efter Fredriks död insett hur svårförändrad jag är, hur man går i samma gamla banor, samma tankar, samma rutiner. Ja sen när allt det där försvinner, då måste man förändra, förändra sig själv.
Det tar tid, det går långsamt, som med alla förändringar, men det går, jag vill nog säga det. Det har gått. För nu känns det som om jag har landat, landat i förändringen. Även om sorgen, saknaden och frågan: VARFÖR! Varför han? Varför ingen annan? Nej världen är inte rationell, världen är inte logisk eller rättvis. Hade den varit det, ja då hade mitt jobb varit helt annorlunda!
//Sassa
När jag var barn hade jag en dröm om att kunna förändra världen till det bättre. Jag ville åka till Afrika, jobba för läkare utan gränser, vaccinera barn, förlösa gravida kvinnor, dela ut kondomer, ge bromsmediciner för HIV. Men så blev det inte. Jag fastnade, jag blev kvar hemma. Men frågan är om det inte är så att jag har gjort en större förändring på barn. Det är inte bara sorg och tragik. Det finns så mycket glädje, så mycket som faktiskt går bra. Där kan jag förändra, eller i alla fall hjälpa till att förändra. Men även i de fall där det egentligen är kört, där cancern kommer att vinna. Ja där kan jag förändra, för jag kan finnas där, lyssna, ge det bästa utifrån situationen. På något sätt, kan inte förklara, är det den förändringen som känns bäst.
Jag har efter Fredriks död insett hur svårförändrad jag är, hur man går i samma gamla banor, samma tankar, samma rutiner. Ja sen när allt det där försvinner, då måste man förändra, förändra sig själv.
Det tar tid, det går långsamt, som med alla förändringar, men det går, jag vill nog säga det. Det har gått. För nu känns det som om jag har landat, landat i förändringen. Även om sorgen, saknaden och frågan: VARFÖR! Varför han? Varför ingen annan? Nej världen är inte rationell, världen är inte logisk eller rättvis. Hade den varit det, ja då hade mitt jobb varit helt annorlunda!
//Sassa
Kommentarer
Trackback
