Första dagen utan mamma

Idag fick jag lämna dem ensamma på dagis hela dagen, sjävklart var det jag som hade svårast för det hela.
Eller ja, snarare min mamma, för jag ligger däckat i lunginflammation, heja amimox, heja bricanyl, heja cocillana!
Sååå mamman sköter rulliansen. men det går bra för dem, de älskar det, de skrattar, de sover bättre och framförallt de verkar lite mer aktiverade. Me = happy!

Vad beträffar lunginflammationen så är jag pissed på den, men vad gör man liksom??? Jaja det blir nog kanske, ev om jag orkar jobb på måndag, men bara 75%, alldeles lagom för mig. 8-17, mån-fre, inga jourer, ev nån helg då och då, men då får Annika eller nån annan av den underbara familjen komma. Så det löser sig med andra ord. Fattar ni att jag ÄNTLIGEN ska börja jobba. jag är så sjukt lättad. Jag har överlevt, den värsta perioden i mitt liv hitintills, först ett år med graviditeten och saknade, sen ett år med twinsen hemma och saknaden, nu bara saknaden....
Ja sysselsättning, tankedistraktion och annat är BRA för mig. JAg behöver få lite perspektiv, se att livet går vidare, se att man faktiskt kan leva ensam, så det så.
jag intalar mig det iaf, fast jag vet inte. Vårt samhälle är gjort för att man ska leva tillsammans två stycken med två barn, en flicka, en pojke, ett radhus, en volvo, en katt och en hund. Vi hade visserligen varken radhus, volvo eller hund, eller två barn. För nu  har vi fyra ungar, två av dem är tvillingar, en stoooor villa från sekelskiftet med dragigt golv och orenoverat i flertalet rum (det var ett senare projekt enl Fredrik), en WW Sharan och en brevlåda med blommor på. Katten heter måns och inte misse, och köket är inte ikea, det är träluckor i en blågrönfärg som matchar våra höganäskoppar. Så vi var inte speciellt anpassade för tvåsamheten innan, så det gör kanske inget att jag är ensam, eller? Det kanske går lika bra det? Jag vet inte.....
Jag saknar bara närheten, gemenskapen, någon att dela sorg och glädje med, någon att diskutera med vem som har första tjing på DN.s huvuddel, vem som har mest rätt att sova i natt, vem som har mest att göra på jobbet så därför får den andra VABBA, tänk att man saknar även det. Livet är förunderligt.

Nej nu ska jag och elefanten som placerat sig på mitt bröst sova tror jag. Eller först lite saft, sen mera bicanyl och cocillana sen sova...

Natti natti

Kommentarer
Postat av: Anna

Hoppas du snart blir frisk så du kan jobba! //Anna

2009-02-05 @ 19:51:16
URL: http://alsjoholm.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0