nattlig gul ost sångarhyllning!

Min bror har humor han.
Som beskrivning på låten jag inte hittade namnet på förut fick jag tipset: nattlig gul ost sångarhyllning.
Det tog mig ett par timmar innan jag insåg, moonlight serenade.... såklart!
Dessutom hade han med en låt jag glömt, Roy Ayers Third Eye! Så härligt gung, man blir liksom GLAD av den.

Fast sanningsenligt, jag känner mig inte speciellt glad. Det är tungt. Ajg kan inte sätta fingret på det riktigt, kanske att det snart gått ett år, att det känns som igår och att jag inte kommit en mm längre. Suck. Jag har gått bakåt tror jag. Jag trivs, om jag ska vara ärligt, inte alls i rollen som ensamstående mamma. Jag trivs inte ensam egentligen. Jag vill ha nån form av gemenskap med en annan vuxen, en kram, en kyss. Bara nån son lyssnar på mig och håller om mig.

Suck, att man aldrig lär sig.  
      


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0