Pappa Fredrik

...... min kind mot din kind, min arm omkring din hals,
du och jag tillsammans i vår allra sisata dans
och när du ler mot mig och säger att der bara finns vi två

Åh alla människor runt omkring oss de finns ej längre till
Du vet nog vad jag tänker på och jag anar vad du vill
D¨går vi sakta därifrån, sakta hem till mig.

och världen den må brinna, alla dagar de försvinna
vad gör det oss?
Låt alla de andra slåss,
för vem bryr sig om dem andra när vi vet vi har varandra
Vad för det oss?
Oh vad gör det oss?

Ja frågan är kära Fredrik, vad gjorde det oss egentligen? Att alla andra slogs när vi ahde varandra???
Nu är det inte lika enkelt längre, snarare tvärtom. Det blir bara svårare och svårare för var dag som går, för alla bara bråkar mer och mer med mig.
Inte nog med att den där förbannade försäkringskassan vägrar att betala ut mina dagar (överväger helt klart uppdrag granskning). SUCK! Det får i praktiken ingen större betydelse eftersom jag är sjukskriven, vilket är helt klart mer ekonomiskt för oss. men endå, rätt ska vara rätt.
Det värsta just nu är att BUP inte gör nått alls. De anser att Lukas är klar hos dem, men han äter inte och han slåss fortfarande. Fulltsändigt naturligt och självklart, men han måste få hjälp. Jag kan inte ge honom den hjälpen, jag är inte kompetent nog.
Eftersom även Hilja har börjat att kasta tallriken och maten i golvet, vägrar att äta, slåss och bits. Så har jag pratat med BUP igen, om henne. Vad tror ni de säger???
Ja jooo det är ju fullständigt normalt för en tjej i hennes ålder som börjar på dagis. Men jag tror inte det, sorry, men så god koll har jag endå på mina barn att jag vet att det inte är normalt att bitas och slåss när man är snart 16månader. Nej då är man fortfarande go och gla kexchoklad....
De har inte tillräckligt med tider, så hon är uppsatt på listan, om tre.fyra månader kanske. Vad hjälper det, det går ju inte, inte i en 1årings värld. hon behöver hjälpen nu....

Det är tur att jag har ett så otroligt bra dagis till dem, att personalen förstår, hjälper och gör allt för att jag ska orka. Utan dem hade min värld rasat för länge sen kan jag säga.

Nu ska jag sova, Annika (barnens farmor) sover sött i sin säng, Hilja sover gott i min säng och Lukas i sin. Katten är förhoppningsvis ute och jagar råttor.
Så det är bara jag kvar.


Ta hand om varandra, man inser inte förns efteråt hur bra man hade det. Njut av dagen och glöm inte bort att lämna blod, det behövs

// Er sara