Edith!
Livet ör fortfarande tungt, tungt och åter tungt. Det går inte som jag vill, orken tryter och jag vet varken ut eller in.
Lukas bråkar och bråkar på dagis, jag är maktlös, Hilja har slutat att äta och de på BUP säger vi har inte tid och jag trugar, hon kniper ihop munnen. JAg tröttnar och gråter. Snälla hjälp mig nu....
Jag lyssnar på Edith Piaf för att framkalla minnen av bra dagar. men det går inte, jag bara gråter och känner mig ensam. Jag kommer aldrig glömma den där kvällen, efter första spexföreställningen, vi gick hem från festen ihop, vi skulle endå åt samma håll. Han bjöd upp mig på the, slog på en skiva med Edith, Hymne à L'Amour och La Vie En Rose har jag för mig. Vi åt smörgås och och drack the, pratade hela natten.
Ja det var starten på vårt förhållande, så härligt och så underbart. Jag saknar dig så, men framförallt jag saknar den tiden, så enkelt, så oproblematiskt och så självklart.
Lyssna och njut!
(hur fasen lägger man in filmen sådär snyggt så ni kan kika på den här och inte behöver gå via youtube???)
http://www.youtube.com/v/2-sUzR71wpQ&rel=1
Sara, Sara. Hur tungt får det bli för en människa. Att BUP inte ger er hjälp ger mig kalla kårar, hur får det egentligen gå till?
Att dina barn inte är sig själv är inte så konstigt, sorgen tar plats, men det där vet du bättre. Och förskolepersonalen har låtit så förstående, så jag tror att de förstår även dessa utbrott från en ledsen kille.
Jag har inga råd att ge, men jag skickar varma hälsningar och tänker på dig och dina små.
Kram Ida
