Pappa Fredrik

Älskade dagis, ja just nu är de min räddning. jag skulle aldrig klara mina dagar utan er. Aldrig!!
Ja bara det att ni bryr er, frågar och kramar om gör mig så glad. Men i morse, det är beviset på att ni är änglar från himlen. Jag har ibland fått hjälp med att lyfta i barnen i bilen just för att det är så tungt, men på morgonen brukar det gå bra. Lukas brukar knäppa loss sig själv och Hilja brukar inte vara några större problem. men idag. Min kropp strejkade, mina höfter håller på att gå sönder.
Så jag insåg att det fick bli ett kort telefonsamtal till dagis innan vi åkte, be dem om hjälp osv. Se när jag kom stod fröken E där på verandan och hon skuttade genom trädgården, lyfte lätt ur både Lukas och Hilja, kramade om dem och sa: idag ska vi prata om julen, spring in nu. De sprang mina små, hilja så mycket att mössan åkte av och blev liggandes i en lerpöl.
Fröken E: sa:ge mig barnens grejer, jag tar det, åk hem, sov och kom tillbaka till 17......
S: men men de ska ju bara vara till 15..
E: Nehä inte idag, idag rår vi om dem hela dagen, inga problem alls. Du behöver sova, du ser helt förstörd ut.
Jag höll med, baxade in mig i bilen igen och åkte hem till sängen.
Insåg att febern och förkylningen besegrat mitt immunförsvar igen och att det bara var att krypa ned i sängen igen.

Nu ska jag nog förbereda kvällen lite, laga mat, duka och göra allt klart för att det ska funka. Ja det måste man, det går inte annars.

Tack för era namnförslag, btw, jag har funderat endel, det blir nog kanske Elias och Sofia endå.....
híhi.

Kramar till er alla