Det svåraste som finns

Igår var en dag som jag aldrig kommer glömma. Aldrig, aldrig, aldrig. Ett telefonsamtal jag inte ville ha, ett telefonsamtal där personen i andra änden säger: hon är död, somnade in lungt i natt, jag vill att du ska veta, jag vill inte att du ska få läsa i tidningen.
En god vän ,vi har träffats rätt mycket under hösten, jag skrev om henne i september, hon hade en svår och aggressiv form av thyreoideacancer. Vi har pratat mycket om hur man pratar med barnen, berättar att mamma ska dö.  Igår ringde hennes man, tårfylld, ensam och lättad, om jag förstod honom rätt. Vi pratade längge, länge om sorg, lättnad för att slippa se sin älskade lida, om ensamhet, hur man orkar, hur man överlever dagen.
Deras yngsta går på samma dagis som Lukas och Hilja. Även om man vet att det kommer hända, även om man vet att det inte går att göra något gör det så jävla ont.
Faaan, jävla skitsjukdom helt enkelt.

Nej jag borde inte engagera mig så hårt, jag borde ta hand om mig själv, men jag orkar inte......

//S

Kommentarer
Postat av: Jenny

Ibland är det lättare att hjälpa andra än sig själv. Gör det som känns bäst för stunden, men gå inte ner dig..

2008-12-11 @ 08:34:25
URL: http://jennytussan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0