Fantastisk?
Jag är inte så fantastisk som ni tror. Jag är en alldeles vanlig människa. Som gör fel lika ofta som andra.....
ÅÅååh jag måste få berätta, mitt liv är så fyllt av mörker och sorg att alla små positiva saker blir till nått så underbart.
Vi (jag skriver fortfarande vi av nån anledning) har fått dagisplats till Hilja!!!! 1:a oktober, min lilla tjeja! Hon kommer vara nästan året då. Skönt att hon går, skönt att hon kommunicerar lite iaf. Igår gick hon runt och sa ukaas uuuukas hela dagen. Hon är så söt.
Men det ska bli skönt att få komma tillvaka till jobbet, få förkovra sig i nått annat än denna skit.
Frågan är bara hur länge jag kommer orka jobba???
Nu mår jag bra, tycker ärligen inte att jag känner mig så gravid. Magen är ngt mer svullen än vanligt. Men endå. Inte farligt.
JAg har inte berättat nått på jobbet än, men jag antar att jag måste det attans snart. Ja med tanke på strålning, cytostatika osv. Men ojoj så skoj det ska bli.
hihii
(A, jag vet att du läser här, men du vet ju endå, säg inget jag vill berätta själv!!!!!)
Men en sak känns så kosntig att jag ska bli ensam mamma. Ja när nån fråga om jag har ett fast föprhållande svarar jag: JA, gift sen ett par år tillbaka....
Men sen kommer jag på mig själv.
FÖRBANNDE JÄVLA BIL HELVETE
Ge tillbaks min karl, jag vill inte leva ensam resten av mitt liv
// Sassa
