Helvetet
Det är verkligen skit skit skit på jobbet, stressat som jag vet inte vad, folk är irriterade, skriker, svär osv. Jag vet inte hur länge jag orkar, jag har prel. funderat på januari eller så som slutdag. men nej nej det här går inte jag håller på att gå sönder.
Ja sen Lukas, det går inte längre. Det är en kamp varje dag, kamp är en underdrift, fullt krig snarare. Han vägrar äta, han vägrar klä på sig, han vägrar prata om Fredrik, han vägrar leka med de andra på dagis, han bits, slåss osv. Det är helt ohållbart, jag vet inte vad jag ska göra. För han måste äta, det är en sak som är sann, jag får inte skapa ett dåligt förhållande till mat, jag måste försöka ge honom ett sunt förhållande till mat. Men det är svårt, jag menar, han ser sin mamma som ständigt pipplar med maten, inte äter och lätt hamnar tillbaka i bullemi tankarna. Jag får inte skada honom.....
Jag vet att hans protester, matvägran osvet beror på att Fredrik inte finns längre, han måste känna samma saknad som jag gör. Det måste han göra, det är kosntigt annars.
Men jag vet hur jag ska hjälpa min lille pojk, den trasiga ensama lilla lilla Lukas.
Han mår inte bra här hos mig, han mår inte bra av att se sin mamma gråta jämt.
JAg är verkligen jordens sämsta mamma just nu och otroligt desperat, vad faan ska jag hitta på? Är det nån som vet? Jag orkar snart inte mer,.
Hej Sara!
Det var ett tag sedan jag kommenterade dina inlägg...men jag har inte glömt dig.Läser din blogg väldigt ofta och varje gång tycker jag så synd om dig...
Men...du är ändå en så stark människa...jag själv hade aldrig orkat...men du orkar ändå..om än att det är jättetungt att bära.Som en ryggsäck på ryggen...
Det känns som om du är väldigt ensam med din sorg....jag hoppas du har någon nära vän att dela det med.
Angående Lucas matvägran...tror du inte att det är övergående? Ge honom det han tycker om mest även om det blir enformigt ur matsynpunkt.
Har du provat med BVC
de kanske kan hjälpa dig?
Du ska veta att du är min allra stöörsta vardagshjälte...tänker ofta på dig och läser din blogg lika ofta.
Kramar
Ingela
Jag håller med Ingela, du måste kontakta bvc. De kan slussa vidare till BUP där du får utmärkt hjälp, vi har också varit där ett par ggr i samband med vår sons humörsvängningar och vansinnseutbrott och allt var mycket lättare sen. Lukas måste få hjälp att sörja, att se framåt och att komma över saknaden. Det finns en jättebra bok som heter "En stor och en liten är borta" som en barnpsykolog (tror jag hon är...) har skrivit,den handlar om en pojke och hans pappa som förlorat mamma och lillebror i en bilolycka. Pojken är ca tre år och omänskligt glad, han visar inga känslor alls och det är ju såklart inte bra. Jag menar inte att du ska läsa och sen ha hemmaterapi, nej snarare att du kan få stöd av boken. Och du måste verkligen kontakta bvc/ bup, de måste hjälpa dig och dina barn. Snart blir nu ju fler också, då kommer Lukas och Hilja "förlora" mamma också en tid. Inte bra vännen, ni måste få hjälp. Puss och kram!
