Första veckan på dagis
Första inskolningsveckan på dagis är nu avklard, hääärligt. Men der känns så lustigt. Hon är så söt i det ljusa lockiga håret, leendet och de små knubbiga benen. Ja hon har än så länge accepterat att man ska bli lämnad. Hon sa idag:
- eeeejååå mamma, syyyyyyyns!
Hon är verbal min lilla skrutta. Hm.....
Sen, jag hamnade i en hög av mina pluggböcker, började läsa om mentala modeller, kognitiva scheman osv. Jag slås inte av tanken på det förns jag läser
"Ofta sker uppdateringen av våra kognitiva modeller undan för undan och det är en gradvis process som är svår att lägga märke till. Men emellanåt sker det också stora, abrupta förändringar i vpra liv, t.ex. när vi gifter oss, får barn eller - mer negativt - när vi är med om en närståendes dör. Sådana förändringar skapar en radikal diskrepans mellan verkligehet och den mentala modellen. Det kan då behövas en enorm kognitiv bearbetning och uppstår svårigheter i denna kallas det för personlig kris"
Hm..... Sara, i personlig kris???
Nej jag skulle snarare vilja kalla det för halvering. För det är så det känns, jag är halv.......
Kom tillbaka NU! JAg vill vara hel
