long time

Long time no see, sorry! Det har sina förklaringar
Jag har brakat i väggen riktigt ordentligt. Jag har jobbat ett par nätter, varit på BUP med Lukas, torkat en massa snor från Hilja, försökt få mitt liv att hålla ihop.
Så i förrgår när jag vakande vid 14 kom jag inte ur sängen. Kroppen strejkade, jag hade ont i hela kroppen, huvudet BANKADE och jag visste att jag hade 1,5h på mig att komma ur sängen, duscha och äta. Det gick inte.....
herregud så dum jag är.
Hur kan jag köra på så, i 140 utan att tänka. Sara du är gravid, tvillingar och går igenom ditt livs helvete, du måste andas och ta det lugnt.
Så när kl var 15.10 insåg jag, jag kommer inte ur sängen än på ett tag och syrran hade åkte hem för att gå på föreläsning......
 Så på två röda ringde jag till min barnvakt, hon var hemma, kors i taket. Hon tog med sig gullungarna från dagis och hem, lekte, lagade pannkakor. Jag låg kvar där, barnen somnade tidigt efter en låååång dag på dagis. Ja då orkade jag mig upp. Fick en kram och ett par koppar thé. Vi pratade länge och mycket, tack älskade Anna. Det är skönt att kunna engagera sig i nån annans problem ett tag. Den kloka och världsvana Anna, med erfarenheter som inte många har, hon kommer bli den perfekta sjuksköterskan, så intuitiv, klockren och ja bra. Men endå, jag förstår din tvivel, jag förstår att du inte vill vara i den formen de där stofilerna på HU försöker stöpa dig till. Det kommer ordna sig, står uuuut. Jag kan nog fixa in dig på barn om det behövs....

Det blev sen ett låååångt samtal med min chef, han suckade och skällde på mig, med rätta. Jag är nu sjukskriven, eller ja FK har inte godkänt det än, men jag är det endå. Har ju sökt havandeskapspenning from 12dec, och fått det beviljat så jag skulle inte tro att det är några större problem att få igenom detta....
Jag måste sova, jag måste vila.

Jag hittade lite filmer från tiden på HU, jag fick mig ett gott skratt, tiden i MedSex... hihihi "får inget rajraj när lampan är släkt om du har en fuuul dialekt" det var tider det. Ja de bästa åren i mitt liv. Eller ja kanske alla timmar i spexet, i spexorkestern, hihi. Den där gången när jag träffade Fredrik första gången. Guud vad jag saknar honom, hans skratt, hans steg i trappan, hans röst.
Jag brukar, för att orka ringa och lyssna på hans mobilsvar.... ja jag är galen. Men bara att får höra hans röst gör att jag får ett par timmars lugn.

En sak till, min mage har verkligen brakat iväg, stor som ett hus. Dessutom har vi fått hem vagnen, den står i garaget, jag stoppade ned Hilja och Lukas i den härromdagen, hihi den var lättkörd måste jag säga...

KRamar från en mkt mkt trött Sara

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0