Pappa Fredrik

Begravningen börjar ta form i mitt huvud. musiken är det svåra, det finns så mkt att välja mellan.
Men jag vågade fråga J om sången igår, hon sa:
Sara, jag vet inte, jag måste tänka först. Ja det är svårt jag vet inte om jag pallar. För jag vill inte göra något halvdant, jag vill inte misslyckas. Ja för Fredrik är värd så mkt mer.

Åh om den människan nångång kunde inse att hon inte kan göra det halvdant, att Fredrik hade älskat allt hon gör. Att han faktiskt är ärad av att hon vill sjunga för honom. Ja hennes röst, det är så underbar.
JAg hoppas bara på att hon inser vilken vacker människa hon är. Den lilla, tunna, smala speta som alltid har en famn, ett ord och en minut över för alla.
Jag förstår inte hur hon lyckas, hinner och orkar.Iof vet ajg att hon inte gör det, hon bryter ihop med jämna mellanrum,men sen, hon går stark ur det. Hon orkar på nått sätt endå....
Ja den vackraste och bästa vän man kan ha, jag är ärad....

En sak till, min mamma, trösten själv. Hon är ute och leker med barnen, hon skrattar med dem, gör utflykter. Dessutom tvingar hon mig till att prata och gråta.
Hon säger till Lukas när han frågar varför jag gråter, att mamma är ledsen för att pappa är död, för att hon saknar honom.
åååh min mamma, hon gör det där som jag inte kan.


"Här är jag med allt det andra
som gör en människa hel
och jag hoppas
jag hoppas att du orkar
och att ängeln i rummet
det är henne
du ser "

/ Sassa