Länge sen
Det var länge sen jag skrev. JAg har inte orkat, inte orkat se mig omrking, inte orkat tänka och framförallt inte orkat med datorer osv.
Jag har varit lååååååångt nere i avgrunden, knappt orkat gå upp på mornarna. JAg har säkert gått ned 3-4kg, inte mig emot egentligen, jag har fortfarande inte blivit av med de 15 extra kilona jag fick med Hilja.
Undra hur många det blir denna gång???
Jag har 2kg kvar från Lukas, 3 från Hilja och ja då borde det bli 4 från denhär lilla krabaten. Hmpf!
JAg har fått en enrom hjäklp de senaste dagarna, haft tid att rå om mig själv och fundera.
Det är 6 dagar kvar till begravningen, jag orkar inte riktigt med allt, jag vill inte längre.
Lukas börjar på dagis på måndag, ska bli skönt för både honom och mig.
JAg vet inte vad jag ska skriva mer, ja möjligen för ev intresserade, min lilla skrutta går jättebra. ooj det är så roligt att se henne.
En sak, glöm inte bort att tala om för varandra hur mkt ni älskar varandra...
"You're so beautiful to me
You're so beautiful to me
You're everyting i hope for,
you're everyting i need
You're so beautiful to me"
Åhh vad allt är orättvist för dig och din lilla familj....
Skulle förmodligen gå under av alla tårar..om det skulle hända min lilla familj...
Men det känns som du ändå är stark mitt i all sorgen och att du har bra stöd runt omkring dig.
Tårarana bara rinner varje gång jag går in på din blogg och läser...men du skriver så underbart och dikterna är så fina.
Det finns inga tröstande ord att ta till och jag kan inte säga att jag "förstår hur det känns"...för det kommer jag nog aldrig att göra...livet är så orättvist.
Kramar
Ingela
