Pappa Fredrik

"Tiden är kort, tiden är ful
det är den som alltid bedrar oss
ett andetag, sen var det slut!"

Solen skiner, vi har det bra, på kusten. Ja efter måååånga timamr vid datorn insåg jag att det bästa ställe vi kunde åka till för att få ro var ut till Fredriks  föräldrars hus på dalarö.
Där får själen ro, där mår barnen bra, där mår jag bra. Trots att Fredrik egentligen borde vara där.
På ett sätt är det otroligt skönt, ingen känner igen mig, jag kan gå med vagnen med Hilja i, Lukas brevid mig, vi kan ta båten ut och bada.
Annika är ledig, Peter sitter instängd i arbetsrummet och jobbar. Sitter man i trädgården kan man höra de avlägsna pianoklinken, de svaga melodislingorna på trumpet. Ja det piggar upp lite.

Dagarna går långsamt framåt, våndan inför begravningen blir större, det är så mycket att stå i, det är så mycket som ska göras. Det måste bli perfekt.

Ja barnet i magen, det växer, jag känner mig inte ett dugg gravid, möjligen mycket tröttare än vanligt. Men frågan är vad som är vanligt och inte.

En sak till, en såndär barnslig mamma sak, min lilla tjej går utan att man håller i henne. Hon går flera steg. Gisses! Ja Lukas han gick från det att han var 11 mån men Hilja är ännu tidigare, 9,5 mån, lilla gumman. Hon är så söt, mitt älskade lilla barn.
Som aldrig kommer minnas sin far, som blir storasyster alldeles för tidigt egentligen, det kommer vara typ 18 mån mellan dem.
MEn jag får iaf köpa en syskonvagn hihih! Nått roligt måste man ju ha.
Frågan är bara vilken

En sak till, ingen vet om barnet, jag har inte sagt något. Jag tror inte att de läser här, varken fredriks föräldrar eller mina. Gör ni det så får ni en överraskning!


"Älskar dig, älskar dig allt jag förmår
ingenting vara för evigt
men våran kärlek består"