Pappa Fredrik

"Jag vet allt som finns att veta
Om en människas ånger
Om allt man borde men inte gjort
Jag har lovat bot och bättring
Oräkneliga gånger
Men även för mig själv så blir det bara ord
Och nu ligger jag här och stirrar i taket
Jag ser samma gamla svartvita film
En handlingsförlamad människa
Står så plågsamt naken
På en perrong där tågen far förbi
Så många timmar kvar än"

Eva Dahlgren sjunger högljutt i min kropp idag. Hennes hesa mörka röst. De fina vackra texterna.
Just denna lilla textstrof sitter fastetsad. Den påminner mig om mig själv. Att jag så många gånger lovat bot och bättring, men att det bara är ord. Att det aldrig händer något.

Min psykolog säger att det är en lång process att lära sig acceptera sorgen, förlusten, vinsten, ensamheten, barn och annat. JAg ger henne rätt. Men jag har inte tålamod till det. Jag vill att det ska hända NU!

Helgen, kalasen och så blev bra. A var så modig, fin och duktig. Stora killen! Jag inser att jag är fast, kär och betuttad i honom. Jag gillar det komplexa och hans ärlighet. Det tilltalar mig mycket.
Men någonstans finns ändå sorgen. Sorgen över att hans föräldrar inte kunde hålla ihop, att de inte orkade. Men jag ska väl egentligen vara glad för det. För jag fick ju Gabriel då. MEn jag vet inte egentligen.....

/S