Skrivpuff 179: att förändra
Bloggtorka, idétorka, krafttorka ja allt har varit så tort! men så fick jag idéer, skrivpuffar, ja det är bra skit det.
När jag var barn hade jag en dröm om att kunna förändra världen till det bättre. Jag ville åka till Afrika, jobba för läkare utan gränser, vaccinera barn, förlösa gravida kvinnor, dela ut kondomer, ge bromsmediciner för HIV. Men så blev det inte. Jag fastnade, jag blev kvar hemma. Men frågan är om det inte är så att jag har gjort en större förändring på barn. Det är inte bara sorg och tragik. Det finns så mycket glädje, så mycket som faktiskt går bra. Där kan jag förändra, eller i alla fall hjälpa till att förändra. Men även i de fall där det egentligen är kört, där cancern kommer att vinna. Ja där kan jag förändra, för jag kan finnas där, lyssna, ge det bästa utifrån situationen. På något sätt, kan inte förklara, är det den förändringen som känns bäst.
Jag har efter Fredriks död insett hur svårförändrad jag är, hur man går i samma gamla banor, samma tankar, samma rutiner. Ja sen när allt det där försvinner, då måste man förändra, förändra sig själv.
Det tar tid, det går långsamt, som med alla förändringar, men det går, jag vill nog säga det. Det har gått. För nu känns det som om jag har landat, landat i förändringen. Även om sorgen, saknaden och frågan: VARFÖR! Varför han? Varför ingen annan? Nej världen är inte rationell, världen är inte logisk eller rättvis. Hade den varit det, ja då hade mitt jobb varit helt annorlunda!
//Sassa
När jag var barn hade jag en dröm om att kunna förändra världen till det bättre. Jag ville åka till Afrika, jobba för läkare utan gränser, vaccinera barn, förlösa gravida kvinnor, dela ut kondomer, ge bromsmediciner för HIV. Men så blev det inte. Jag fastnade, jag blev kvar hemma. Men frågan är om det inte är så att jag har gjort en större förändring på barn. Det är inte bara sorg och tragik. Det finns så mycket glädje, så mycket som faktiskt går bra. Där kan jag förändra, eller i alla fall hjälpa till att förändra. Men även i de fall där det egentligen är kört, där cancern kommer att vinna. Ja där kan jag förändra, för jag kan finnas där, lyssna, ge det bästa utifrån situationen. På något sätt, kan inte förklara, är det den förändringen som känns bäst.
Jag har efter Fredriks död insett hur svårförändrad jag är, hur man går i samma gamla banor, samma tankar, samma rutiner. Ja sen när allt det där försvinner, då måste man förändra, förändra sig själv.
Det tar tid, det går långsamt, som med alla förändringar, men det går, jag vill nog säga det. Det har gått. För nu känns det som om jag har landat, landat i förändringen. Även om sorgen, saknaden och frågan: VARFÖR! Varför han? Varför ingen annan? Nej världen är inte rationell, världen är inte logisk eller rättvis. Hade den varit det, ja då hade mitt jobb varit helt annorlunda!
//Sassa
Jag har återvänt!
Ibland tar livet olustiga svängar. Ibland händer oförudsedda saker som man inte trodde skulle hända. Helt plötsligt stod jag där med fyra ungar, utan karl, ett halvrenoverat hus, lån, en massa trubbel med skadestånd, rättegångar, försäkringskassan och en sorg stor som turning turso i Malmö. Men nu så fick jag spunk på alla ouppsatta lister, halvmålade väggar och trasiga trappsteg i vindstrappen. Så jag har gjort slag i saken. Men det har medfört bloggisolering, isolering tillsammans med pappa, fredriks föräldrar, Gabriel och hans pappa (trevlig prick, mer om det kommer) och några av mina syskon och framförallt, min mamma. Så nu är det fint. Alla barn har fått varsitt rum, även Gabriels, nya gardiner, nya fina hyllor. Ja det känns riktigt riktigt bra. Äntligen har jag fått det som jag vill. Gunga inne, ruschkana, kojor under sängarna, fina färger, tapeter som man kan rita på, stort lekrum, sänghimlar, funktionella hyllor och så. Det är "bara" lite lister kvar nu. Hahaha
Men nu börjar semestern snart på riktigt. Jag har måååånga fk-dagar kvar, mycket semester, så jag ska vara ledig hela sommaren, bara ha det skönt. Jag behöver det. En tung vår, på många sätt. Ett par tunga besked, sånna där som man inte vill ha men inser att man får ibland. Tungt!
// Sassa
Men nu börjar semestern snart på riktigt. Jag har måååånga fk-dagar kvar, mycket semester, så jag ska vara ledig hela sommaren, bara ha det skönt. Jag behöver det. En tung vår, på många sätt. Ett par tunga besked, sånna där som man inte vill ha men inser att man får ibland. Tungt!
// Sassa
