Pappa Fredrik

I kväll kommer min pappa! jihaaa!
Ni anar inte vad jag längtar, min fantastiska pappa, med den stora famnen, varma orden, skrattet som klingar så vacker och framföprallt buset i blicken.
Jag ska ha föreläsning i morgon och sen ska jag på fest, vi får väl se hur länge jag pallar,eller snarare mina bröst pallar. För just nu ammar de mer än någonsin. Ajajaj säger jag och mina dollypattar. hehe
Men jag tycker att det är riktigt mysigt, ja sådär avslappnande och så. Hejhej jag är oxytocinberoende!
Men får man ingen tillfredsställelse på nått annat sätt får man amma istället. hehehe

Jag gillar hösten, fast bara när det är bra väder, som idag. Jag har spenderat större delen av dagen ute, krattat äpplen, plockat fler, busat runt med Lukas och Hilja
Jagat Hävviv. Herregud, ungen kryper inte utan studsar fram på rumpan, så sött. heheh

nej nu ska jag vika tvätt. Herreguuud vad mycket tvätt 5pers producerar!

//Sassa

Jag har äntligen efter mer än ett år orkat lyssna på musik som förknippas med Fredrik, visst har jag lyssnat på nån låt då och då, men nu är det skivor på skivor. JAg spelar just nu Edith Piaffs bästa, och just nu Milord.
Lukas och Hilja står nakna på vardagsrumsgolvet dansar runt i takt med musiken, använder hopprep som mikrofon och sjunger med på sitt lilla vis. Sååå söta
Knasungar måste jag säga. Men de har bra musiksamak.

Annars brukar Hilja mest sjunga på Jimmie jimmie  en man afterejnajt (gimmie gimmie, abba låten ni vet). Så sött!

Middagen igår var trevlig, vi pratade mycket, länge om allt och inget. Mycket gamla minnen, skrattat åt knasiga situationer vi hamnat i i jobbet, skrattat och gråtit åt svåra saker, men framförallt, haft otroligt trevligt. Tack kära P, vi borde göra sånt oftare.

Kram Sassa

Oh jag har haft en så härlig helg. Lillasyster Anna kom med bussen i fredags, så trevligt, jag var på 30års fest. Good for me, eller vad man nu säger. Jag behövde det verkligen, god mat, trevliga människor och en heeel hög med famnar som bar runt på Hävvan och Elias. Fast det bästa har endå varit att Anna har varit här, vi har pratat så mycket. hon har blivit så stor på så kort tid. Jag förstår inte hur det har gått till.

Idag har Lukas varit hemma från dagis, öroninflammation, de har satt upp honom för att operera in permanenta rör. TACK GODE GUD FÖR DET! vi är inne på hans 7:e par rör nu. Jag förstår inte vad de pysslar med egentligen. Men men det är inte mitt jobb.
Så vi lyssnar på james och karin, så härligt. Mamma hittade en gammal lp-skiva med dem i källaren, har nu spelat över den till datorn. Jiiiha!

Men det jag egentligen ville skriva om är att jag ska börja jobba, eller ja eh lite hemifrån, så gott det nu går. Jämföra röntgenbilder, konsulta på hög nivå med andra ord,  Ja administrativt arbete med andra ord, trist som satan, men bättre än inget.
SÅ nu är jag happy.

Jag måste nog göra nått vettigt nu, måste hinna duscha innan småglinen vaknar, jag ska träffa en gammal kompis som är på konferens här, så jag har lovat att bjuda på middag i kväll. lite scary, men så är det.
//Sassabrassamadelmassa

Hahah allt som varit så uppåt ett par dagar vändes snabbt.
Elias har öroninflammation, jag har öroninflammation, Lukas har halsfluss och Hilja har nån äcklig luftvägsinfektion....
det är bara Hedvig, kämpen som är frisk. Undra hur länge?
SUCK!!!!!

Men pencillin är gott, eller inte....

På nått sätt känns det som om det börjar vända lite nu.
Dels framgång på jobb-dagis-fronten. Jag ska berätta när allt är avtalat och klart. Men det ser positivt ut! heheh
Sen bio, såååå härligt, jag blev dessutom bjuden på middag, precis vad jag behövde. Men det kändes lite lustigt.
Dessutom har vi bestämt att vi ska ses fler dagar. Hur nu det ska gå till. Jaja

I morgon kommer Annika, barnens farmor, såååååå härligt ska det bli, ni anar inte vad jag längtar. Inte bara efter att få lite hjälp med barnen utan efter äkta vuxet sällskap.
Nej nu ska jag ge mig ut på promenad med hävvan och Elias....

Hihi jag sitter här i mitt gamla rum på jobbet, njuter konstigt nog av lukten, instängdheten och livet som föresgår utanför. Det är obeskrivigt, men jag måste säga att jag är kär i det. Hur man nu kan vara kär i ett rum bestående av betongväggar.....
Jaja det har en personlighet på nått vänster.

Jag har fikat med mina kollegor, skrattat, och haft roligt, det är nu jag inser hur mycket jag lider av att vara hmma, på många plan. Jag avskyr det egentligen, avsaknaden av vuxenstimulans, avsaknaden av att inte bara diskutera barn, blöjor och barnens framgångar. Nej jag längtar verkligen tills Hävvan och Elias börjar på dagis. Om ajg får som jag vill kommer de börja i mars. Vi har inte fått besked om platser än, men det ser bra ut.
Jag vet att de kommer få det så mycket bättre där än hemma med mamma. Kosntigt det känns att säga det men så är det.

Jag är lite ambivalent till ett förslag från min chef, jag fick ett erbjudande om att åka på konferens i januari. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag får fundera lite, men hoppas.
Dessutom har vi diskuterat arbete, arbetstider, uppgifter osv. JAg vill inte skriva nått än, innan det är klart, men ja det verkar bli bra och jag kanske kan smygstarta lite redan nu, just för stimulansen....
Men som sagt, säger inte mycket mer nu.

JAg måste berätta nått så otroligt roligt. Jag pratade lääänge med min bror E igår, mycket skratt och ett par tårar. Det handlade mycket om barn och så. Jag vet att han och hans sambo försökt få barn länge, men de har inte sagt nått. JAg tror, syster intution, att de har fått flera svåra och sena missfall, men jag är inte säker, helt. De bor en bra bit från mig och ja vi ses inte så ofta. Men så igår var det nått nytt i rösten, en glädje jag aldrig hört innan. JAg försökte luska lite, eftersom jag är grym på att få ur folk saker så lyckades jag även denna gången *skratt*. Han skrattar och säger: Saaaara jag är så glad, du anar inte, vet du, vi ska få tvillingar, i februari får vi åka och hämta dem från Kina, häftigt va, vet du nått fränare de är födda samma dag som Hedvig och Elias. Sen grät jag.......
Det är så härligt måste jag säga. Jag vet inte riktigt hur och varför de beslutat sig för att adoptera, Så nu ska jag bli faster igen, hihi.
Fast som min yngsta lillasyster uttryckte det: faster låter så hemskt, som om man vore ett monster med gröna vårtor på.......

// Sassa - med klädpanik inför kvällens afterwork

Det finns inte så mycket att säga just nu, dagarna rullar på med dagis, matlagning, vagnpromenader osv.
Men i morogon ska jag ha nästa föreläsning, tacknäligt har jag en underbar barnvakt som är ledig i morgon, så jag behöver inte ens stressa för att hinna hämta L och H på dagis, nje nej det fixar hon. Så jag ska ut på after work med mitt jobb, det blir ännu trevligare.
Hehe jag vet, en onsdag. Förhoppningen 'är lite dans, ett par öl och trevligt sällskap.
// Sara  

"Jag går till telefonen en gång till
Jag vet ju var du finns, kan numret utantill
Men ska jag våga ringa dig och säga hur det känns
när händerna på nummerskivan bränns

Och när jag hör din röst så nära mig
då inser jag med ens hur jag har saknat dig
Så mycket som jag vill ha sagt av allt jag tänker på
men det blir bara tomma ord ändå

Och det regnar här i Stockholm idag
du har det säkert bättre än jag
Det händer inget särskilt, jag har det ganska bra
men det regnar här i Stockholm idag

Vi gav nog aldrig kärleken en chans
så fel att något fint ska bli en kort romans
Jag ville tala om för dig att saknaden är svår
och hitta ord som gör att du förstår"

Det är inte så det känns, men det regnar idag och jag tänker en massa.
Min bästa vän, har varit bortrest ett par dagar och jag saknar henne, otroligt mycket. Det känns lite fånigt, vi är som två ensama själar som söker tröst. Vi kan skratta rätt mycket åt det faktistk. hehe

Men, ja cancer är en jävla skit sjuka, den tar kroppen från människor, Men aldrig själen, glöm inte det!
Om jag inte vore övertygad om att cancer var en sån skitsjuka skulle jag inte ägna all min tid åt att forska och försöka bota.
Annars hade vi sittkalas igår, Fredriks föräldrar kom igår och Elias satt för första gången utan stöd. Duktiga lillkillen min!

Idag kan jag med rätta säga att livet SUGER!
Jag tröffade en ytlig bekant idag, vi har sjungit och spelat endel tillsammans, skrattat mycket åt knasig hornstämmor, dåliga skämt och missanpassade efterslag. Vi sågs över en fika, hon hade med sig sina barn, 4 och 7. e lekte i trödgården med Hilja och Lukas.
Vi satt på terassen med varsin bebis i famnen drack the och åt av de nybkata bullarna
(Jenny, ja de blev mycket mycket bra, goda!). Plötsligt så säger hon:
. Du jag vet inte om du vet, men jag har cancer, en svår form av sköldkörtelcancer. Bullen fastnar i halsen och det knyter sig i magen. Orden stakar sig, det som inte ska hända, jag är ju profs.....
. men hur länge har du vetat
- ett par månader har jag sagt att något är v'äldigt fel, men diagnosen fick jag för en månad sen. JAg frågade min läkare idag hur länge han tror jag får leva. Han sa att han inte viste, men inte mer än ett år, troligare ett halvår om ens det. (jag håller med, det är otroligt om hon lever om ett år, ja tom ett halvår är länge)
Det är så skönt att veta, så skönt att kunna förhålla sig till detk. Så skönt att kunna förbereda barnen
- Vet de frågade jag?
. Nej inte mer än att mamma är sjuk, de får leva i sin lyckliga värld ett par veckor till. Jag och maken måste enas först, om hur vi ska göra, hur resten av livet ska bli.

Det sista grep mig hårdast, förbereda barnen. Jag inser att hon har rätt, men endå världen är grym. Varför denna kvinna och hennes familj. De har efter många många försöl fått sina älskade barn, två adopterade tjejer från kina. De finaste barnen som finns. De har nyss köpt nytt hus och så. Så jääävla meningslöst.
Vi grät en bra stund tillsammans.
Sen insåg vi hur patetiskt det såg ut och skratade. Som alltid annars.

Nu sitter jag här med Hedvig i famnen, hon sover sen ett par timmar tillbaka men inte jag. Knuten i magen. Vetskapen om att hennes barn kommer få växa upp utan sin mamma. VARFÖR?????

Massa kramar
Sara