Pappa Fredrik

Vill bara hälsa alla fina vänner, nära och kära en riktigt fina och god jul. Här var det som vanligt fullt ös medvetslös på julafton. Vi var 15 vuxna och 10 barn i vårt hus. Trångt som satan men attans mysigt faktiskt. Det var fyra av mina syskon med två respektive, mina föräldrar, Gabriels ex med sambo, Peter och Annika (fredriks föräldrar). Så alla tokiga ungar där finastina var äldst och lillfnurpan yngst. Helt galet att den kombinationen av människor faktiskt kan komma överrens. Att Gabrielsex och Fredriks mamma har mer gemensamt än vad man kan tro vi första anblicken.
Barnen spexade, sjöng julsånnger och lillfnurpan var allas ögonsten. Jag kände mig som i en bubbla. Gick mest runt med henne på armen, försökte hjälpa till men alla bara körde iväg mig från köket. Skönt på sitt eget lilla vis.

Vi fnittrade ganska långt in på natten och Annika fick tillslut ett ryck och skrev en drös med tänkbara namn till fnurpan på små papperslappar. Ner med dem i en skål, röra om och sedan var det bara att dra. Kombinationen blev kanske inte helt bra, men jag tror det gav oss en idé. En idé om att faktiskt bestämma oss snart.
Hon heter olika saker olika veckor, vi prövar men inget passar sämre eller bättre än något annat. Kanske snarare inget passar alls. Men jag tror att mycket handlar om att faktiskt försöka hitta en balans i livet och acceptera att hon lever, att jag överlevde förlossning etc.

Många fina kramar till er alla!

10 dagar utan internet. Vi förbannar snön, vi förbannar landet men i all hemlighet njuter vi. Vi fick komma hem i fredags. Så nu är vi en hel liten familj. Eller liten och liten är väl inte precis definitionen på en  familj bestående av mamman, pappan och sju ungar. Den stora minibussen står i garaget. För jag tycker att den är så attans  ful. Gamla hedliga bettan är den som får stå ute året om. Designen framför allt?

Lillfnurpan har fortfarande inte fått något  namn. Men hon är glad och nöjd ändå. Så liten och söt. Atle tyckte att hon var lite tråkig, hon bara sover, äter och bajsar. När ska hon leka med mig? Jag skrattar lite i all hemlighet. Vi försöker pedagogiskt förklara att hon kommer växa sig stor och kunna leka med honom snart. Han tittar på oss med sitt sneda leende och säger: men då är ju jag gammal! Han är en fantastisk storebror. Pussar henne, byter blöja, kör vagn, pysslar och donar. Ja vad kan man mer säga än att lillfnurpans entré blev en succé för lilla A! Han har växt enormt.

Lillfnurpans föräldrar är dock rätt slutkörda. 10 dagar kvar till jul och bara två julklappar inhandlade. Inte ett jävla dyft är gjort här  hemma. Men vad sjutton, det blir jul i alla fall.

Så nu är det mattajm för lillskruttan så jag ska återgå till mitt vanliga läge: soffan....

...... Ja inte är det badpeppar (hihi).
Julstressen har även landat i det grönmarkska hemmet. Eller snarare på det grönmarkskarummet på neonatal. Planen var att få åka hem idag, men så bidde det inte. Lillfnurpan har åkt på en infektion, gissningsvis från lungorna. Så nu är det åter syrgas och antibiotika intravenöst. Men saturationen och blodtrycket ligger som hittat. Så allt som skulle göras i helgen av bak, stök och städning går åt fanders. Gabriels barnlösa helg, eller vad man nu säger. Hade varit så skönt att kunna fokusera på oss bara. Men men det finns fler  dagar. Dessutom, det viktiga är att alla mår bra. Det spelar egentligen ingen roll. Min mamma har påtalat det 300gånger att det faktiskt inte är antalet lussebullar, hur snyggt städat det är etc. som gör att det blir jul utan det är gemenskapen.
Men jag fick ett paket på posten idag. Ett gult vadderat kuvert med lillebror Josh handstil. Öppnar och får först upp ett handskrivet brev. Bara en liten mening: titta, le och var glad! Pussa fnurpelisa från oss. //Joev and the kids.....
Ps: vi tror på tomten jäääääää D.s. Så det platta hårda fodralet. Misstänkt likt en dvd. Handritat omslag, bilder på tomten och på nått som ser ut som personer som dansar discodans. Redan här börjar jag förstå vad han har kucklat ihop min kära bror. Öppnar fodralet och ser en hembränd skiva (ups sånt kanske man inte borde skriva.... hahaha). Saras och lillfnurpis julfilm. In med dvd-skivan i datorn. Omissigenkänligt drar det igång. Jag skiner och lillfnurpan somnar gott i min famn. Det ska börjas tidigt, med indoktrineringen. Förhoppningsvis kommer hon älska galenskaparna och after shave lika mycket som sin mor, morbror, far, syskon och morfar.

Så för att ni ska komma i stämning lite fina klipp från G&A:s julshow!





Inte från julshowen men ack från deras julskiva! (dock en barnvänlig version)....



Så, nu är julstämningen här. Jag myser, äter av knäcken som världens finaste joa skickade med Gabriel, smuttar lite glögg och försöker att inse att det där med julklappar och julklappsrimm är överskattat....

Återigen en sömnlös natt. Jag sitter här med lillfnurpan i famnen. Simultankapacitet kallas det tror jag, arv från tiden som ensamstående med tvillingar och en fem-och en tvååring. Men min ensamhet råder inget bot på. Inte ens glögg och pepparkakor! Alla här är fantastiska jag kan inte säga annat men det är svårt när jag är så trött, både fysiskt och psykiskt. Jag vet att ni här rätt om att vägen är lång men jag vill bara gena. Gena till lättnad, lugn och ro men mest till harmoni! Nu borde jag sova lite. Men först får jag be om ursäkt ens alla fel i inlägget min smarta telefon är inte så jäkla smart! Kram