Pappa Fredrik

Vi sitter där, hon och jag, hennes han och min han. Vi dricker öl, inte hon, men vi andra. Vi skrattar, pratar, diggar till musiken, hon slänger med sina lockar, min han med sina. Vi ler. Så plötsligt lägger hon min hand på sin mage, jag känner barnet, det sparkar. Jag ler, känner värmen, inser att jag faktiskt längtar. Mina bebisar blev stora så fort. Men det är inget som kommer på tal än, innan allt annat är löst, nej.
Min och hennes han går ut en sväng, vi stitter kvar, hon ler, viskar till mig: du, jag vill bara att du ska veta att utan dig kommer jag aldrig överleva detta.... Det far genom hjärnan, vad menar hon, jag förstår inte. Men så ser jag, tårarna i ögonvrån, hon stryker bort den och det säger allt. Att hon håller på att gå sönder, att livet bara jävlas. Så älskade Joa, för dig, en älskad, vällyssnad  och mycke passande Lisa Ekdahl sång



Jag ska torka hennes tårar.
Jag ska kamma hennes hår.
Reda ut alla härvor,
försiktigt och så gott det går.
Jag ska bada hennes fötter.
Jag ska tvätta hennes sår.
Sen ska jag lyfta hennes händer,
och säga där ser du själv hur högt du når.

Jag ska lyfta hennes fötter.
Dom ska flyttas tills hon går.
Den ena efter den andra,
tills hon trampat upp ett spår.
Jag ska gå i hennes skugga,
om hon faller finns jag där.
Sen ska jag lyfta hennes händer,
och säga där ser du själv hur stark du är.

Jag ska köpa henne pärlor.
Det finns pärlor utav glas.
Det är såna jag víll skaffa.
Såna som kan gå i kras.
Jag ska säga att det vackra,
är så skört, så skört som du.
Sen ska jag lyfta hennes händer,
och säga du ska va rädd om dig själv nu.

Jag ska lyfta hennes krona,
den av törne som hon bär.
Jag befriar hennes huvud,
från den tyngden, det som tär.
Jag ska ge henne en gloria
som lyser upp vart än hon går.
Sen ska jag lyfta hennes händer,
och säga där ser du själv hur högt du når.
Där ser du själv hur högt du når.

//Sara