Tidig som satan

Jag vet inte om det är bra eller ett tecken på det stressade välfärdssamhället men för första gången sen jag blev ensam var jag på jobbet före 8. Det gick så smärtfritt att lämna, Lukas vinkade glatt, Hilja sprang iväg och Hävvan och Elias knatade på rakt in på dagis utan en tår, utan bara ett: tjaa! (Tagit efter både Hilja och Lukas).
Jag hoppas på en bra kväll. Min sötaste A kommer och är barnvakt, så underbart. Så jag ska gå på bio med en kär vän, Män som hatar kvinnor och sen käka nått. Ska bli härligt att träfffa en annan vuxen, inte prata barn, jobb eller så utan bara vara.

Carola, tack för din otroligt fina kommentar. Den fick mig att sträcka lite extra på mig, tänka, faaan Sara skärp dig!
Du har så rätt, livet är orättvist framförallt när ett barn dör. Men det barnet kan ha på sina få levnadsår uträttat mycket, givit så mycket glädje och kärlek. Det är en ynnest att träffa dessa barn, de barn som besjälar hela världen, barn som är så kloka och världsvana fast de är så små. Jag älskar och är stolt över att jag fått äran att träffa dessa barn och försöka hjälpa dem att må bra. Man lär sig vara tacksam, tacksam för varenda liten minut man får tillsammans med sin familj, sina barn och vänner.

//S

Kommentarer
Postat av: Carola

Så sant, Sara. Vilken ynnest att få lära känna dessa kloka små människor även om det känns orättvist och grymt när de inte får sprida sin klokskap längre.

Njut av en kväll där du bara får vara! Det är du SÅ värd!!!

Kram

2009-03-17 @ 11:47:01
URL: http://lindbladsfemma.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0