Att bryta ytan.

Jag dyker, en fin perfekt båge. Händerna klyver vattenytan, huvudet ner under, benen i ett taskigt överslag. Så är hela kroppen under, jag tar ett simtag, simmar under vattnet med öppna ögon. Ser tång, vatten och en massa annat. Jag tar mig upp över ytan, skakar vattnet ur håret. Skrattar och simmar en lång vända till. Vänder tillbaka, tar ett djupt andetag och simmar åter under vattnet. Jag älskar det, simma, simma. Jag förstår de som åker till månen. Jag fascineras av det mer eller mindre viktlösatillståndet under vattnets yta. Vattnet längs kroppen, musklerna som får arbeta. Jag häver mig upp på bryggan, kliver upp på trampolinen. Hoppar, gör en volt i luften innan jag återigen skär genom vattenytan. Hör ett: Maaaamma titta nu hoppar jag. Så en brunbränd liten lintott som hoppar rakt ut. Skrattar och frustar. Simmar och simmar. Min stora kille, som simmar 100m utan problem. Sen Hilja efter, helt blindgalen.
Sen bästa vännens tvillingtjejer, den ena hoppar som Hilja, den andra klättrar fint ned för stegen och flyter sedan runt. Bästa vännen som dyker så fint, perfekt dyk, minimalt med plask.
Så hörs ett: maaammaaaaa Hedvig kommer tulltande och kastar sig rakt ut. Skriker av lycka. Jag fångar. Gabriel efter med Elias i famnen som är fundersam. Sen Gabriels stora grabb och den lilla, båda lite reserverade för vattnet. Men så ligger vi där allihopa, guppar som små fiskar.

Sen kommer ett: du vågar aldrig hoppa från 10:an från Joa. Hon knixar med ögonen, Gabriel antar utmaningen. Joa skuttar upp i hopptornet. Dyker, två volter och sen ett perfekt nedslag igen. Gabriel tvekar, inser att han aldrig kommer kunna slå henne. Men han hoppar, snurrar i luften, vevar med armarna, ropar: titta jag flyger! Sen plask, största plasket i staden. Sen ser jag en liten kille klättra upp till 3:an, jag tycker jag känner igen honom, men utan glasögon är det svårt att se. Så hör jag Joa säga: hoppa försiktigt Lukas! Då inser jag, det är min Lukas som står där, och precis när jag ska ropa: du får inte så hoppar han, rakt ut. Blindgalna unge.

Joa lär Lukas att göra kullebyttor i vattnet, först framlänges sen baklänges. Lär honom stå på händer, hjula och leka stock. Hon har full uppmärksamhet på honom. Precis som han behöver, få vara själv, bara han med en vuxen. Gabriels grabbar står och tittar på Joa och Lukas. Nyfikna att vara med. Så säger Lukas: kom, Joa lär er med. Efter en liten stund så gör alla tre grabbarna fina kullebyttor och står på händer. Joa skrattar, spexar med tång i håret, busar och lever. Det är underbart att se. Hon kan verkligen se att de behöver få stå i centrum utan småsyskon.
Sen picnic på bergklippan, sova middag, leka, läsa, flyga drake, bada, skratta, åka båt, cykla och bara ha det bra.

Kvällen kommer. Jag nattar Hilja, Hävvan och Elias, Joas karl nattar Saga och Melina. Gabriel och Joa diskar. Sen spelar vi spel med de stora grabbarna. De slocknar i den stora sängen på övervåningen alla tre. Så fina. Sen, Joa och jag i båthuset, pratar om allt och alla, skratt och tårar. Så nära har vi aldrig varit.
Behöver jag säga att jag inte vill åka hem?????

//Sassa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0