Pappa Fredrik

Vi kokar knäck, gör Jansson och bakar ut de sista pepparkakorna. Julmusiken rullar bara på. Så kommer den, låten som får mig att rysa. Peter Jöbacks stämma, piano och nått som skulle kunna vara cello. Två verser där den sista slutar i ett fint crecendo och sen refrängen...... Jag kommer hem igen till jul, jag önskar samma sak som du, ingen familj, inga paket, bara du och jag som vet....
Jag stryker en tår, jag försöker samla mig och försöker stå stark. Jag skrattar, jag mår nog bra. Jag ser stjärnor...
"För dem som inte finns hos oss, tänder vi nu ett bloss..... " Ja julen och allt det där är så mörkt på nått sätt.

Så byter spåtifajen låt, jag såg mamma kyssa tomten med Kalle och Bengan, vi sjunger med, skrattar åt: åh va du ää bra, helt otroli dö.... Plötsligt hör jag min syster vråla: faaaaan! Akta! Så kommer hon springande med en plåt vidbrända pepparkakor, kastar ut dem i snön och börjar tokfnittra.

I morgon, jag vet inte hur jag ska orka riktigt, men jag försöker. Har finaste familjen här men det 'r ändå svårt...