What to say, what to do?

När frågan: vad tycker du att jag ska säga kommer då blir jag tyst.När människor vill ha ut exakta svar, när de vill veta vad de ska göra och säga för att underlätta för en människa som mist sin älskade blir jag lite rädd. För det finns inga svar på en sån fråga, det är ingen som vet mer än vad jag hade velat att mina vänner hade gjort.
Det kan räcka långt att säga: jag tänker på dig, ge personen en kram och inte undvika personen i affären. Men när någon vill ha ett råd, när någon säger frågar vad jag tycker är viktigt, ja då svarar jag mer än gärna. För då går det att relatera till saker och till livet. Jag poängterar alltid vikten av att fråga sig själv: vad vill de ha hjälp med, vad kan jag göra för att undelätta???? Sen får man helt enkelt försöka anpassa sig efter svaret på frågan.

Våga, lyssna och möt är mina tre ledord. Våga, ja det handlar om att verkligen våga låta känslorna ta plats, våga prata, våga finnas där, våga visa att man är svag, våga visa att man finns, våga att inte undvika.
Lyssna, ja det handlar helt enkelt om att våga lyssna. Möt, ja det handlar dels om att våga möta personen där han eller hon är men även att mötas, träffas, ses, umgås. Skratta och gråt tillsammans.

Jag har laddat ned en hög med sommarpratare som jag lyssnar på, idag ett program av Malin Sävstam. Det blev som att vakna och inse, shit shit, hon också. Hon sätter ord på det jag tänker och ser. Har inte lyssnat klart, men jag är spänd på upplösningen, vill veta hur hon kommer ut så hel och insiktsfull ur sorgen........

Lyssna och tänk! // Sassolina

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0