Pappa Fredrik

Tack för era fina kommentarer. Jag har läst dem, sovit på saken, läst dem igen, tänkt, funderat, klottrat på pappar, dragit streck och linjer, försökt förstå. Lösa problemet utifrån, se ur olika synvinklar, försökt få det att gå ihop, men det är svårt.

Jag vet inte om hon. Gabriels ex, är avundsjuk, det kanske är så det är, man blir sotis för att man ser vad man kastade bort. Svårt att säga. Men å andra sidan, det var det bästa som hände att de gick skilda vägar, visst har jag bara fått Gabriels version, men jag är inte partisk. Han var en skit mot henne, hon en mot honom och då, ja för barnens skull var det bästa som kunde hände att de flyttade. Det tär, det tar och det är jobbigt. Men det är fyra år sedan vilket känns som länge, i mitt tycke. Visst förändringar tar tid. Men hon har ju träffat en ny, flera år yngre utan barn. Men jag kan inte förstå varför hon skulle vara avundsjuk egentligen.

Jag kan förstå att hon är sorgsen, ledsen, men inte avundsjuk. Sorgsen över att inte kunna hålla fred med den person som är far till ens barn, är svår. Det vill jag inte förneka. Men frågan är om det blir bättre av att smutskasta hans nya? Jag begär inte att vi ska ha en vänskaplig relation, att vi ska dricka vin, snacka skit osv. Men vi måste kunna vara i samma rum, vi måste kunna ses, vi måste kunna prata om svåra saker. I dagens läge kan vi inte det. Jag har många nätter funderat, var gör jag fel, hur ska jag göra. Men jag ser ingen lösning på problemet. Gabriel säger: låt henne vara, låt henne hållas. Men jag kan inte. Att hon inte gillar mig, fine, men att hon smutskastar mig inför sina och Gabriels barn är INTE okej. Att hon påstår att jag har dåligt inflytande på deras grabbar går jag inte med på, att hon inte vill att jag ska träffa dem. Nej, det fungerar inte. Att vi har olika regler är väl okej till viss del. Men när kontrasterna blir så stora fungerar det inte. Enad front är mitt nya ledord och det är för barnens skull. De är förvirrande nog som det är med pappas nya, hennes barn som inte har sin pappa i livet osv. Krångligt för grabbar på 5 och 6 år att förstå. Knepigt med skola, flytta, nya ställen, nya människor osv. Klart de är förvirrade och arga. Men de får fortfarande inte slå mina barn.

Det är nog kanske att prata med stora grabben som är en del av lösningen. Men jag vet inte, tycker egentligen att det är Gabriels bit. Visst det låter elakt och så, men han måste våga sätta sig upp mot sin exfru, inte bara stryka henne medhårs, lyda minsta vink. Nej ska det vara någon idé med vårt förhållande så måste han. Men som du säger, barn har ofta bra lösningar på problem, man ska lyssna på dem. Han kanske tom kan förklara varför han slår Hävvan och Elias.

Jag ska hämta hans äldsta grabb på lekis på fredag, kanske då, kanske finns en chans att få prata lite? Jag hoppas det för jag tycker så mycket om hans grabbar, de är så härliga, spontana, mysiga. Men det bästa är nog för Lukas, han har växt, mognat, blivit så stor. Jag vet inte om det är Gabriel, hans barn eller en kombo av alla tre. Men jag glädjs och därför vill jag att det ska fungera. Jag vill inte att mitt och Gabriels förhållande ska gå i stöpet bara för att vi inte klarar av att reda ut relationerna mellan oss vuxna. Nej så ska det inte vara.

Bonusbarn är inte enkelt men jag tror, som någon av er skrev, att se som om man vore en moster och/eller faster men en väldigt nära sådan. Jag hoppas hoppas att tiden är en faktor som inverkar positivt på detta, att vi får tid, att de får tid, Gabriel och hans ex. Jag har försökt få dem att träffas, sätta sig ned och prata. Han är tveksam, men han måste föreslå, visa att han vill, visa att han inte tänker acceptera detta.

Jag vet att det ibland känns som jag framställer mig själv som guds bästa barn, men det är jag inte. Jag har fel, brister och svårigheter som alla andra. Men det är ur min synvinkel jag skriver, det är jag som funderar och tänker och det är till mig jag relaterar. Jag måste lära mig att bortse från bilderna av mig själv, bryta ned dem och faktiskt strunta i vad jag själv anser att jag borde vara. Förstår ni vad jag menar?

Nu ska jag ladda för en ny jobbvecka, föreläsningar för nya studenter, seminarier och sen, ja jag ska fundera  lite till. Planera hämtningar, lämningar på dagis, hitta min och Lukas egentid, hitta tid för att göra saker med Hilja, hitta tiden till mig och Gabriel. Men det kanske löser sig, någon kanske kommer på att dygnet från och med månag har 28h/dygn. vem vet, månen kanske trillar ned????

"Å alla människor runt omkring oss
dom finns ej längre till,
du vet nog vad jag tänker på,
jag anar vad du vill.
Då går vi sakta därifrån, sakta hem till mig.

Å världen den må brinna,
alla dagarna försvinna,
vad gör det oss?
Låt alla dem andra slåss,
för vem bryr sig om de andra
när vi vet att vi har varandra, vad gör det oss??

Du har din kind mot min kind, min arm okring din hals....."

//Sara