Faster Aster och syster Sara

Hihi jag sitter här i mitt gamla rum på jobbet, njuter konstigt nog av lukten, instängdheten och livet som föresgår utanför. Det är obeskrivigt, men jag måste säga att jag är kär i det. Hur man nu kan vara kär i ett rum bestående av betongväggar.....
Jaja det har en personlighet på nått vänster.

Jag har fikat med mina kollegor, skrattat, och haft roligt, det är nu jag inser hur mycket jag lider av att vara hmma, på många plan. Jag avskyr det egentligen, avsaknaden av vuxenstimulans, avsaknaden av att inte bara diskutera barn, blöjor och barnens framgångar. Nej jag längtar verkligen tills Hävvan och Elias börjar på dagis. Om ajg får som jag vill kommer de börja i mars. Vi har inte fått besked om platser än, men det ser bra ut.
Jag vet att de kommer få det så mycket bättre där än hemma med mamma. Kosntigt det känns att säga det men så är det.

Jag är lite ambivalent till ett förslag från min chef, jag fick ett erbjudande om att åka på konferens i januari. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det. Jag får fundera lite, men hoppas.
Dessutom har vi diskuterat arbete, arbetstider, uppgifter osv. JAg vill inte skriva nått än, innan det är klart, men ja det verkar bli bra och jag kanske kan smygstarta lite redan nu, just för stimulansen....
Men som sagt, säger inte mycket mer nu.

JAg måste berätta nått så otroligt roligt. Jag pratade lääänge med min bror E igår, mycket skratt och ett par tårar. Det handlade mycket om barn och så. Jag vet att han och hans sambo försökt få barn länge, men de har inte sagt nått. JAg tror, syster intution, att de har fått flera svåra och sena missfall, men jag är inte säker, helt. De bor en bra bit från mig och ja vi ses inte så ofta. Men så igår var det nått nytt i rösten, en glädje jag aldrig hört innan. JAg försökte luska lite, eftersom jag är grym på att få ur folk saker så lyckades jag även denna gången *skratt*. Han skrattar och säger: Saaaara jag är så glad, du anar inte, vet du, vi ska få tvillingar, i februari får vi åka och hämta dem från Kina, häftigt va, vet du nått fränare de är födda samma dag som Hedvig och Elias. Sen grät jag.......
Det är så härligt måste jag säga. Jag vet inte riktigt hur och varför de beslutat sig för att adoptera, Så nu ska jag bli faster igen, hihi.
Fast som min yngsta lillasyster uttryckte det: faster låter så hemskt, som om man vore ett monster med gröna vårtor på.......

// Sassa - med klädpanik inför kvällens afterwork

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0