Pappa Fredrik

Ja som rubriken antyder så har de små huliganerna i magen förskt ta sig ut IGEN. Men med en massa bricanyl, sängläge och inga stora rörelser så har det gått att stoppa så de är kvar i magen. PÅ nåder eller nått.
Ja som en av läkarna sa så kommer de troligen inte vara kvar till v 38. För de är så pass stora och jag så pass liten att det inte går ihop ungefär.
Men det som är det fina i kråksången är att ettan (den som jag tror är tjejen) har vänt sig och nu mer har huvudet neråt, så det kommer nog gå att trycka ut dem iställelt för att snitta.

SÅ nu är jag kommenderad sängläge och göra inget. Så min mamma kom igår och löste av Annika, skönt på många sätt, för oss alla. Ja Hilja och Lukas har varit så gosiga. Lukas låg länge igår och pratade med magen, sa att de fick stanna kvar lite till i magen, efter mormors födelsedag (den 4:e feb) men innan hans fick de komma ut (1 april). Så sött....

Annars, jag har vänt fokus från sorgen, från Fredrik till barnen. Nu är det de som gäller, inget annat. Fredrik ä¨r ju endå död så det kvittar ju på så sätt om han får vänta.
Konstigt att säga så, men det stämmer ju.

Näe nu ska jag förpassa mig till sängen en stund, tänkte bara lämna ett litet livstecken.