Pappa Fredrik

Jag har skrivit och skrivit och skrivit på det där mailet till traumateamet, det går inbget bra, det låter bara konstigt........ (vissa namn är borttagna)

Hej XY!
Jag är i stort behov av hjälp för mig och mina barns räkning. I sommras, juli, gick min man, Fredrik, bort i en bilolycka, våra 4 barn blev då faderslösa något som tagit oss alla mycket hårt.
Min älste son, Lukas fyra år, är den som blivit mest påverkad av alla fyra syskon (Lukas 4 år, Hilja 19mån, tvillingarna Hedvig och Elias, 3 mån) .
Inte bara det faktum att han är älst av fyra syskon, han stod sin pappa mycket nära och var inne i en pappaperiod, eller vad man nu kan kalla det, när Fredrik dog.
Vi fick då akut hjälp från BUP i A. Lukas har under hösten haft regelbunden kontakt med psykolog X på BUP. Det har väl inte givit några större resultat. Då var det primära problemet Lukas utåtaggerande och matvägran, nått som fortfarande kvarstår och tom har eskalerat de senaste tre månaderna. Anledningen till att jag skriver till er och ber om hjälp är att att situationen nu blivit ohållbar och framförallt att BUP här anser att han är färdigbehandlad, något jag inte alls håller med om.

Det som jag upplever som han största problem, förutom det faktum att han matvägrar och bara blir tunnare och tunnare för var dag som går, är att han inte pratar. Han har tidigare pratat konstant, med allt och alla, så hans mutism förvånar mig mycket. På dagis och här hemma yttrar han endast ett par ord, ja, nej och fan. Den enda han egentligen pratar nått nämvärt med är sin farfar samt med sina tvillingsyskon. Hans mutism skulle självklart kunna vara en reaktion på att han fått två nya syskon, att jag inte alls har den tid för honom som jag önskar att jag hade osv. Men eftersom han verkligen älskar sina småsyskon skulle det förvåna mig mycekt om det är orsaken till mutismen.
Jag har under hösten och vintern haft en mycket bra dialog med personalen som arbetar på det dagis där han och hans älsta syster går. De har varit ett stort stöd, en bra hjälp och har kommit med mycket bra åsikter i arbetet med Lukas, men det börjar bli ohållbart att ha honom på dagis. Han är så utåtaggerande och aggressiv att det drabbar de andra barnen i en mycket större utsträckning än vad som är acceptabelt.
Jag förstår att han är arg, ledsen osv, det har jag också varit, att det är en fas han går igenom, men när det skadar de andra barnen på dagis är det inte hållbart längre.
Därför ber jag om er hjälp, hur ska jag aggera, hur ska jag och dagis sammarbeta, hur ska vi tänka och förhålla oss?
Vår husläkare, dr Y, på VC B, har (080428) skickat iväg en remiss för Lukas och Hilja, som även hon påverkats av sin pappas död, men inte i lika stor utsträckning som sin storebror, till er. H*n har även försökt kontakta er under dagen. Jag hoppas att ni kan hjälpa oss, för ingan av oss mår speciellt bra just nu.

Många varma tack på förhand
Sara

Vad tror ni, har jag missat nått???? Är jag för hård mot den hjälp vi har fått från BUP, visst han, Lukas, har ätit lite ibland, sen dess, men det är ju ingalunda bra, det är endast engångsföreteelser som gjort att han ätit.
Jag såg igår, när jag nattade honom hur smal han har blivit. Han har alltid varit lite rund, sådär, men nu, det är bara skinn och ben, man ser varenda revben, kan räkna varje kota i ryggraden. Det ser inte sunt ut alls. Jag blir riktigt rädd.

Men jag måste bara säga att allt inte är skit, Hedvig är jättestark i nacken nu, det är helt otroligt, man blir kalasglad av hennes styrka.
Hehe

En sista sak, tack för alla kommentare, all styrka ni skickar mig, det värmer enda in i hjärteroten, man blir så mycket starkare av det.
Massa massa kramar från Sara