Pappa Fredrik

Jag har befunnit mig djupt ned under ytan ett tag. Inte kanske så kändslomässigt och i familjen. Men i cybervärlden, har inte riktigt orkat engagera mig. Men vi har tänkt, filosoferat och försökt komma till ett konsensusbeslut om lillfnurpans namn. Vi har ratat alla förslag hundra vändor. Men så kom en kommentar till på bloggen, om att döpa henne till Stella just för att det betyder stjärna. Vi har inte velat använda Stella som tilltalsnamn men som andranamn har det alltid varit lite halvaktuellt. För hon är vår lilla Stjärna.
SÅ en kväll när Gabriel pratat med sin moster som bor i Norge säger han: hon ska heta Oline! Jag smakar på det, ler och tänker, fan han har rätt.
Så ja, Oline ska hon heta. Någonstans måste det norska påbråt visa sig. Men vi kallar henne allt för ofta fnurpan, stjärnan eller lilla O! Precis som i Pip Larssons.

Annnars är det inte ett nytt kan vi väl säga. Livet går frammåt, alla ungar växer, vi stora försöker överleva årets fattigaste helg och faktiskt njuta av tiden med varandra.
Men så kom ytterligare en händelse som påminde mig om att livet är skört, ack så skört. Bästa vännens ena dotter blev riktigt dålig, har nu legat på intensiven i tre  veckor. Influensa och eventuell någon form av bakteriell infektion också. Det går långsamt frammåt för henne. Men det tär på min allra bästa väns psyke, liv och kraft. Det gör ont att se men framförallt gör det mig frågande. Varför? Den familj som redan utstått allt man kan utstå nästan, den familj som haft motgång på motgång. Skulle de inte bara kunna få ha lite friska barn ett tag. Dessutom, denna lilla skrutta som har både hjärtfel, astma och en drös med andra sjukdomar. Det gör mig arg, för var finns rättvisan?