Tacksamheten
Ju längre tiden går, desto mer inser jag hur mycket jag är beroende av tid för mig själv, tid där jag kan gråta, tid då jag kan tänka, fundera och vara för mig själv. I kväll är en sådan kväll då jag bara behöver vara för mig själv. Alltid samma koncept. Tända ljus, en varm filt och en stor kopp the som skänker harmoni, lugn och en bra känsla i magen. Bachs första cello suite i G dur, Faures requiem, Lars-Erik Larssons liten serenad för stråkare, och Ferströms adagio för blåskvintett sveper in mig i en filt av välbehag. Tankarna följer musiken, flyger lätt iväg, försvinner bort som en fläkt. Jag grubblar inte, jag stannar inte kvar i tankarna jag tänker bara kortvarigt. Musiken får mig att andas, känna och landa. Jag mår väl för jag har tid för mig själv. Jag har alltid behövt den, den egna tiden, tiden med musiken, tiden med tankarna, tiden för mig själv.
Jag vet att min gud sitter här intill, håller mig i handen, leder mig framåt, låter mig välja, tröstar och är den som inger hopp och lust. Jag vet att det inte har med varken jesus, kyrkan eller så att göra. Nej min tro, den är bara min. Min gud finns i musiken, i ljusskenet, i mina barn, i min tanke.
Tankarna snuddar vid tacksamheten, tacksamheten över att jag får leva, har så otroligt fina barn, en familj, ett jobb, ett liv. Att jag känner, tänker, älskar och gråter. Att jag finns!
Fundera lite extra på vad ni är tacksamma för, vad ni värdesätter i livet. Det kan utan att ni anar det försvinna på ett trollslag, det kan sluta existera, det kan gå sönder och göra ont. Men att värdesätta det man har, att säga: jag är glad att du finns etc. gör det hela så mycket enklare då något går fel. Att sätta ord på känslor och tankar, det vinner vi så mycket på.
Jag försöker lära mina barn det, säg vad du tänker och känner, säg att det gör ont, låt känslorna ta plats. För de behöver ta plats. Var inte rädd, det gör ont, men det behöver få göra ont.
Jag ska hålla fast vid mina ljusa och vackra minnen av Fredrik i kväll, han sitter där brevid min Gud och finns alltid. Hans andedräkt, hans lukt och hans skratt, det finns innom mig och i våra barn. Det gör mig gott att faktistk inse det.
// Sara
Jag vet att min gud sitter här intill, håller mig i handen, leder mig framåt, låter mig välja, tröstar och är den som inger hopp och lust. Jag vet att det inte har med varken jesus, kyrkan eller så att göra. Nej min tro, den är bara min. Min gud finns i musiken, i ljusskenet, i mina barn, i min tanke.
Tankarna snuddar vid tacksamheten, tacksamheten över att jag får leva, har så otroligt fina barn, en familj, ett jobb, ett liv. Att jag känner, tänker, älskar och gråter. Att jag finns!
Fundera lite extra på vad ni är tacksamma för, vad ni värdesätter i livet. Det kan utan att ni anar det försvinna på ett trollslag, det kan sluta existera, det kan gå sönder och göra ont. Men att värdesätta det man har, att säga: jag är glad att du finns etc. gör det hela så mycket enklare då något går fel. Att sätta ord på känslor och tankar, det vinner vi så mycket på.
Jag försöker lära mina barn det, säg vad du tänker och känner, säg att det gör ont, låt känslorna ta plats. För de behöver ta plats. Var inte rädd, det gör ont, men det behöver få göra ont.
Jag ska hålla fast vid mina ljusa och vackra minnen av Fredrik i kväll, han sitter där brevid min Gud och finns alltid. Hans andedräkt, hans lukt och hans skratt, det finns innom mig och i våra barn. Det gör mig gott att faktistk inse det.
// Sara
Kommentarer
Trackback
