Pappa Fredrik

Högt älskade syster D kom hit igår. De mörka ögonen, det lockiga håret, skrattet och de medföljande skrattgropparna. Vi kramades länge när jag mötte upp henne på tågstationen. Så ut hit, hämta alla barn på dagis, skrik och bråk, tårar och ilska. Tills Hilja insåg att det var fredag och vrålade: Freeeeeeeeeeeeeeedas myyyyys! Hehehe. Lukas tittade på D, tillbaka till mig och på D igen. Kliade huvudet, fnittrade och sa: men mamma ni är ju inte ens lika!
D och jag skrattade gott. Nej lika är vi inte. Jag kort, ljus och spenslig, hon lång, mörk och grov. Grov är fel ord jag vet, hon är inte tjock min syster, långt ifrån, men hon har stora händer, långa ben, stora fötter, svensk viking??
Vi försökte förklara att vi inte är släkt, att vi bara har växt upp ihop. Lukas kliade siig i huvudet och sa konfunderat: men hur är ni då systrar??? Systerskap handlar inte om gener och föräldrar säger D klokt, det handlar om vem man växt upp med och vem man älskar. Lukas log tittade på mig och säger: jaha så jag skulle kunna säga att E (Gabriels äldsta) är min bror. Vi skrattar och nickar! Lukas ler, skuttar iväg och ropar: mamma jag vill snart inte ha fler syskon, det blir så krångligt att förklara.
D och jag skrattar så tårarna sprutar och känner så väl igen oss. Känslan: inte fleeeeer nu tack! Hihi

Vi sitter där med varsitt glas vin, hon och jag. Vi pratar om utbildning, roliga händelser på jobbet, skillnader mellan amerikanskt och svenskt. Så¨tittar hon upp, ler och säger: Sara, jag har träffat en man som jag vill gifta mig med.
En lång kram, ett grattis och ett varför har du inte sagt nått innan. Hon rodnar, jag flinar, hon räcker ut tungan åt mig. Hehehe

Så nu sitter jag här och kikar på brudklänningar åt min syster, lika fnissig som ett barn på julafton.
// Sassa!