Varför känns det som om jag blivit krossad av en elefant?

Så kom elefanten klampandes, krossade den lilla Sara så fullt och totalt. Vet inte hur eller varför. Men allt har bara blivit så tomt, ensamt och konstigt. Jag vet inte var jag har mig själv längre? Jag vet inte vem jag är? Jag vet bara att jag är trasig, liten och ensam. Jag har världens finaste ungar. Men det räcker inte, inte nu. Det har räckt förut, vetskapen om att jag måste orka för barnens skull har fått mig att orka.
Men nu orkar jag inte. Hans röst, ord, doft, skratt, rörelser och närvaro är så påtaglig, helt plötsligt så står han där framför mig och pratar med mig fast att han inte finns. Så i ett vingslag är han borta och ensamheten blev om möjligt ännu större. Jag har min familj, jag har Gabriel, jag har Annika och Peter, jag har Joa och Johan, jag har grannar, vänner, arbetskamrater, dagisfröknar och hon i kassan på konsum, men ingen ingen ingen kan ersätta, ingen kan råda bot på tomheten, ingen kan ta bort känslan av att vara halv. Som om hälften av mig ryckts bort.

Kommentarer
Postat av: Jenny

Du det är helt okej att slå hårt i botten, att nästan slå ihjäl sig. Det är okej att inte fixa vardagen, att inte orka. Det är tur att du har ett sånt kontaktnät omkring dig, som plockar upp dig, borstar av dig, plåstrar om dig..



Iallafall verkar det som om du har det..

Jenny

2009-05-20 @ 17:47:46
URL: http://jennytussan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0