Pappa Fredrik

Idag kan jag med rätta säga att livet SUGER!
Jag tröffade en ytlig bekant idag, vi har sjungit och spelat endel tillsammans, skrattat mycket åt knasig hornstämmor, dåliga skämt och missanpassade efterslag. Vi sågs över en fika, hon hade med sig sina barn, 4 och 7. e lekte i trödgården med Hilja och Lukas.
Vi satt på terassen med varsin bebis i famnen drack the och åt av de nybkata bullarna
(Jenny, ja de blev mycket mycket bra, goda!). Plötsligt så säger hon:
. Du jag vet inte om du vet, men jag har cancer, en svår form av sköldkörtelcancer. Bullen fastnar i halsen och det knyter sig i magen. Orden stakar sig, det som inte ska hända, jag är ju profs.....
. men hur länge har du vetat
- ett par månader har jag sagt att något är v'äldigt fel, men diagnosen fick jag för en månad sen. JAg frågade min läkare idag hur länge han tror jag får leva. Han sa att han inte viste, men inte mer än ett år, troligare ett halvår om ens det. (jag håller med, det är otroligt om hon lever om ett år, ja tom ett halvår är länge)
Det är så skönt att veta, så skönt att kunna förhålla sig till detk. Så skönt att kunna förbereda barnen
- Vet de frågade jag?
. Nej inte mer än att mamma är sjuk, de får leva i sin lyckliga värld ett par veckor till. Jag och maken måste enas först, om hur vi ska göra, hur resten av livet ska bli.

Det sista grep mig hårdast, förbereda barnen. Jag inser att hon har rätt, men endå världen är grym. Varför denna kvinna och hennes familj. De har efter många många försöl fått sina älskade barn, två adopterade tjejer från kina. De finaste barnen som finns. De har nyss köpt nytt hus och så. Så jääävla meningslöst.
Vi grät en bra stund tillsammans.
Sen insåg vi hur patetiskt det såg ut och skratade. Som alltid annars.

Nu sitter jag här med Hedvig i famnen, hon sover sen ett par timmar tillbaka men inte jag. Knuten i magen. Vetskapen om att hennes barn kommer få växa upp utan sin mamma. VARFÖR?????

Massa kramar
Sara