Pappa Fredrik

"Jag går till telefonen en gång till
Jag vet ju var du finns, kan numret utantill
Men ska jag våga ringa dig och säga hur det känns
när händerna på nummerskivan bränns

Och när jag hör din röst så nära mig
då inser jag med ens hur jag har saknat dig
Så mycket som jag vill ha sagt av allt jag tänker på
men det blir bara tomma ord ändå

Och det regnar här i Stockholm idag
du har det säkert bättre än jag
Det händer inget särskilt, jag har det ganska bra
men det regnar här i Stockholm idag

Vi gav nog aldrig kärleken en chans
så fel att något fint ska bli en kort romans
Jag ville tala om för dig att saknaden är svår
och hitta ord som gör att du förstår"

Det är inte så det känns, men det regnar idag och jag tänker en massa.
Min bästa vän, har varit bortrest ett par dagar och jag saknar henne, otroligt mycket. Det känns lite fånigt, vi är som två ensama själar som söker tröst. Vi kan skratta rätt mycket åt det faktistk. hehe

Men, ja cancer är en jävla skit sjuka, den tar kroppen från människor, Men aldrig själen, glöm inte det!
Om jag inte vore övertygad om att cancer var en sån skitsjuka skulle jag inte ägna all min tid åt att forska och försöka bota.
Annars hade vi sittkalas igår, Fredriks föräldrar kom igår och Elias satt för första gången utan stöd. Duktiga lillkillen min!