Tålamod

Tålamod är en småbarnsförälders bästa vän brukar min mamma säga. Klokt, klokt men idag rann det över. Jag blev arg, på Lukas.
Jag brukar inte bli arg när han kniper ihop munnen och puttar tallriken i govlet. Men idag, jag skällde på honom, lhan skrek åt mig och sprang in på sitt rum, vill fortfarande inte ha nån mat.

Barnmisshandel skriker säkert nån, men nej, inte alls, det handlar om att lära sig att man faktiskt får stå för konsekvenserna av sitt handlande. Jag har insett att mitt lockande och pockande inte leder nån vart. Inte leder det nån vart, det blir ju bara värre, men jag orkade inte. Fy vad dum man känner sig när man skriker åt sitt barn sådär. Men eftersom natten var ett helvete utan dess like, samt att det har trilskats, girnats och spottats hela dagen. Ja då tar tålamodet slut.......

Usch.
Borde berätta nått bra nån gång, men det är inte ett nytt på den fronten.
// Sassa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0