She knows
Som seden sig bör (eller vad man nu säger) har vi haft påskäggsletning. Det är en såndär tradition som lever sig kvar sen jag var liten. Det gick mer eller mindre ut på att mamma och pappa gömde våra ägg, och rätt ofta fick i flera saker, ägg med godis, lite frukt, ja sen nån prytel, min mamma älskar att ge bort saker, även minsta hårnålspaket är fint inslaget med papper, snöre och tjusig ettiket.
Så ja påskafton var som rena julafton för henne när alla 8 syskonen fortfarande bodde hemma och så. Eller ja de har vi ju inte gjort. utan snarare, alla 6st, för jag och Josh flyttade innan Anna och Eliot kom.
Så ja påskafton var som rena julafton för henne när alla 8 syskonen fortfarande bodde hemma och så. Eller ja de har vi ju inte gjort. utan snarare, alla 6st, för jag och Josh flyttade innan Anna och Eliot kom.
Man fick sin lapp, med en ledtråd, sen var det bara att leta, hitta en ny lapp med ytterligare en ledtråd och så höll det på så. tills man tillslut hittade sitt påskägg.
Ja detta har vi trots att vi alla snart är stora och vuxna nu ja det hör liksom till. I år fanns det visserligen annat att tänka på också så temat blev fågel, fisk eller mittimellan....
Jag fick, flygfisk.... det tog långtid innan jag insåg att det enda stället där en sak både kan vara fisk och fågel samtidigt var trappen. Jag letade och letade, tills det slog mig, ja just jävlar, hon vet ju om att översta trappsteget går att lyfta på, så det blir som en låda. Mycket riktigt, där låg det, ett platt paket med gula sidenband.
En skiva sa hjärnan.
Jag öppnade och ut föll förutom en skiva en handskriven lapp. "Sara, min stora fina, duktiga vackra Sara, jag vet att du slutat lyssna, att detta kommer göra ont och du kommer påminnas om Fredrik. Men älskade barn, du får inte glömma att du älskade denná man över allt annat, du får inte glömma att han alltid varit en stor del av ditt musikaliska liv." JAg vände på skivan och mycket riktigt en claes janson skiva. Jag rös....
She knows, att alla skivor som någon gång öht kan kopplas samman med Fredrik är förbjuden musik. För det gör för ont, det smärtar så fasligt.
Men så tvingades jag endå att lyssna, det var bra för mig. Första låten var When you're smileing.... JAg flyttades fem år tillbaka i tiden, till vårt bröllop. Det är han och jag som dansar, nära, bara vi och utan att någon kan förstöra det vi har. Ja hans snea leende, hans vita skjorta, fracken, ögonen.... min vita klänning. som frasar.
Ja det där som skulle bli så bra, det där som var så uttänkt....
Men en ska insåg jag, le, livet blir så mkt bättre,
Ja mamma öppnade mina ögon och nu börjar jag lyssna igen, på det förbjudna... på Jazzen som påminner om fredrik. Så här har ni. Lyssna och njuuuuuut!
hehee
nooostalgi helt klart
// Sara flara
Kommentarer
Trackback
