Pappa Fredrik

Jag har inte så mycket att förtälja er. Det händer inte så mycket nytt, dagarna går, ångesten för hans dödsdag ökar exponentiellt för varje dag som går. Jag orkar inte riktigt med det.
Jag tänk för ett år sedan levde vi i tron om att allt skulle vara förevigt och att det skulle vara vi. Men inte då.
Ja på midsommar kände jag mig så himla ensam, tårarna brände under ögonlocken, jag orkade inte ens skratta. Jag kände mig bara svart innuti.
Jag fick en låttext mailad till mig av en god vän, han vet, tror jag, hur det känns, så ni får läsa den ni med. Den är en bra sammanfattning på läget.

"Jag har solen ovanför mig
och vår buss skakar framåt över en bördig slätt.
Med hjälp av en karta, en sliten palör
och lite tur verkar vi hitta rätt,
Ja, jag är påväg emot Qigathse,
en stad bland molnen.
Jag borde faktiskt redan vara där
trots alla bortspolade vägar, fallande stenblock
och alla kineser med skarpladdade gevär.
Jag färdas jämns molnen,
över mäktiga berg i ett oändligt ljus.
JAg ser hjordar av jakar, klättrande odlingar,
ensliga byar av ler byggda hus.
Jag möster pilgrimmer vandrande på sin heliga färd
stolta i sin hållning och blick.
Ja, jag möts av tysta ansikten, av sökande ögon,
av ett lugn men med ett stänk av sorgsenhet.

Det är midsomamrafton i himalaya och jag längtar så efter dig.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig.

Långt framför mig kommer en mager häst dragande på en vagn.
Vi saktar in farten, slår av motorn,
nu hörs vinden som leker i vägens damm.
jag ser en sovande kusk, han rullar makligt förbi, solen värmer där han ligger så nöjd.
Ja, det är lösa tömmar mellan himmel och jord här på fyratusen meters höjd.
Det är midsomamrafton i himalaya och jag längtar så efter dig.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig,.

Jag reser i en annan tid.
JAg färdas på en andlig väg.
Här lyssnar man på jorden, här följer man skuggans gång,
här sjunger munkarna i skymningen.
Jag hör vishetens tidlösa sång.
Nu har jag solen i ryggen, jag hör bullrande skratt.
Vi har nått utkanten av stan. Här är det stojigt,
"välkommen, kom in" ropar en vänligt leende tibetan.
Ja, här firas det ett bröllop sedan flera dagar nu.
Jag bjuds på härsket smör, thé och vin.
Brudens syster vill dansa, vilken spännande invit.
Här nära himmelens alla stjärnor är hon min.
Det är midsomamrafton i himalaya och jag längtar så efter dig.
Visst är det händelserikt här på världens tak.
Men ändå tänker jag på att jag har en hel värld att gå,
om jag skulle få för mig att vilja dansa med dig"

// Sara