Frågan
Jag ryser varje gång jag läser om hans grymhet. Inser hur arg jag blir, hur maktlös jag känner mig, över att jag inte alls kan skydda mina barn mot allt elakt.
Ja jag funderar mycket på Ernst, Fredriks biologiska pappa. Han som enligt fredrik är onskan personifierad. Jag tror honom inte. Förlåt Fredrik, jag har svikit dig. Jag har gjort något som du kommer hata mig för. Något som jag aldrig trodde att jag skulle göra. Jag har mailat med Ernst, jag har tagit kontakt. Vi har mailat ett par gånger, fram och tillbaka, pratat i telefon. Älskade Fredrik, ni har samma röst.....
och nu, nu har vi kommit till den punkt där han vill ses.
Jag är rådvill, vet varken ut eller in.
Fredriks pappa var ett stort as, eller är, eller var, eller?
Han slog Fredriks mamma, han slog Fredrik, han gjorde livet för dem till ett helvete, och denna person vill jag träffa. Varför?
Jo, för att alla förtjänar en andra chans. Han har berättat att han har gått i terapi, insett hur illa han har betett sig. Att han tänkt om, skaffat en ny kvinna. Hon verkar mycket mycket mycket trevlig, jag har pratat med henne i telefon ett par gånger.
SÅ nu står jag här, med hans barnbarn, har skickat ett par bilder, han påstår att de liknar Fredrik som barn. Annika påstår det också, så jag får väl tro dem. Trots att jag inte vill. JAg vill inte inse att jag om ungefär 15-20år måste stå face to face med en kopia av Fredrik, av den Fredrik jag lärde känna när jag var ung och lycklig.
Ja älskade Fredrik, hur faan ska jag göra?
Du ville inte träffa honom, du ville inte veta av honom. Jag förstår dig, me endå inte.
JAg vet inte längre, det känns som om jag sviker dig, som om jag gör nått du inte ville. Men nånstans i magen finns en känsla av att jag vill träffa honom. Att jag vill höra hans histora, att jag vill förstå.
Jag vet varken ut eller in. Det känns så himla fel, alltihopa.
Så hur ska jag göra???
En sista sista sak, Grattis min älskade Fredrik på namnsdagen. I morgon är det Saradagen, det borde firas, egentligen. men varför? Jag orkar inte bry mig längre. Saker som en gång betydde nått är borta, det är betydelselöst.
Nej nu ska jag sova. Sova länge, och försöka få räta på tankarna om Fredrik.
// Sassa
Nu har jag haft tid att läsa ikapp. Det har varit fullt upp med jobb och barn och vad det nu är som tar tid. Och då blir det datorn som får styka på foten. Nu är det äntligen semester och det blir lite tid över. Jag förstår att du haft det jobbigt med årsdag och allt. Vad skönt att du fick besök att din bror och fick lite hjälp. Vilka underbara funderingar Lukas har! De är så kloka barn. Hoppas ni får det bra nu när ni ska åka bort.
Tror du inte som jag, att Fredrik förstår dina tankar och funderingar på ett annat plan nu? Är det inte naturligt att vilja bilda sig en uppfattning om sina barn biologiska farfar? Jag tror att du kommer att träffa rätt beslut, det som blir bäst för er familj, oavsett vilket det blir. Jag skickar en tanke till dig och din fina familj.
Älskade syster.
Du har återigen fel. Det handlar inte om att svika, om rätt eller fel. Det handlar om att försöka förstå något mycket komplext något där ingen har rätt, ingen har fel och inget är bäst. Det handlar om en avvägning, det minst dåliga. Jag tror du måste inse att det som har hänt inte går att varken förstå eller förlåta, utan att man bara måste göra det bästa av saken. Det bästa nu är att låta beslutet mogna fram. Du måste däremot förklara för Ernst varför du tvekar, varför du inte vet riktigt.
Du måste säga som det är, att Fredrik inte ville veta av honom. Något jag tror är en sanning med modifikation. JAg tror nämligen att han ville fråga ut Ernst en massa, varför, hur kunde du, vad har vi gjort, hur kan du leva med dig själv osv. Nu är det din uppgift att fråga och acceptera.
Det handlar om att du måste bygga upp en relation och vårda den. Sen, du måste faktiskt ta i beaktning vad barnen vill, tycker, tänker och känner. Hur ska du förklara för Lukas, hur ska du få dem att förstå? Om du väljer att inte träffa dem, hur ska du sen förklara för barnen att du valt bort deras biologiska farfar, att du aldrig pratat om honom.
Det är saker du måste ha klart för dig, men det tror jag att du redan vet.
Men det du missar, tror jag är att det handlar om att försöka, försöka göra det bästa av situationen. Det finns inte en enda människa som gör det bättre än du. Men du tänker för mycket, det har du alltid gjort. Du grubblar och vill alla så väl. Snälla älskade syster, skit i att grubbla, lyssna på hjärtat, det vet vad som är rätt.
Det har du alltid sagt till mig.
Jag vill bara att du ska veta att vad du än bestämmer dig för så kommer du att klara av det.
// Lillasyster psykolog
