Pappa Fredrik

Nu kliar det i fingrarna efter att få jobba, efter en helg med trevligt folk, kollegor, diskussioner som inte är på en 3årings nivå eller på försäkringskassans nivå (ska förklara sen) det gör att hjärnan stimuleras och att suget efter läkarrocken bara blir större. Fast jag vet, det går inte, jag menar, jag kan knappt ta mig upp för trappen här hemma. Så hur skulle jag kunna kuta runt i korridorerna på jobbet?????

Jag har stridit med försäkringskassan sen kl 08 i morse, dvs i snart 2h.....herregud säger jag bara, ni skulle bara veta. För att göra en lång historia kort så hade Fredrik flera av sina föräldrapenningsdagar kvar när han dog, ja hälften var ju hans om man säger så, tanken var med Hilja att jag först skulle vara hemma 5månader, han 7 och jag 2 sen skulle jag jobba 75% för att de inte skulle behöva gå så mycket på dagis.
Men det blev ju inte riktigt så. När Fredrik dog vägrade försäkringskassan att överföra alla dagar på mig, utan Fredriks dagar försvann ut i tomma intet. Han var ju död, så han fanns inte med i registrena men jag kunde inte gå hans dagar, för de var ju reserverade för honom. Men han kunde inte ta ut dem, för han var ju död och jag kunde inte överlåta dem på mig, för hans underskrift behövdes! Så gick det runt, runt, runt. Ja ni anar inte hur nära jag var att skriva på de där överlåtelsepapprena och signera med hans namnteckning (inget svårt att förfalska) men jag gjorde det aldrig. Nått jag börjar ångra.....

För nu, när jag fått tillgång till hans dagar, efter mycket slagsmål, så har de inte överfört alla dagar på mig utan endast lägstanivå dagarna,hallå???? var är resten? De är ju de dagarna jag är intresserad av, hallå????
Så det blev ett telefonsamtal till fk på morgonkvisten, och ett: nej men det går inte, det är ju hans dagar......
Suck, nu är vi tillbaka på ruta -7 eller nått. Dessutom använder de sig av ett språk som inte är till att duga, hur faan kan man ifrågasätta att en människa är död??? Hon i telefonen frågade: är du säker på att han är död...
Vad faan skulle jag säga??? Jag svarade nått om att en mer korkad fråga fick man leta efter och att jag skulle väl förfaan inte strida så för dessa dagar om han levde, för då hade han tagit ut dem själv. Ja sen, inte nog med att barnen har förlorat sin pappa, ni vägrar låta deras mamma vara hemma med dem.Fint! Tack så mycket!
Dessutom, jag försökte mig på att söka barnpension (eller vad det nu heter) för Lukas och Hilja för ett bra tag sen, har fortfarande inte sett röken av några pengar. Men jag orkade inte tjaffsa med dem mer, så jag får väl ringa i morgon. Jag måste försöka hushålla på mina krafter tror jag. Det känns viktigare att Lukas och Hilja får käk i sig än att de får de där pengarna.

Förbannade skogstroll!!!
Ja rubriken, som att dansa med en myndighet, är snodd från en gammal låt, inte så bra egentligen, men som läget är nu alldeles perfekt.... ja en höggravid kvinna som dansar med ett väggfast kylskåp ungefär. det kan inte bli annat än pannkaka...

Dessutom, det lär nog bli trubbel med tvillingarnas dagar också, det känner jag på mig. Jag är förvånad över att jag frår min havandeskapspenning om jag ska vara ärlig.

Nej nu ska jag ta fram the kopparna, de sista lussebullarna och invänta bästa vännen som kommer på fika. Det blir bra för själen.

Ta hand om er